Drömmen om att vara självförsörjande

 Jag älskar tanken på att vara självförsörjande - inte på allt (långt ifrån) - men i alla fall på vissa råvaror. Igår tog jag upp vitlöken ur jorden, och just denna omgång är jag lite extra nöjd med eftersom jag kommit nära att vara just självförsörjande på denna råvara i år. 

Skörden igår var inte speciellt imponerande, för vitlöken har fått väl mycket "hjälp" av katten som kommit på att pallkragar kan grävas i och valt ut just denna för ändamålet. Inte desto mindre är jag lite stolt eftersom just den här skörden har sitt ursprung i förra årets skörd. Då tog jag topplökarna och planterade på hösten, och det är nu dessa lökar som jag har skördat. 

På tal om förra årets vitlöksskörd så tog jag "hål" på sista vitlöken där för några dagar sedan, vilket innebär att jag faktiskt varit helt självförsörjande sen förra hösten efter att skörden torkat. Denna skörden är mindre och kommer troligtvis inte att räcka lika länge, men skam den som ger sig. Det får bli inköp av ett par sättlökar i höst och bättre skydd för pallkragen mot katten så kan jag kanske bli helt självförsörjande på vitlök på ett par års sikt. 

Sista vitlöken av förra årets skörd. 

Det jag redan är helt själförsöjande på är rabarber och krusbär. Vare sig det ena eller det andra har jag köpt på flera år. Mina rabarber här växer som ogräs tills de är stora och kraftiga. Ska man ha dem mjälla och fina får man vara ute i tid. I år hittade jag dessutom ett nytt "recept" att göra. Enkel rabarberdryck: Skrivade rabarber, skivad citron, socker efter smak och kallt vatten - dra i två dygn, smaka av och njut. Tack och lov går detta att göra även på grövre stjälkar. Lite socker ger något som mest liknar friskt smaksatt vatten, mer socker något som liknar mer saft. Löjligt enkelt och fantastiskt läskande. 

Bilden är tagen redan i maj månad. 

Krusbären är bara på gång än så länge, så ännu måste jag vänta lite till. Sen blir det kräm och kanske lite marmelad. Det är det jag gillar mest med bären. Räcker det (och i år ser det ut att bli en rejäl skörd) så kanske vi testar något annat också. Och vem vet, om några år kanske jag är självförsörjande på fler grödor. Min förhoppning ligger på sparris och jordärtskockor, men den som lever får se vad det blir.