Mina växter - Citronträd - Älskade primadonna

Citronträd 

När man skapar en del i trädgården som är inspirerad av medelhavet är det omöjligt att inte också skaffa ett citrusträd. För oss blev detta citrusträd ett citronträd. Detta är en växt som kommer att behöva flytta in i skjulet varje år, så därför fick det inte vara för stort, så det blev ett kompakt litet träd. Om jag får citroner? Det återstår att se, men två gröna fanns på trädet redan när de köptes och jag har hittan en miniatyr som börjat växa sedan dess. Det ser alltså lovande ut. 

Ett citronträd, även ett i miniatyr, har kraftiga glansiga gröna blad, vita blommor både på vår och sommar och naturligtvis citroner om den trivs. Det tar 10 månader från blomma till färdig citron, så självförsörjande på citroner lär jag knappast bli. Citronträd behöver mycket sol och trivs bäst på en plats som är skyddad från vinden, dessutom behöver det flyttas in till frostfri plats på vintern för att överleva.

För mig är det ett experiment med ett träd som ska in varje år. Jag försöker vanligtvis ha mest härdiga växter i min trädgård utifrån principen att om de inte överlever så är det inte meningen att de ska växa här. Men nu gör jag alltså ett avsteg från detta med citronträdet, samt några pelargoner och en lagerbuske. Det känns ju inte medelhav utan dessa växter och platsen i skjulet finns ju. I helgen rensade vi till och med det, så nu finns plats för alla växter och i förrgår kom första riktiga kalla natten som en rejäl överraskning, så hastigt och lustigt åkte trädet in i skjulet i går eftermiddag. Det var tur, i natt var det lika kallt igen, så idag är det dags för mig att skaffa det jag behöver för att ta hand om trädet ordentligt inför och under vintersäsongen. 

Det som ska köpas in är bubbelplast, juteväv samt en "fiberhätta" till trädet. Hättan ska bara på när det är riktigt kallt, men bubbelplasten och juteväven ska runt krukan hela vintersäsongen så att rötterna hålls varma. Det är den känsligaste delen av växten, och så länge som den håller 5-10 grader ska nog trädet också klara sig. Trädet står vid ett fönster i boden, för ljus vill den lilla primadonnan ha, även när det är kallt. När det gäller vattning är det sparsamt som gäller. Vi har införskaffat en fuktmätare, som ska hållas på nedre delen av grönt hela vintern. Dvs. inte rött, men aldrig rejält fuktigt heller. Så en skvätt då och då. Till våren ser vi om mina ansträngningar har gett resultat, då ska trädet beskäras, ges ny näring, lite ny jord och sen flyttas ut igen. Jag längtar redan. 

Växtinformation: 

Sort: citrus limon

Placering: Sol och vindskyddat, inomhus på vintern, men gärna ljust.

Skötsel: Planteras i medelhavsjord och gödslas med speciell citrusnäring som innehåller järn då de helst vill ha järnrik jord. Bör vattnas regelbundet under sommaren, minska kraftigt vattningen på vintern om du vattnar alls. Beskär långa grenar och korsande grenar på senvintern eller tidig vår. Akta citronämnen när du beskär. Blommorna kan behöva hjälp med pollinering. 

Skötselkalender (utifrån sydvästra Skånes klimat)

Månad	Plats & temperatur	Vattning (mätare)	Skötsel
Jan–Feb	Inne, svalt & ljust (5–12 °C)	Nedre delen av grön	Spraya bladen med ljummet vatten ca. en gång i veckan eller vid behov för att förhindra uttorkning. Kontrollera för skadedjur samtidigt. Täck kronan med fiberduk vid minusgrader i förråd.
Mars	Inne, ljust	Övre grön	Svag citrusgödsel 1×/mån. Lätt beskärning av döda/skadade grenar. Kontrollera rötterna för att se om trädet behöver omplantering (gräv lite i jorden och se om det ligger tjocka rötter högt upp i en cirkel runt krukan, samt kolla dräneringshål för att se om det kommer ut rötter underifrån). Vid behov, omplantera, annars toppdressa jorden.
April	Börja vänja ute dagtid	Jämn grön	Citrusgödsel varannan vecka (svag dos). Större beskärning vid behov. Avhärda försiktigt. Använd fiberduk vid stark sol.
Maj–Aug	Ute, skyddad plats / sol	Grön–blå vid värme (daglig vattning vid heta dagar)	Citrusgödsel 7–10 dagar. Kolla för skadedjur regelbundet.
			Lätt putsning av spretiga skott. Eventuell fruktgallring. Skugga vid extrem hetta.
			Fortsätt med citrusgödsel var 7–10:e dag. Håll jämn fukt. Ta bort döda blad.
			Gradvis mindre vattning mot slutet av augusti. Förbered vinterplats.
Sept–Dec	Börja ta in / Inne i förråd eller uterum	Nedre delen av grön, låt ytan torka mellan vattningarna	Sista gödseln i början av september. Ingen beskärning. Ta in vid natt­temp <8 °C.
			Oktober: Klipp skadade grenar före inflytt. Isolera krukan.
			Nov: Kolla skadedjur och duscha bladen.
			Dec: Håll temperaturen över +3 °C.

Rensning och höstplanering

När jag loggade in idag så hittade jag det här inlägget som jag aldrig publicerade - delvis därföra att jag inte hunnit med att ta bilder, och delvis därför att det varit en tung höst rent personligt. Dock passade det bra eftersom mycket av det som jag skrev om här passar väl med dagens uppgifter. 

När denna skrevs var det en underbart vacker septemberdag, då när hösten är som allra bäst, och då var det dags för höstrensning i trädgården, samt fixande av ett par av pallkragarna. Jag gillar att så på den här tiden på året - det blir så mycket tidigare skörd då. I september var det det betor, vitlök och morötter samt vårlökar med i planeringen. 

