Mina växter - Svarta vinbär

Idag var det dags för årets svarta vinbärsskörd, den första större skörden på några år efter att de gamla buskarna fick bytas ut mot nya pga. en kombination av hög ålder och skadedjursangrepp. Buskarna jag hade innan var enorma och växte flera meter upp på väggen. Den ena av de två var högre än den andra och gav frukt några veckor tidigare, och hade dessutom lite sötare bär än den andra. Det finns naturligtvis för- och nackdelar med detta, men för min del visade sig att det då finns en buske till mig och en till fåglarna. Eftersom jag mest gör gelé på bären blev det sällan av att jag plockade två gånger, utan istället så blev det buske ett som skördades, och buske två fick vara ifred. 

När jag nu var tvungen att byta ut buske ett mot en ny sort så fanns ju möjligheten att se över detta, men den möjligheten tog jag inte. Istället klippte jag helt ner buske två och försökte rädda den. Det gick inte så bra så året efter fick även den planteras om, och då hade jag naturligtvis varit slarvig nog att inte anteckna sorten på båda buskarna. Aj, aj. 

Nåja, den ena busken är en Polar. Glädjande är att båda buskarna kom med bär samtidigt - så det finns ju en möjlighet att båda är Polar, även om jag inte helt vet. I växtinformationen nedanför ger jag information om just Polar-busken eftersom det är den jag har koll på.

Som sagt, i år är första året efter nyplanteringen som jag får en skörd värd namnet. Visst har buskarna gett bär, men buskarna i sig själv har varit så små så att det inte varit tillräckligt för att göra något med det (utom att äta som de är förstås, men det gör jag direkt från busken). 

När det gäller gelé kör jag på Rutiga Kokbokens recept, och det har fungerat utmärkt tidigare. Ser fram emot att ha egen gelé i huset igen, framförallt eftersom det går åt en hel del. Inte bara är det gott i sig, men jag använder det även i brunsås för att ge lite syra och sötma i såsen. 

Växtinformation: 

Sort: Polar

Latinskt namn: Ribes Nigrum
Planteringsdatum: 2018-05-14 (den andra i 2019)

Beskrivning: Svensk, frisk sort med ett kraftigt växtsätt. Stora, söta, svarta bär i medellånga klasar. God motståndskraft mot mjöldagg.

Behov: Ger sötast bär i soligt läge men kan stå även i halvskugga och skugga (hos mig är det skugga hela dagen eftersom de står mot en vägg i norr.)
Skördetid: Juli  

Skötsel:  Gödsla vår och sommar med kvävefattig gödsel. Beskärs efter skörd genom att gallra ut äldre grenar på olika höjder. Detta görs med 2-3 års mellanrum. Klipp alltid bort skadade, korsade och inåtväxande grenar. Svarta vinbär tål beskärning året om men man bör undvika att beskära på våren. Äldre exemplar kan behöva stöd.

Mina växter - nävor

Nävor har blivit något av en favorit i min trädgård. Den enda växten jag har lika många olika sorter av är i stort sett dagliljor.  Det finns många orsaker till att tycka om nävor. De blommar länge och kraftigt, kräver inte så mycket omsorg och brer lummigt ut sig i trädgården. Här nere i Skåne är en del dessutom i stort sett vintergröna. Ändå visar min erfarenhet att det inte alltid är så lätt som det verkar. Jag har gjort mina misstag genom åren och lärt mig med tiden vad som fungerar eller inte fungerar i min lilla näv-rabatt. För trots att jag har planterat så många olika slags nävor, så står de alla i samma rabatt. Det har också inneburit att en del sorter kommit och gått, eftersom de helt enkelt trängts ut av andra sorter som trivs bättre.

2020 - efter lite rensning. 

Den främsta utmaningen för min näv-rabatt är bristen på sol. Visst ligger rabatten i väster, men med en garagevägg bakom sig, en stor skrymmande lagerhägg på ena sidan och Purpurapel och en stor paradisbuske på andra sidan så blir det mer skugga än sol över. Det ger en lummig och mysig atmosfär, men utmanande för växterna, framförallt eftersom stora buskar och träd också tar vatten.

