Vår medelhavshörna - projektet som bara växer

 Visst har vi alla varit med om det ibland, vi ska "bara" men bara visar sig föda ett annat bara som föder ett annat... i all oändlighet. Så har vår medelhavshörna fortskridit. Vi skulle bara klippa häcken, sätta upp ett litet plank och slänga ut lite singel... men det visade sig inte vara så enkelt. Framförallt inte när de senaste åren har varit tuffa och trädgården har fått stå tillbaka för allt annat som har tagit energi och ork (vilket också är orsaken till att bloggen har varit så tyst.) Men vi tar det i ordning. 

Steg ett, att rensa upp i den döda häcken, gick över all förväntan, och vi fick flera kvadratmeter mer trädgård på kuppen. Syrenen som varit framknuffad av en död häck kan nu andas (och förhoppningsvis fylla i bakåt så vi kan pressa den framifrån där den börjat äta gräsmatta).

Men framförallt så fick vi massor av plats till vår nya sitthörna, minst en meter. Kvar blev massvis av döda grenar, men med vår nya kompostkvarn är nästan allt förvandlat till flis och ligger nu spritt i olika rabatter runt om i trädgården. Jättesnyggt och praktiskt. Jag använde det även som täckodling till jordgubbarna, billigare än att köpa halm för ändamålet. 

När vi sen stod och tittade på vår nya hörna så började vi ju se hur risig boden faktiskt ser ut. Och vips så hade projektet växt - vi behövde ju måla om boden! Färg hade vi faktiskt redan hemma, sen när vi målade om staketet på verandan (det var färgen på verandan, som fanns här när vi flyttade in, som gav boden sina färger från början). 

Sagt och gjort, vi började måla, först det gröna, sen det röda. Så här i efterhand kan jag önska att vi kanske köpt en annan nyans av röd färg, något som bättre passade medelhavskänslan vi är ute efter (den solblekta varianten var faktiskt bättre men också avsliten på sina platser och behövde verkligen målas om). Nåja, så har vi ett projekt till en annan gång istället. På bilderna ser ni före och efter målning.

Extra glad är jag för att vi valde att också måla staketet på sidan, vilket aldrig blev gjort från början. Så mycket snyggare! Överliggaren mot taket var däremot rutten och vips, växte projektet igen och vi fick bygga lite också. (Nu när boden är målad ser jag dock hur sliten verandaräcket är... nej, nu räcker det - nästa steg staket!)

Vi valde vindskydd istället för ett "riktigt" staket. Det håller kanske inte lika många år, men går snabbare och kräver inte bygglov (det är ju inte en permanent struktur utan kan tas bort enkelt). Vi gjuter ingenting utan använder vanliga stålspjut i marken, så det är lätt att göra om eller ta bort vid tillfälle. Vädret hjälpte till med vila, då det med jämna mellanrum tvingade oss att gå in istället för att fortsätta. Ingen av oss gillar att arbeta i tråkigt väder, då får jobbet vänta.

Jag är helt övertygad om att någon som kan något om byggen skulle ha massor att invända mot vårt staket, men vi är hur nöjda som helst! Genom jobbet fick vi ett nytt uttryck - Toscana-bra. När något är bra nog för att vara snyggt men långt ifrån perfekt. Så där som allt är i Toscana, lite skavt, lite snett, inte riktigt matchande men funkar fantastiskt ändå. En gamechanger för perfektionister som då kan slappna av lite.

Katterna inspekterar och godkänner det nya staketet.

Nästa steg borde ju naturligtvis vara singel, eller? Nej, för här är det jag som styr, och vem sa att man måste ta saker i ordning? Så mellan staket och målning och singel så åker vi skytteltrafik mellan plantskolor och affärer som säljer krukor och jord och helt plötsligt står det växter och krukor överallt i hela trädgården. Toscana-bra.


Till vänster: dvärgsilvervide och citronträd. I mitten: doftpelargoner. Till höger: lagerblad.

Dessutom har jag roat mig med att se vad jag kan göra av alla stammar som inte går ner i kompostkvarnen. Stöd till de svarta vinbären exempelvis:

Men förr eller senare måste vi ta itu med markarbetet. Bara en markduk och slänga på lite singel...eller. Männen på grusterminalen säger nej. Med bestämdhet. Beskedet är att gör det ordentligt eller inte alls, annars blir det dubbelt jobb nästa år. Så Toscana-bra fick stryka på foten den här gången och så växte projektet igen. Nu ska det grävas...(suck!)

Nåja, det är ju bara att gräva. Det kan väl inte vara så jobbigt? Jo, det kan det! Svetten lackar så att det rinner, stressen av ett hyrsläp som ska lämnas tillbaka i tid får pulsen att gå upp, Toscana-bra är långt, långt borta och så är även det roliga. Efter några timmar ser det ut så här...

Långt från klart, men släpet ska tillbaka och vi måste hinna till tippen, vilket innebär lika mycket jobb till när all grässvål och jord ska av släpet igen. "Vi kanske borde ha en kompost så vi kan ta det lite lugnare?" hör jag mig själv säga. För visst är det så, det känns onödigt att kasta massor av bra material, saker som kan användas. Men var ska vi ha en kompost? 

Självklart i den stökigaste, mest övervuxna, bortglömda (eller bortgömda?) hörnan av trädgården. Det där stället som man lägger allt som ska kastas på tippen "någon gång" på obestämd framtid. Och 1, 2, 3, så föds ett nytt projekt. Projekt rensa bakom garaget: 

Notera att bilderna är tagna efter det mesta är rensat redan! Så nästa steg? Anlägg kompost, fortsätt gräva, använd kompost till grässvålarna, sätt upp pallkragar som kan ta emot resten av jorden som blir över...

Sen kanske vi kan fixa singel efter vi kommer hem från semester. Jag som trodde jag skulle vara klar nu! Nåja, idag ska vi hämta vårt nya trädgårdsbord till hörnan där det ännu inte kan stå. Får väl stå på verandan så länge. Då har jag i alla fall tid att hitta bra stolar också.