I pallkrage 1, som nu äntligen blivit dubbel, testade jag igen med det egna utsädet från vitlöken, och höll tummarna att det fungerar. Genom att plantera i September kunde jag hinna se om det slog rot och kan vid misslyckande hinna ner med några köpta lökar istället. Det visade sig också vara det jag fick göra. Medan gulbetorna jag planterat samtidigt tagit sig fint, har bara två ynka vitlöksklyftor slagit rot. Så idag (oktober) köpte jag ny utplanteringslök och planterade mellan de begynnande gulbetsplantorna. 

Det blev sorten Sagagold som planterades av vitlöken i år. Jag hoppas att den ger lika goda skörderesultat som utlovas av skylten. 

Pallkrage 2 har ingen ny jord, men istället en liten påfyllnad - här var det potatis förra året. Jag chansade här med morötter och hoppades att det finns näring nog i jorden och samplanterade med en blomsterblandning av blåklint, riddarsporre och enkla ringblommor för lite vacker fägring bland morötterna. Redan nu är plantorna igång, så nu gäller det nog att hoppas på en ganska mild vinter. Ska dock köpa in lite halm och lägga runt plantorna för säkerhets skull. 

I resterande pallkragar växte och frodades det fortfarande så dessa fickvänta lite till på tillsyn, och fortfarande nu i oktober är sparrisen mestadels grön även om den har börjat vissna ner något. Jordärtskockan är dock upptagen. En mindre skörd än jag hoppades på, men kanske blir det bättre nästa år? Jag hoppas också på att få tag i några pallkragar till som jag kan sätta brevid sparrisen och jordärtskockan på framsidan, men har inte letat riktigt hårt än. Det får bli ett vårprojekt. 

Till resten av trädgården har jag köpt nya lökar. Blandade tulpaner i röda toner planterades mellan mina daggkåpneplantor som ofta ser så tråkiga ut på vårkanten innan de kommer igång. Ni ser vilken sort här till höger. 

Under hösten har jag också planterat in fler krokus in i min lilla vårlund, eftersom växterna där inte kommer igång förrän på sommaren, och några nya höga vita tulpaner planterades bland nävorna. Några fanns redan, men här vill jag ha fler så att jag har någon blommning mellan snödropparna och nävorna.  

Nu är det mest rensning kvar till resten av hösten, och en häck och ett äppleträd att beskära. Det tror jag dock att jag anlitar någon till i år. 

Mina växter - Svarta vinbär

Idag var det dags för årets svarta vinbärsskörd, den första större skörden på några år efter att de gamla buskarna fick bytas ut mot nya pga. en kombination av hög ålder och skadedjursangrepp. Buskarna jag hade innan var enorma och växte flera meter upp på väggen. Den ena av de två var högre än den andra och gav frukt några veckor tidigare, och hade dessutom lite sötare bär än den andra. Det finns naturligtvis för- och nackdelar med detta, men för min del visade sig att det då finns en buske till mig och en till fåglarna. Eftersom jag mest gör gelé på bären blev det sällan av att jag plockade två gånger, utan istället så blev det buske ett som skördades, och buske två fick vara ifred. 

När jag nu var tvungen att byta ut buske ett mot en ny sort så fanns ju möjligheten att se över detta, men den möjligheten tog jag inte. Istället klippte jag helt ner buske två och försökte rädda den. Det gick inte så bra så året efter fick även den planteras om, och då hade jag naturligtvis varit slarvig nog att inte anteckna sorten på båda buskarna. Aj, aj. 

Nåja, den ena busken är en Polar. Glädjande är att båda buskarna kom med bär samtidigt - så det finns ju en möjlighet att båda är Polar, även om jag inte helt vet. I växtinformationen nedanför ger jag information om just Polar-busken eftersom det är den jag har koll på.

Som sagt, i år är första året efter nyplanteringen som jag får en skörd värd namnet. Visst har buskarna gett bär, men buskarna i sig själv har varit så små så att det inte varit tillräckligt för att göra något med det (utom att äta som de är förstås, men det gör jag direkt från busken). 

När det gäller gelé kör jag på Rutiga Kokbokens recept, och det har fungerat utmärkt tidigare. Ser fram emot att ha egen gelé i huset igen, framförallt eftersom det går åt en hel del. Inte bara är det gott i sig, men jag använder det även i brunsås för att ge lite syra och sötma i såsen. 

Växtinformation: 

Sort: Polar

Latinskt namn: Ribes Nigrum
Planteringsdatum: 2018-05-14 (den andra i 2019)

Beskrivning: Svensk, frisk sort med ett kraftigt växtsätt. Stora, söta, svarta bär i medellånga klasar. God motståndskraft mot mjöldagg.

Behov: Ger sötast bär i soligt läge men kan stå även i halvskugga och skugga (hos mig är det skugga hela dagen eftersom de står mot en vägg i norr.)
Skördetid: Juli  

Skötsel:  Gödsla vår och sommar med kvävefattig gödsel. Beskärs efter skörd genom att gallra ut äldre grenar på olika höjder. Detta görs med 2-3 års mellanrum. Klipp alltid bort skadade, korsade och inåtväxande grenar. Svarta vinbär tål beskärning året om men man bör undvika att beskära på våren. Äldre exemplar kan behöva stöd.

Drömmen om att vara självförsörjande

 Jag älskar tanken på att vara självförsörjande - inte på allt (långt ifrån) - men i alla fall på vissa råvaror. Igår tog jag upp vitlöken ur jorden, och just denna omgång är jag lite extra nöjd med eftersom jag kommit nära att vara just självförsörjande på denna råvara i år. 

Skörden igår var inte speciellt imponerande, för vitlöken har fått väl mycket "hjälp" av katten som kommit på att pallkragar kan grävas i och valt ut just denna för ändamålet. Inte desto mindre är jag lite stolt eftersom just den här skörden har sitt ursprung i förra årets skörd. Då tog jag topplökarna och planterade på hösten, och det är nu dessa lökar som jag har skördat. 