De sorter som visat sig fungera bäst är flocknävor och kronnävor. Dessa brer nu ut sig över hela platsen och andra nävor har fått maka på sig eller försvunnit. Det dröjde dock ganska länge innan jag kom fram till detta, med många felsteg på vägen.

2013 - Efter planteringen av Max Frei.

Den första näva jag försökte odla här var blodnävan "Max Frei". Valet föll på denna för att den sas kunna sprida sig och vara marktäckande, vilket vid tiden var det jag var mest ute efter. Rabatten då var fylld av ogräs som jag spenderade några veckor på att rensa innan jag planterade och hällde ut kakaoflis för att förhindra nytt ogräs. Dock vågade jag inte lägga kakaoflis runt plantorna utan var rädd för att det skulle hindra dem från att sprida sig. Resultatet blev kanske inte vad jag hade velat ha idag, men då var jag otroligt nöjd.

Max Frei visade sig dock vara fel val för platsen, efter ett par år hade dem inte alls spridit sig - tvärt om hade de snarast blivit mindre. Inte så att de inte blommade rikligt, men de blev bara inte större och spred sig gjorde de inte alls. Under den här perioden köpte jag flera olika sorter och planterade för att testa, däribland Cambridge (liten flocknäva), Philippe Vapelle (nätnäva). De blommade och var vackra, men vägrade att sprida sig vidare. Cambridge kom inte ens tillbaka året efter utan förtynade helt. 

Istället var det kronnävan Claridge Druce som planterades 2017 som fick mig att inse att nävor faktiskt kan sprida sig precis så mycket som det sas. Här började jag också få mer koll på det där med att kolla att växterna trivs innan man köper dem och 2019 fick kronnävan sällskap av flocknävorna Czakor och Ignwersen's Variety som även dessa trivdes utmärkt. Nu är min plantering full av just dessa tre nävor även om någon liten rest av Max Frei fortfarande lever kvar. Just denna har jag funderat på att flytta till någon mer solrik plats när och om tillfälle ges. 

Växtinformation: 

Flocknävor: 

Sort: Flocknäva Czakor

Latinskt namn: Geranium macrorrhizum
Planteringsdatum: 2019-03-31

Czakor

Beskrivning: Snabbväxande perenn med utbrett växtsätt som tål det mesta, enligt min egen erfarenhet även torra, skuggiga lägen. Har grönt, flikigt och kraftigt doftande bladverk som senare på säsongen får vackra höstfärger. Blommar rikligt med rosa-lila blommor i början på sommaren, sprider sig lätt med utlöpare. Ca. 30 cm hög. 

Växtplats: Sol-halvskugga enligt de flesta plantskolor, men den klarar även tuffa lägen som mina med torra skuggpartier. 

Blomtid: Främst Juni hos mig, men kan komma med en andra blommning om den klipps ner. Blommorna ska vara ätliga, men jag har själv inte testat. 

Skötsel: Plantera och låt den vara ifred för det mesta. Klipp ner blomställningarna när de börjar se risiga ut. Dela och plantera om på hösten. 

Sort: Flocknäva Ingwersen's Variety

Latinskt namn: Geranium macrorrhizum
Planteringsdatum: 2019-06-02

Beskrivning: Liknande beskrivning som Czakor, men har något ljusare, skirare blommor i ljust rosa nyanser.  Sprider sig även den lätt med utlöpare. Ca. 30 cm hög. 

Växtplats: Se Czakor

Blomtid: Se Czakor

Skötsel: Se Czakor

Kronnäva:

Sort: Kronnäva Claridge Druce

Latinskt namn: Geranium oxonianum
Planteringsdatum: 2017

Beskrivning: Vacker, rikblommande näva med rosa blommor och lång blomningstid. Här börjar den blomma i juni och blommar fortfarande för fullt nu i juli. Kan ibland hålla på och blomma hela vägen in i augusti. Sprider sig lätt, även i torra skuggiga partier. Kan behöva stöttning om man vill att den ska växa uppåt, annars välter den lätt ner över andra perenner. Blir upp till 70 cm hög. 

Växtplats: Sol-skugga och klarar även torra lägen. 
Blomtid: Juni, Juli och ibland in i Augusti

Skötsel: Plantera och låt den vara ifred för det mesta. Klipp ner blomställningarna när de börjar se risiga ut. Stötta om du vill. Dela och plantera om på hösten. Klipp ner plantan på våren eller senhöst om den ser risig ut. 

Claridge Druce

Pallkage på väg

Idag målar vi, en pallkrage och en ram till ett blivande myggnät till sovrumsfönstret. Det senare är välbehövligt, jag har tappat räkningen på hur många myggbett jag har just nu (mer än 15, det var där jag tappade räkningen), och det trots att jag smörjer in mig i djungelolja var kväll. Sambon däremot har väl ett eller två... så blir det när man ligger brevid en myggfångare som mig. Skönt för honom i alla fall (surt sa räven om rönbären). 

Både myggram och pallkragar målas i samma grå nyans som husgaveln, så blir det enhetligt grått. Den här pallkragen ska upp ovanpå en äldre enkel pallkrage där jag hade jordgubbar tidigare. Den är för låg idag, vilket begränsar vad jag kan plantera så nu blir den dubbel som de flesta andra (jag kommer att ha en enkel kvar efter detta). 

Vi får se vad som planteras i just den här, men en bra gissning är att den blir hem till vitlök i höst. Först ska den upp, sen får vi se. 

Om fåglar, katter, blommor och bin

Inatt kom min katt ihåg att han egentligen är en född jägare. 12 år gammal är det nu bara enstaka möss han kommer hem med och flera år sedan han lyckats med att ta hem en fågel. Fåglarna i trädgården vet om det och är inte ens rädda för honom längre. De sitter lugnt kvar i träden när han sitter nedanför och tittar på dem, utan att ens ge ifrån sig minsta varningsrop och han har sedan länge slutat att försöka jaga dem.  Tills inatt då. 

Kvällen började med att en mycket nöjd våldsverkare kom in med en levande mus som vi sen fick jaga ut ur huset. Vi var stressade, musen var oerhört stressad men katten var nöjd - i alla fall tills musen var ute ur huset och han var snuvad på leken. 

Men, men, skam den som ger sig tänkte katten och gav sig ut på nytt kidnappningsuppdrag. Resultatet av hans nya brott var en fullständigt utmattad och vettskrämd liten fågel som jag hittade kippandes efter luft i morse. Jag hade inte ens sett den förrän den försökte flyga ut genom våra fönster. Stackars liten. Den var så medtagen att jag kunde plocka upp den på andra försöket och sätta ut den på locket av soptunnan. Där låg den sedan och kippade efter andan så illa att jag var rädd för att den var så skadad att jag skulle behöva ta livet av den. Katten? Han tittade bara nöjt på. 

Jag bestämde mig ändå för att avvakta och efter någon halvtimme kunde jag se att fågeln satt sig upp och tittade sig omkring. Nästa gång jag tittade till den var den borta. Jag hoppas att den har det bra och kom hem till sin familj igen. Kidnapparen ifråga har spenderat dagen med att lojt lata sig. Han är säkert mycket nöjd med nattens eskapader. Jag hoppas att det inte ger honom mersmak, jag föredrar min lite för late kisse som mest pratar med fåglarna genom fönsterrutan och sover på verandan. 

I övrigt frodas djurlivet i trädgården. Regelbundet har vi besök av ekorrar och bin har byggt bo i vår fågelholk. Runt min lavendel fladdrar fjärilar och ett konstant surrande kan höras från alla hummlor som trivs bland de lila blommorna. I videon kan ni höra hur det låter. 

Mina nyplanterade hortensior har börjat blomma nu, och jag är så otroligt nöjd med hur det blev. Ännu är ju inte buskarna så stora, men jag ser framför mig hur stora de kommer att bli om några år. 

Jag är verkligen nöjd med att ha valt en vit. Jag var lite nervös för att det skulle bli för enkelt, för tråkigt. Men det blir vackert mot den kraftigt rosa rosen och det röda träet på verandan. Vitt blir sällan fel. 