På tal om förra årets vitlöksskörd så tog jag "hål" på sista vitlöken där för några dagar sedan, vilket innebär att jag faktiskt varit helt självförsörjande sen förra hösten efter att skörden torkat. Denna skörden är mindre och kommer troligtvis inte att räcka lika länge, men skam den som ger sig. Det får bli inköp av ett par sättlökar i höst och bättre skydd för pallkragen mot katten så kan jag kanske bli helt självförsörjande på vitlök på ett par års sikt. 

Sista vitlöken av förra årets skörd. 

Det jag redan är helt själförsöjande på är rabarber och krusbär. Vare sig det ena eller det andra har jag köpt på flera år. Mina rabarber här växer som ogräs tills de är stora och kraftiga. Ska man ha dem mjälla och fina får man vara ute i tid. I år hittade jag dessutom ett nytt "recept" att göra. Enkel rabarberdryck: Skrivade rabarber, skivad citron, socker efter smak och kallt vatten - dra i två dygn, smaka av och njut. Tack och lov går detta att göra även på grövre stjälkar. Lite socker ger något som mest liknar friskt smaksatt vatten, mer socker något som liknar mer saft. Löjligt enkelt och fantastiskt läskande. 

Bilden är tagen redan i maj månad. 

Krusbären är bara på gång än så länge, så ännu måste jag vänta lite till. Sen blir det kräm och kanske lite marmelad. Det är det jag gillar mest med bären. Räcker det (och i år ser det ut att bli en rejäl skörd) så kanske vi testar något annat också. Och vem vet, om några år kanske jag är självförsörjande på fler grödor. Min förhoppning ligger på sparris och jordärtskockor, men den som lever får se vad det blir. 

Mycket har hänt i trädgården sen sist.

Det har varit en tuff vår och tidig sommar på många sätt och mest har bloggen varit lidande av det. Orken och lusten att skriva har inte riktigt funnits där, även om saker naturligtvis hänt i trädgården ändå. Mest har ogräset hänt, dvs. när tiden inte riktigt räcker till för mig, så räcker den mer än till för ogräset. Oj som jag har fått storrensa när tiden väl har funnits! Otroligt egentligen vilken växtkraft som finns i vår natur. 

Persikoträdet och malvorna

Men, men, även annat har ju näturligtvis hänt. Vårt persikoträd fortsätter att växa, och ännu mer fortsätter malvorna vi satte under att växa. De når halvägs upp på trädet i höjd just nu! Det hade jag inte riktigt räknat med när jag satte dem, men jag påminner mig själv om att trädet också kommer att växa så att det ser mer propertionerligt ut om några år. Ljuvligt nog innebär det också att det inte finns plats för ett endaste litet ogräs i rabatten. Helt underbart. Mer malvor till folket - och bina som verkar älska de öppna blommorna. 

Ätbart på framsidan - projektet framskrider

De två nya pallkragarna vid nyplantering.

I övrigt är det just på framsidan på huset som mycket sker. Det är ju här jag har en färdig projektplan att följa. En kruka har satts med tomater, och två stora pallkragar har tillkommit med sparris och jordärtskocka. Pallkragarna har målats i samma grå ton som trägaveln på huset och försätts med snigelkant. Det är precis så brett mellan dem att gräsklipparen lätt kan köra emellan och runt pallkragarnas bas ska jag också sätta kantsten så att gräset inte växer hela vägen fram utan tas av gräsklipparen. Här ska också till två likadana pallkragar till för rejäla odlingsmöjligheter och ett insyn in i trädgården. Det senare visar jordärtskockorna klara utmärkt redan, de växer också som ogräs. Helt otroligt vad höga de kan bli och ännu är de inte vid sin fulla höjd. Tre meter ska de kunna bli innan de börjar blomma i september-oktober. Jag ser så fram emot blommorna som ska vara stora, gula och vackra. Jag hoppas att sorten jag planterat (topstar) hinner blomma innan det blir för kallt. 

Jordärtskockorna börjar så smått börja fungera som insynskydd.

Tillsammans med sparrisen har jag satt persilja och oj vad den trivs. Kul att se. Även om sparrisen inte kan skördas förrän om några år så kan jag i alla fall njuta av persiljan i sommar. Vilken trevlig kombination. Jag funderar redan på vad jag kan plantera där nästa år, och var jag ska få persiljan att trivas lika bra då. Får ta några varv i huvudet innan jag beslutar mig där tänker jag. För mer information om sparrisen och jordärtskockan så kan ni läsa här: 

Tomatplantorna trivs. 

Mina växter - Sparris

Mina växter - Jordärtskocka

Samplantering försökte jag mig också med i min nya kruka med tomater, men här har det inte alls fungerat lika bra. Tomaterna stormtrivs i söderläge och slår ut allt annat i krukan. Salvia får jag helt enkelt plantera någon annanstans. Det finns inte plats för något mer än tomater i krukan. De blommar nu och det kommer fler och fler blommor på plantorna. Det är roligt att se. 

Av de fyra plantor jag fick planterade jag två här i söderläge, och två på varandan - och de på varandan är så små och försynta i jämförelse med dessa två på framsidan. Det ger bekräftelse på att verandan helt enkelt inte är solig nog och varm nog för tomater. Nästa år kommer jag nog att köpa en kruka till att ha fler tomater i här på framsidan. Två likadana brevid varandra skulle vara snyggt. Och så mycket tomater jag kan få!

Körsbär!

Något annat som glädjer mig är att jag i år äntligen kommer att få njuta av körsbär igen! Det blir bara andra året sedan trädet planterades, eftersom lössen år efter år tärt på trädet. Problemen har verkligen varit stora, hinkvis med nya blad har fått plockas bort och jag har sköljt bort tusentals löss med vattenslangen och sprayat med både hemmagjord såpalösning och köpt lusmedel - men ingenting har hjälpt. Lössen har varit för många och fått för mycket hjälp av myrorna som bor under trädet. Ingenting har fungerat. 

Sen i maj fick jag här på bloggen tipset av Villrose att sätta en limring för att hindra myrorna att komma åt lössen. Voila! Så var mitt problem löst. Så enkelt, så skötselfritt, så underbart. Efter limringen gjorde jag en rejäl rensning av lössen och efter det har jag bara behövt spruta en gång och bara lite grann. Lössen fick helt enkelt aldrig fäste igen - troligtvis äts de upp av andra insekter som sig bör och kan inte ta över igen utan stödet från myrorna, och som tack för hjälpen belönar trädet mig med fler körsbär än jag någonsin har sett på det. Några bär är redan smakade på och lite till behöver dem men inte mycket. Jag ser verkligen fram till att på allvar få skörda och njuta av mina bär. Så tack för ett underbart tips, det delar jag gärna med mig av till andra. 

Staket och ny brevlåda: 

Ytterligare en ny utveckling är att vi fick målat staketet vi byggde förra året så att det också matchar gaveln på huset. Så snyggt det blev i grått! När jag tittar ut från fönstret i köket ser jag den lila lavendeln avteckna sig mot det grå staketet och är så nöjd! Hela familjen hjälpte till att måla så snabbt gick det dessutom. Efter målning köpte vi också ny brevlåda (den första jag någonsin köpt själv, men någon gång ska man ju bli vuxen). Sammantaget är jag supernöjd varje gång jag tittar ut ur fönstret. I hörnan ska det anläggas rabatt med ett japanskt körsbärsträd och någonting jag inte bestämt mig för undertill, men just nu får det vänta. Jag kan njuta utan rabatten ett tag till innan jag sätter spaden i marken och planterar fler träd i år. 

Lavendeln gör sig fint mot det nya staketet. 

Hortensiarabatten på baksidan. Äntligen!

De som läser min blogg vet jag en av mina trädgårdsdrömmar är en hortensiarabatt på baksidan av verandan. Där har jag kämpat med två stora buskar som bara vägrade dö och som förfulade hela baksidan (och gav mig ett permanent dåligt samvete) innan jag äntligen fick bort dem förra året. Tyvärr var jag inte smart nog att täcka över jorden samtidigt som jag fick bort buskarna så i år har ogräset växt helt ohämmat. Jag har ärligt talat tittat bort varje gång jag gått förbi och haft fruktansvärt dåligt samvete för att jag helt enkelt inte orkat ta itu med oredan. Men, men, skam den som ger sig. Igår tog jag mig slutligen samman och började rensa. 

Bara ogräs och smultron. 

Det finns något nästan förlösande med att rensa en "omöjlig" del av trädgården. Inget ska sparas, allt ska bort, så all försiktighet kan lämnas därhän. Grepen åker i jorden, ogräset bänds upp, dras bort helt utan nåd eller gallring. Jag hatar normalt ogräsrensande, och allt jag gör i min trädgård syftar till att ha lättskötta växter som tar över och tränger ut ogräs så att jag inte ska behöva rensa för mycket. Men när jag får rensa på det här viset, bara dra upp och kasta - då finns det något otroligt skönt över rensningen. Kanske därför att det är så lätt att se vad jag har gjort efteråt? På ett par timmar var hela rabatten rensad och efter årets skönaste dusch kunde vi köra till en närliggande plantskola och köpa hem hortensior. 

Halvvägs klar. 

I mina ursprungliga planer fanns också en magnolia med i bilden, men nu blev det enbart hortensia som fick följa med hem och planteras. Jag valde sorten "The Bride", ibland också kallad "Blushing Bride" som är en så kallad "Endless summer"-variant. Det innebär att den blommar både på årsskotten och fjorårsskotten och därför får dubbelt så många blommor som andra hortensior. Dessa blommorna har dessutom egenskapen att de ska skifta färg. När blomman först kommer är den grön för att sen skifta till grönvit, till gräddvit, och slutligen rodna i svagt rosa (eller blått) mot slutet av blommans levnadstid. Sorten ska dessutom ha fantastiska höstfärger så det ser jag fram emot. Framförallt ser jag fram emot att se dem växa och ta över rabatten. Just nu är det mycket barmark, men damen på plantskolan varnade för att plantera för tätt. De kan bli 1-1,5 meter breda och lika höga, så fyra på fyra meter blir nog bra med tiden. 

Läs gärna mer om mina nya hortensior här. 

Efter plantering. 

Mina växter - Jordärtskocka - Topstar

Nyplanterade 2021-06-07

Jordärtskocka, Helianthus tuberosus, ingår i solrossläktet, Helianthus, och härstammar från Nordamerika. Jordärtskockans knölar bildar höga, bladbeströdda, strävhåriga stjälkar som kan bli över tre meter höga. Blomknopparna bildas under sensommaren på tidiga sorter. De varmgula prästkragelika blommorna blir cirka 7–10 cm i diameter. Dock är det ju knölarna man främst odlar dem för och personligen älskar jag smaken av jordärtskockor. Att de är vackra, perenna och lättskötta är bara en bonus. Allt du behöver göra för att få fler nästa år är att slarva med att ta upp alla - och eftersom jag är slarvig passar det mig utmärkt. 

Med förhoppning om lite insynsskydd

I mitt fall har jag planterat dem i en pallkrage på framsidan huset, på en plats där insynen från vägen utanför är stor. Min förhoppning är här att nyttja jordärtskockans höjd och skönhet som ett vackert insynsskydd under sommaren - samtidigt som jag får god mat till hösten. Ser redan fram emot jordärtskockssoppor och ugnsbakade jordärtskockor till middag. 

Efter en månad 2021-07-05

Växtinformation: 

Sort: Topstar

Latinskt namn: Helianthus Tuberosus
Planteringsdatum: 2021-06-07

Beskrivning: Högrest planta som påminner om solrosor med 7-10 cm stora gula blommor. Rötterna bildar smakrika knölar som är goda att äta. 