Igår besökte jag plantskolan för något att ersätta vitlöken med i pallkragen. Det ser ju så tråkigt ut om det blir tomt. Lite sallad, någon planta med ärtor och salvia fick följa med hem tillsammans med några sommarblommor bara för skönhetens skull. Men någon plantering blev det inte av igår - innan jag han ut välte regnet ner. Det kom helt vansinnigt mycket regn på ingen tid alls. Efter jag fått ut fågeln idag tog jag dock tag i planteringen. Trots allt regn igår var jorden i pallkragen snustorr. Det fick vattnas en hel del. Men blommor och grönsaker kom i jorden och jag är ganska nöjd med resultatet. 

Annars är det här dagliljornas tid i min trädgård. Jag älskar dagliljor och har flera sorter. De tidigaste blommar redan i juni, men de flesta är som vackrast nu. Någon gång snart kommer jag att skriva en post om vilka sorter jag har och hur jag valt dem, men just nu är jag för upptagen med att njuta av dem där de står och lyser upp min rabatt. 

Drömmen om att vara självförsörjande

 Jag älskar tanken på att vara självförsörjande - inte på allt (långt ifrån) - men i alla fall på vissa råvaror. Igår tog jag upp vitlöken ur jorden, och just denna omgång är jag lite extra nöjd med eftersom jag kommit nära att vara just självförsörjande på denna råvara i år. 

Skörden igår var inte speciellt imponerande, för vitlöken har fått väl mycket "hjälp" av katten som kommit på att pallkragar kan grävas i och valt ut just denna för ändamålet. Inte desto mindre är jag lite stolt eftersom just den här skörden har sitt ursprung i förra årets skörd. Då tog jag topplökarna och planterade på hösten, och det är nu dessa lökar som jag har skördat. 

På tal om förra årets vitlöksskörd så tog jag "hål" på sista vitlöken där för några dagar sedan, vilket innebär att jag faktiskt varit helt självförsörjande sen förra hösten efter att skörden torkat. Denna skörden är mindre och kommer troligtvis inte att räcka lika länge, men skam den som ger sig. Det får bli inköp av ett par sättlökar i höst och bättre skydd för pallkragen mot katten så kan jag kanske bli helt självförsörjande på vitlök på ett par års sikt. 

Sista vitlöken av förra årets skörd. 

Det jag redan är helt själförsöjande på är rabarber och krusbär. Vare sig det ena eller det andra har jag köpt på flera år. Mina rabarber här växer som ogräs tills de är stora och kraftiga. Ska man ha dem mjälla och fina får man vara ute i tid. I år hittade jag dessutom ett nytt "recept" att göra. Enkel rabarberdryck: Skrivade rabarber, skivad citron, socker efter smak och kallt vatten - dra i två dygn, smaka av och njut. Tack och lov går detta att göra även på grövre stjälkar. Lite socker ger något som mest liknar friskt smaksatt vatten, mer socker något som liknar mer saft. Löjligt enkelt och fantastiskt läskande. 

Bilden är tagen redan i maj månad. 

Krusbären är bara på gång än så länge, så ännu måste jag vänta lite till. Sen blir det kräm och kanske lite marmelad. Det är det jag gillar mest med bären. Räcker det (och i år ser det ut att bli en rejäl skörd) så kanske vi testar något annat också. Och vem vet, om några år kanske jag är självförsörjande på fler grödor. Min förhoppning ligger på sparris och jordärtskockor, men den som lever får se vad det blir. 

Mycket har hänt i trädgården sen sist.

Det har varit en tuff vår och tidig sommar på många sätt och mest har bloggen varit lidande av det. Orken och lusten att skriva har inte riktigt funnits där, även om saker naturligtvis hänt i trädgården ändå. Mest har ogräset hänt, dvs. när tiden inte riktigt räcker till för mig, så räcker den mer än till för ogräset. Oj som jag har fått storrensa när tiden väl har funnits! Otroligt egentligen vilken växtkraft som finns i vår natur. 