Växtplats: Full sol till halvskugga

Blomtid: September–oktober
Skörd: Senhöst–vår. Vänta med första skörden tills plantan gulnat och börjar vissna, skörda konternuerligt fram till våren. 

Skötsel: Ska vara relativt lättskött växt som nästan klarar sig själv. Vattna när det är torrt, gödsla då och då, skörda på hösten till våren och lämna inte kvar för många i pallkragen till nästa år (då blir det många plantor). 

Mina växter - Sparris - Gijnlim

 

Efter plantering 2021-06-06. Samplanterad med persilja.

Efter en månad 2021-07-05

Sparris är en fantastisk grönsak och åtminstone jag älskar sparris på grillen på sommaren. Att få tag på färsk, svensk, närodlad sparris är dock inte alltid så lätt (och ofta dyrt) så därför har jag länge drömt om att kunna odla sparris för eget bruk själv. Så nu har det blivit av.

Sparris är lite kinkig med vad den trivs med. Den vill ha gott om näring (grannen hävdar dock att hennes klarade urusla jordar men gödsel tog död på den så det återstår att se vad som ligger närmast sanningen) och massor av sol - men samtidigt inte torka ut, eller stå vått. Den ställer alltså vissa krav på jordmån och planteringsplats, men ger efter etablering skörd i 10-15 år utan att knota, så det kan det väl vara värt. 

Första året ger plantorna ingen skörd, andra kan man ta några skott (max under tio dagar), men efter tredje året kan man skörda maj-juni (ungefär till midsommar). Efter midsommar gödslar man och låter plantan vila till nästa år. 

Samplantering är omdiskuterad (tar ju näring från plantorna), men persilja ska vara en ganska god vän till sparrisen så det testar jag med i år. Kan rapportera att både persilja och sparris växer som ogräs hittills så det verkar inte vara några större problem med kombinationen. 

Växtåret 2022: 

I början på säsongen trodde jag inte att sparrisen överlevt. Det gick inte att hitta en planta i pallkragen, så jag förberedde mig på att köpa nya. Men så kom dem, lite efter hand, sen mer och mer, och nu växer sparrisen som ogräs i år igen. I år trängs den inte med något annat, men det verkar inte påverka den åt varken ena eller andra hållet. 

Stöd fick vi i alla fall byggt i år, så att den kan stå ordentligt. Det ska vi bygga vid jordärtskockorna också. 

Två ljuvligt goda sparris blev det i år. Resten sparade jag för att plantorna ska växa sig starka. Men nästa år, då blir det underbart hemodlad sparris fram till midsommar. 

Växtinformation: 

Sort: Gijnlim

Latinskt namn: Asparagus officinalis
Planteringsdatum: 2021-06-06

Beskrivning: Gijnlim är en tidig sparris och är den mest odlade i norra Europa - både som vit och som grön sparris. Den är rikgivande och har tunna till medeltjocka skott.

Växtplats: Vill stå i full sol. Jorden bör vara djup och väldränerad med mycket sand och lite lera. Trädgårdsjord går fint till grön sparris, men till vit behövs mer sandrik jord.

Skördetid: Maj-Juni (fram till midsommar)

Skötsel: Vattna rikligt första året, sen sparsamt. Gödsla efter sista skörden (runt midsommar) och låt plantan växa till sig fram till hösten. Ge stöd om det behövs. Vill man ha vit sparris så ska jorden kupas runt skotten så att de aldrig nås av solljus. 

Vi planterar persikoträd

Ganska så länge har jag funderat på vad man skulle kunna utnyttja framsidan av huset till. Vi har en ganska rejält tilltagen bit trädgård på den sidan huset, och med direkt söderläge så är det ju prima odlingsland, men det är också en del av trädgården med full insyn från grannar och gatan och överlag ingen mysig plats att vara på. 

För några år sedan planterade jag ett körsbärsträd här, men det ensamt gör inte mycket för trivseln, inte heller min helt underbara lavendelrabatt som jag har här kan lyfta ytan till en mysig plats. En tanke som väcktes förra sommaren var att använda den delen av trädgården lite mer till odling - och därmed skapa insynsskydd till andra delar av trädgården utan att för den sakens skull behöva uppehålla oss så mycket på framsidan. En del av mina planer innefattade ett spaljerat fruktträd på den mest skyddade söderväggen vi har. Tankarna har växlat mellan plommon, mini-kiwi, fikon och just persika, men jag får erkänna att jag har haft svårt att bestämma mig för vilket. Men så förra helgen var det min födelsedag, och då fick jag ett persikoträd av sorten Frost i present. Så var det beslutet taget. Nu är det dags att få ner det i marken. 

Första steget var att ta reda på hur nära huset det ska stå, och hur långt ut från väggen en spalje ska sitta. Efter lite undersökningar hittade jag siffrorna 50-10 på nätet. Dvs. 50 cm från grunden, med spaljen ut 10 cm från väggen. Idag var vi iväg och köpte en spalje - en enkel i metall, gjord för att fästas direkt på väggen och med lite mer än 10 cm distans till väggen. Perfekt. Det fanns ingen grå som annars hade passat bra till husfärgen, så en svart fick duga. Spaljen i sig är inte vare sig vacker eller ful, utan ganska neutral, men så är det ju trädet som ska pryda väggen och inte spaljen. Naturligtvis hade vi inte rätt borr hemma, så det fick bli en tur till bygghandeln för att köpa murstensborr innan vi kunde sätta igång. Vi får se om vi ens hinner klart idag eller om det blir ett flerdagsprojekt. 

Nästa steg är att gräva en grop - lite drygt en meter bred och nästan dubbelt så djup som plantans jordklump. Botten fylls med lekakulor och sen används den uppgrävda jorden för att plantera trädet. Genom att gräva upp jorden blir den tunga lerjorden som vi har här lite mer lucker vilket gör det enklare för trädet att etablera sig. Runt kanten på hålet sätter vi samma sorts kullerstenar som vi har runt alla andra rabatter och tanken är sen att fylla på med marktäckare som trivs i direkt sol men också drar nyttiga insekter till trädet. Gärna nyckelpigor, för körsbärsträdet har haft stora problem med löss så det vill vi helst inte att persikan också ska få. (Under körsbärsträdet har jag för övrigt sått nyckelpige-vänliga blommor så förhoppningsvis ska det problemet också vara löst i år). 