Persikoträdet och malvorna

Men, men, även annat har ju näturligtvis hänt. Vårt persikoträd fortsätter att växa, och ännu mer fortsätter malvorna vi satte under att växa. De når halvägs upp på trädet i höjd just nu! Det hade jag inte riktigt räknat med när jag satte dem, men jag påminner mig själv om att trädet också kommer att växa så att det ser mer propertionerligt ut om några år. Ljuvligt nog innebär det också att det inte finns plats för ett endaste litet ogräs i rabatten. Helt underbart. Mer malvor till folket - och bina som verkar älska de öppna blommorna. 

Ätbart på framsidan - projektet framskrider

De två nya pallkragarna vid nyplantering.

I övrigt är det just på framsidan på huset som mycket sker. Det är ju här jag har en färdig projektplan att följa. En kruka har satts med tomater, och två stora pallkragar har tillkommit med sparris och jordärtskocka. Pallkragarna har målats i samma grå ton som trägaveln på huset och försätts med snigelkant. Det är precis så brett mellan dem att gräsklipparen lätt kan köra emellan och runt pallkragarnas bas ska jag också sätta kantsten så att gräset inte växer hela vägen fram utan tas av gräsklipparen. Här ska också till två likadana pallkragar till för rejäla odlingsmöjligheter och ett insyn in i trädgården. Det senare visar jordärtskockorna klara utmärkt redan, de växer också som ogräs. Helt otroligt vad höga de kan bli och ännu är de inte vid sin fulla höjd. Tre meter ska de kunna bli innan de börjar blomma i september-oktober. Jag ser så fram emot blommorna som ska vara stora, gula och vackra. Jag hoppas att sorten jag planterat (topstar) hinner blomma innan det blir för kallt. 

Jordärtskockorna börjar så smått börja fungera som insynskydd.

Tillsammans med sparrisen har jag satt persilja och oj vad den trivs. Kul att se. Även om sparrisen inte kan skördas förrän om några år så kan jag i alla fall njuta av persiljan i sommar. Vilken trevlig kombination. Jag funderar redan på vad jag kan plantera där nästa år, och var jag ska få persiljan att trivas lika bra då. Får ta några varv i huvudet innan jag beslutar mig där tänker jag. För mer information om sparrisen och jordärtskockan så kan ni läsa här: 

Tomatplantorna trivs. 

Mina växter - Sparris

Mina växter - Jordärtskocka

Samplantering försökte jag mig också med i min nya kruka med tomater, men här har det inte alls fungerat lika bra. Tomaterna stormtrivs i söderläge och slår ut allt annat i krukan. Salvia får jag helt enkelt plantera någon annanstans. Det finns inte plats för något mer än tomater i krukan. De blommar nu och det kommer fler och fler blommor på plantorna. Det är roligt att se. 

Av de fyra plantor jag fick planterade jag två här i söderläge, och två på varandan - och de på varandan är så små och försynta i jämförelse med dessa två på framsidan. Det ger bekräftelse på att verandan helt enkelt inte är solig nog och varm nog för tomater. Nästa år kommer jag nog att köpa en kruka till att ha fler tomater i här på framsidan. Två likadana brevid varandra skulle vara snyggt. Och så mycket tomater jag kan få!

Körsbär!

Något annat som glädjer mig är att jag i år äntligen kommer att få njuta av körsbär igen! Det blir bara andra året sedan trädet planterades, eftersom lössen år efter år tärt på trädet. Problemen har verkligen varit stora, hinkvis med nya blad har fått plockas bort och jag har sköljt bort tusentals löss med vattenslangen och sprayat med både hemmagjord såpalösning och köpt lusmedel - men ingenting har hjälpt. Lössen har varit för många och fått för mycket hjälp av myrorna som bor under trädet. Ingenting har fungerat. 