När rabatten är klar ska trädet spaljeras upp, vilket jag gör med mjuka uppbindningsband som jag skapar ringar av. Det får inte sitta för hårt för då kan barken skadas och grenarna ska också ha plats att växa. Nu återstår bara att vänta på att frukten ska börja växa. Hoppas sätta tänderna i mina alldeles egenodlade persikor om några månader. 

Växtinformation: 

Sort: Frost
Latinskt namn: Prunus persica
Planteringsdatum: 2021-05-09
Beskrivning: Härdig sort med god motståndskraft mot krussjuka. Blommar med rosa blommor tidigt på bar kvist. Frukten har gult, sött och mycket saftigt fruktkött. Självfertil. Mognar i slutet av sommaren. Klarar sig upp till zon 3.
Skörd: Mognar i Juli-Augusti, ät frukten direkt (går inte att förvara) 
Växtplats: Full sol. 
Skötsel: Beskär i JAS-månaderna genom att klippa bort skadade, korsade eller inåtväxande grenar. Vattna rikligt första åren, det ska vara fuktigt men aldrig stå blött. Plantera gärna så att det blir en liten kulle neråt från trädet så att regn och vatten kan rinna bort från stammen. Gallra så att det är ca en knytnäve mellan karten. 

Skördeglädje och recept - Medelhavskyckling

Med högsommaren har skörden kommit, i alla fall på vissa av mina grödor. De sista potatisarna för i år plockades upp för några dagar sedan (ska sätta några senare sorter också nästa år så att skörden räcker längre) och vitlöken har varit uppe i ett par veckor nästan nu. När de sattes i höst gick de nästan i grodd omedelbart, och med den milda vintern och ett halmtäcke har de bara fortsatt att växa till sig så det var dags nu. Ljuvligt att kunna njuta redan. Örterna njuter jag dessutom av hela tiden. Massvis av persilja, gräslök, dill, salvia och rosmarin blir det under en sommarsäsong.

Idag tillagade jag ett av mina favoritrecept - Medelhavskyckling. En av de där enkla recepten med allt i en panna och så vips in i ugnen. Det är ett recept som ursprungligen kommer från Allt om Mat men jag har modifierat det så att det passar vår familj. Vi är t.ex. inte så förtjusta i oliver så det har jag uteslutit (kan ju lätt läggas till om man vill) och istället har jag ökat mängden tomater.

Innan tillagning

Just tomaterna är inte mogna än, så där fick jag handla, men vitlöken, potatisen och rosmarinen kom alla från trädgården den här gången. Helt underbart. Jag älskar känslan av att hämta i trädgården och tillreda. Ska försöka öka mängden grödor nästa år så det blir mer så.

Recept på Medelhavskyckling: 

Ingredienser: 

• Kycklingklubbor (ett paket med ca 900 g funkar här)
• 1 citron, saften (kan ersättas med koncentrat) 
• 1-2 paket körsbärstomater, fungerar med större delade tomater också, men jag älskar de små. 
• 1-2 hela vitlökar, klyftade. 
• 1 1/2 tsk salt (det verkar mycket, men det behövs)
• Olivolja (ringla rejält över)
• Rosmarin efter smak (hela kvistar eller torkad)

Gör så här: 

1. Sätt ugnen på 175 grader
2. Placera kycklingklubborna i en stor ugnssäker form (eller långpanna)
3. Dela vid behov potatisen och sprid ut denna också. 
4. Ringla rejält med olivolja över och se till att kyckling och potatis är rejält täckta
5. Salta, peppra
6. Lägg på tomaterna, de hela vitlöksklyftorna (med eller utan skal) och rosmarinen
7. Pressa citronsaft över, släng gärna ner halvorna också. 
8. Sätt in i ugnen i ca 1 1/2 timme eller tills potatisen och vitlöken är helt mjuk. (Hur lång tid det tar beror mycket på potatisen har jag lärt mig, allt från 1-2 timmar har gått hos mig.)
9. Njut! 

Sommarsådd - försök II

Nyplanterade vitkålsplantor väntar på sina kompisar i jorden.  

För ett par år sedan försökte jag mig på sommarsådd för första gången med grönkål och vintersallat, det hade begränsad framgång måste jag erkänna. Vad som inte fungerade det vet jag inte, men bra blev det inte. Därför har jag heller inte gett mig på fenomenet igen - förrän nu. Skam den som ger sig, eller hur?

Mina grödor för årets försök till sommarsådd är pak choi, salladslök och sockerärtor. Sen lade jag till ett par uppdrivna plantor av vitkål också, bara på försök (och för att de var så vackra i sig själv). Kål i alla former är ju oftast just det, vackra. Kål och lök ska ju vara goda kompisar i  jorden, och ärtorna kan säkert tillföra lite näring i jorden. Dock har det ju varit potatis i pallkragen tidigare, så risken finns naturligtvis att ärtorna inte trivs av den anledningen - men ibland får man chansa och se hur det går. Just nu är ju dessutom fröer ofta på rea så det är ju ingen stor ekonomisk förlust om det går åt skogen, men då blir man väl förhoppningsvis en läxa rikare på kuppen.

För att hålla kålfjärilen stången har jag täckt odlingen, med undantag för en liten del baktill där sockerärtorna kan få sticka upp. Det ordnade jag med några blomsterpinnar. Möjligtvis kommer jag att behöva lägga några stenar på duken för att den ska hålla helt tätt men det borde inte vara för svårt. Med allt klart för idag är det bara att vänta, och hoppas, på skörd framåt hösten.

Mina växer - Älskade Krusbär

Jag har alltid älskat krusbär, eller om jag ska vara helt ärlig, krusbärskräm. Mina första minnen av krusbär kommer från dagis, som det då kallades, där jag plockade av de buskar som växte på gården och från mormor som någon gång ibland kokte kräm på bär hon fått av någon med trädgård. För det är ju så med krusbär, visst går de att få tag i på torg ibland, men det är sällan du ser krusbär i matbutiken. Därför var det självklart att jag skulle ha en egen krusbärsbuske i trädgården när jag fick en sådan.


Ändå dröjde det ända till 2017 innan jag planterade en buske. Det finns det många orsaker till, men en bidragande faktor var hur oöverskådligt jag ibland upplevde trädgården då. Men 2017 fick jag hjälp att städa upp och börja rensa. Då anlade jag också en ny rabatt i vad som tidigare varit en stökig hörna fylld med ogräs, sly och förvuxen rabarber. Nu växer här daggkåpa, mossflox, vintergröna och citrontimjan, och i mitten mitt "krusbärsträd", dvs. en uppbunden buske. I rabatten finns också trampsten för att man ska kunna komma åt att plocka, fast ett par har hamnat väl nära och andra får jag kämpa för att hålla fria från vintergröna, timjan och mossflox som gärna väller ut över dem.


En sak som förvänat mig mycket är hur mycket bär jag får varje år. Mycket mer än jag faktiskt gör av med, men även fåglar behöver äta så det är väl inte någon fara. Igår var det dags för första skörden i år. En hel liter plockade jag, mer än jag behöver till kräm, men det finns fortfarande jättemycket bär kvar på busken. Eftersom den inte är helt jämn innebär detta dessutom att den lutar en hel del bakåt, framförallt när der är mycket bär på busken, detta trots två stöttor. Måste nog beskära den en hel del för att komma tillrätta med det tror jag.



Men för idag är jag mest nöjd med min krusbärskräm och sitter och väntar på att den ska bli kall och god. Jag har ett mycket enkelt recept som går att slänga ihop på en kvart/20 minuter (beroende på hur snabbt du rensar bären):

Krusbärskräm: 

ca 6 dl vatten till ca lika många dl bär, 1 - 1 1/2 dl socker, 3 msk potatismjöl.

1. Snoppa och skölj bären. 
2. Koka upp vatten och socker och tillsätt bären
3. Koka på låg värme i några minuter tills bären är mjuka. Mosa några mot kanten av kastrullen men lämna andra nästan hela. Smaka av så att mängden socker är lagom. 
4. Blanda potatismjölet med lite kallt vatten, ta av kastrullen från värmen och häll i redningen under kraftig omrörning. Låt precis koka upp. 
5. Häll krämen i en skål, strö över lite socker och låt kallna.

Slutligen, lite information om den krusbärsbuske som jag har valt att ha:

Växtinformation: 

Sort: Hinnonmäki Green
Beskrivning: Medelstora, gröna söt-syrliga bär. Ganska motståndskraftig mot mjöldagg.
Växtplats: Full sol. Hos mig står busken i full sol och på ganska torr mark, och klarar sig mycket bra. Till och med 2018, med den extrema torka som var då, gav busken massor av frukt.
Skötsel: Beskär genom att ta bort skadade, korsade och äldre grenar på vårvintern. För min uppstammade buske tar jag även in grenar så att de inte blir för långa och tunga

Om du har några favoritrecept med krusbär får du gärna dela med dig. Jag behöver fler saker att göra med mina bär.

Samplantering i mina pallkragar

Samplantering har många fördelar. Dels kan man få plats med mer i pallkragarna, inte minst viktigt när platsen är begränsad, dels kan växterna hjälpas åt med att saker som att hålla ohyra borta eller ge varandra näring. Men vilka växter är bra att samplantera? Detta är naturligtvis inte helt enkelt. Personligen använder jag det här dokumentet jag hittat för att hitta växtvänner (och undvika de som inte fungerar ihop). Även den här sidan har hjälpt mig en del.

I år har min samplantering varit begränsad till några krukor på verandan och en av pallkragarna, men planerna för nästa år är större. I år ser det ut så här:

En pallkrage med vitlök och rödbetor. En kruka med sallad, salvia och tomater. En kruka med dill, kantnapeta och mer sallad (mest för att gurkan inte klarade bristen på sol).

Rödbetor och vitlök växer bra tillsammans. 

 Nästa år tänkte jag mig följande:

• pallkrage 1: Sparris och persilja, kanske även lite krasse för blommornas skull. 
• Pallkrage 2: Jordärtskocka och dvärgzinnia (ska dra till sig nyckelpigor vilket jag verkligen behöver i hela trädgården)
• Pallkrage 3&4: Jordgubbar och gurkört, möjligtvis jordgubbe och rosenkrage i en av dem. 
• Pallkrage 5: Potatis, solros och eventuellt strandkrassling
• Pallkrage 6: Morot och rödlök eller andra löksorter
• Pallkrage 7: Rödbetor och vitlök (fungerar jättebra i år så varför inte fortsätta)
• Pallkrage 8: Gurka, dill och någon form av kål (på en mycket soligare plats i trädgården)

Sallad, salvia och tomat samt andra örter kommer jag att fortsätta odla i krukor på verandan. Framförallt sallad gillar jag att ha nära till hands när jag ska laga mat. 

Min tomat börjar växa sig hög. 

Den första potatisen

I år är första året som jag framgångsrikt odlat potatis. Jag har tidigare försökt i kruka (även en speciell potatiskruka), med mediokert resultat, men i år offrade jag en av pallkragarna till potatis med gott resultat. Plantorna slokade lite efter frosten som kom, men är nu stora och stolta och några hade börjat visa upp några små blommor. Egentligen är det väl så att jag borde haft tålamod och väntat tills de blommade ordentligt, men det är ju ändå midsommar och det är något speciellt med egenodlade potatisar. Därför bestämde jag mig för att offra några plantor till dagens middag medan de andra kan stå kvar och växa till sig. Och nog räcker det till oss två?

Sorten jag odlat i år är Swift, och valdes därför att den är den tidigaste sorten. Egentligen skulle jag velat testa olika sorter, och nästa år kanske jag köper en av de där "gourmetboxarna" med olika sorter. Den kan jag fundera på något år till. Men idag nöjer jag mig att vara glad för min modesta lilla skörd och se fram emot fler skördar i sommar. Nu återstår den stora frågan - vad odlar jag där dessa plantorna växte? Något borde hinna växa till sig innan hösten. Får fundera lite på det.

VÄXTINFORMATION: 

Sort: Swift

Beskrivning: Swift är en rund, gul och fast sort. Resistent mot nematoder (små rundmaskar) men inte mot potatiskräfta (svampsjukdom). Det är den allra tidigaste sorten. 

Skördetid: När plantan blommar eller knölarna är tillräckligt stora (gäller tidig potatis)

Läge: Soligt med väldränerad jord. 

Odlingsråd (allmänt potatis): Förgro inomhus i ljust fönster några veckor före utplantering tills groddarna är 1-1,5 cm och knubbiga. Lägg dem gärna på ett tunt lager jord så att sättpotatisen utvecklar rötter, då går det snabbare att få potatis. Plantera 10 cm ner i jorden när den är 7-8 grader varm. Kupa upp efter hand som plantan växer. Skydda mot nattfrost. Vattna inte för mycket, då blir också potatisen vattnig, men se till att jorden inte torkar ut. Plantera inte potatis i samma jord igen förrän tidigast 4 år senare. 

Samplantering: Potatis sägs trivas med t.ex. solros, strandkrassing, spenat, plocksallat, rädisor och persilja. 

Undvik: Plantera inte tillsammans med gurka, jordärtskocka, krusbär, kålväxter, selleri eller tomater. 

Ätbart och vackert i kruka på verandan

När det regnar ute tycker jag att det kan vara kul att ägna sig åt verandan. Eftersom den är under halvtak, finns det alla möjligheter att vara ute och hålla sig torr samtidigt, och just idag "råkade" jag ha en ny kruka att fixa inför sommaren (som jag "råkade" få med mig från affären häromdagen). Med krukan tom på verandan så körde jag till plantskolan och köpte växter. En hög klättrande snacksgurka, härligt röda palettblad, lite dill, salvia och olika sallatssorter fick åka med mig hem, tillsammans med en tomatplanta för att ersätta den som dog i frosten i början på månaden.

Visst kan man odla upp dessa växter från frö, och både sallat och gurka brukar jag friså i mina pallkragar, men i år ville jag ha något som blev vackert direkt, och dessutom närmre köket och grillen, så att jag blir bättre på att plocka. Framförallt sallat har väldigt stor chans att gå i blom hos mig, eftersom jag konstant glömmer bort att jag har det. Gurka, morot och den sortens växter som man plockar lite då och då och större mängd har jag lättare för att komma ihåg. Men förhoppningsvis blir det ändring på det nu när jag ser det varje dag.  

Dillen valde med för att jag läst att det ska fungera jättebra med just gurka och att de ska gynna varandra. Jag har inte haft mycket tur med dill förut så jag hoppas verkligen att det ska stämma. Palettbladet var fullständigt på impuls för att färgen var så underbar och i så härlig kontrast till gurkans gula blommor och ljusa gröna blad. 

Som tur är hade jag jord över från påfyllnaden i mina pallkragar så det var lätt att sätta igång. Lekakulor i botten, jord på sen växterna. Jag blev själv väldigt nöjd med resultatet och hoppas att gurkan slingrar sig upp längst pelaren på verandan under sommaren. Visst blev det fint?

Tomatkrukan var näst på tur och fick börja med att jag tog bort den gamla tomaten. Den hade inte ens hunnit sprida rötterna utanför sin gamla "kruka" utan var bara att dra upp. Lite extra, ny, jord, och så i med den nya plantan. Den här är av en annan sort, och blir högre så den fick få lite stöd också. Med tomaten planterade jag salvia och blandade sallatssorter.

Om tomatplantan: 

Sort: "Dansk Export"

Beskrivning: Gammal sort ca 1 meter hög planta i behov av uppbindning som ger tidiga, medelstora, fasta, röda tomater. Behöver tjuvas.
Läge: Fungerar bra på friland, men gärna i soligt skyddat läge.

Mina växter - Rabarber

Finns det något mer tillfredsställande än att gå ut i trädgården och hämta de ingredienser man behöver just nu? I mina trädgårdsdrömmar ingår en trädgård med massor av grönsaker, rotfrukter och annat ätbart, en trädgård som gör mig självförsörjande på de grönsaker jag äter. Verkligheten är långt ifrån dessa drömmar, men rabarbern - den är jag helt självförsörjande på.

Mina rabarberplantor fanns i huset när jag flyttade in. Då var plantorna relativt små och outvecklade, med tunna stjälkar oavsett väder och vind. De verkade helt enkelt inte trivas, utan mest överleva. Eftersom jag i min barndom har minnen av hur min mamma använde grönsakslandet bakom huset som avlastning för skräp, byggmaterial och sopsäckar, med resultatet att rabarbern var det ända som överlevde genom att de helt enkelt kröp fram under allt bråte, så förvånade det mig att mina egna rabarber inte var kraftigare.

Så en vinter dog en av vinbärsbuskarna som stod bredvid rabarbern. Året efter tog vi bort även buske nummer två som stod på andra sidan rabarbern - och vilken skillnad! Idag är mina rabarberplantor enorma. De kommer tidigt, redan i mars kan jag plocka de första och sen är det bara att plocka, plocka, plocka för annars tar den alldeles över. Jag har nu lärt mig att den trivs bäst utan för mycket konkurrens, och pallkragarna på vardera sida om rabarbern har ingen kontakt med jorden i marken, så näringen där får mina rabarberplantor alldeles för sig själv.

Se här för några av mina favoritrecept med rabarber.