Sen i maj fick jag här på bloggen tipset av Villrose att sätta en limring för att hindra myrorna att komma åt lössen. Voila! Så var mitt problem löst. Så enkelt, så skötselfritt, så underbart. Efter limringen gjorde jag en rejäl rensning av lössen och efter det har jag bara behövt spruta en gång och bara lite grann. Lössen fick helt enkelt aldrig fäste igen - troligtvis äts de upp av andra insekter som sig bör och kan inte ta över igen utan stödet från myrorna, och som tack för hjälpen belönar trädet mig med fler körsbär än jag någonsin har sett på det. Några bär är redan smakade på och lite till behöver dem men inte mycket. Jag ser verkligen fram till att på allvar få skörda och njuta av mina bär. Så tack för ett underbart tips, det delar jag gärna med mig av till andra. 

Staket och ny brevlåda: 

Ytterligare en ny utveckling är att vi fick målat staketet vi byggde förra året så att det också matchar gaveln på huset. Så snyggt det blev i grått! När jag tittar ut från fönstret i köket ser jag den lila lavendeln avteckna sig mot det grå staketet och är så nöjd! Hela familjen hjälpte till att måla så snabbt gick det dessutom. Efter målning köpte vi också ny brevlåda (den första jag någonsin köpt själv, men någon gång ska man ju bli vuxen). Sammantaget är jag supernöjd varje gång jag tittar ut ur fönstret. I hörnan ska det anläggas rabatt med ett japanskt körsbärsträd och någonting jag inte bestämt mig för undertill, men just nu får det vänta. Jag kan njuta utan rabatten ett tag till innan jag sätter spaden i marken och planterar fler träd i år. 

Lavendeln gör sig fint mot det nya staketet. 

Hortensiarabatten på baksidan. Äntligen!

De som läser min blogg vet jag en av mina trädgårdsdrömmar är en hortensiarabatt på baksidan av verandan. Där har jag kämpat med två stora buskar som bara vägrade dö och som förfulade hela baksidan (och gav mig ett permanent dåligt samvete) innan jag äntligen fick bort dem förra året. Tyvärr var jag inte smart nog att täcka över jorden samtidigt som jag fick bort buskarna så i år har ogräset växt helt ohämmat. Jag har ärligt talat tittat bort varje gång jag gått förbi och haft fruktansvärt dåligt samvete för att jag helt enkelt inte orkat ta itu med oredan. Men, men, skam den som ger sig. Igår tog jag mig slutligen samman och började rensa. 

Bara ogräs och smultron. 

Det finns något nästan förlösande med att rensa en "omöjlig" del av trädgården. Inget ska sparas, allt ska bort, så all försiktighet kan lämnas därhän. Grepen åker i jorden, ogräset bänds upp, dras bort helt utan nåd eller gallring. Jag hatar normalt ogräsrensande, och allt jag gör i min trädgård syftar till att ha lättskötta växter som tar över och tränger ut ogräs så att jag inte ska behöva rensa för mycket. Men när jag får rensa på det här viset, bara dra upp och kasta - då finns det något otroligt skönt över rensningen. Kanske därför att det är så lätt att se vad jag har gjort efteråt? På ett par timmar var hela rabatten rensad och efter årets skönaste dusch kunde vi köra till en närliggande plantskola och köpa hem hortensior. 

Halvvägs klar. 

I mina ursprungliga planer fanns också en magnolia med i bilden, men nu blev det enbart hortensia som fick följa med hem och planteras. Jag valde sorten "The Bride", ibland också kallad "Blushing Bride" som är en så kallad "Endless summer"-variant. Det innebär att den blommar både på årsskotten och fjorårsskotten och därför får dubbelt så många blommor som andra hortensior. Dessa blommorna har dessutom egenskapen att de ska skifta färg. När blomman först kommer är den grön för att sen skifta till grönvit, till gräddvit, och slutligen rodna i svagt rosa (eller blått) mot slutet av blommans levnadstid. Sorten ska dessutom ha fantastiska höstfärger så det ser jag fram emot. Framförallt ser jag fram emot att se dem växa och ta över rabatten. Just nu är det mycket barmark, men damen på plantskolan varnade för att plantera för tätt. De kan bli 1-1,5 meter breda och lika höga, så fyra på fyra meter blir nog bra med tiden. 

Läs gärna mer om mina nya hortensior här. 

Efter plantering. 

Mina växter - Jordärtskocka - Topstar

Nyplanterade 2021-06-07

Jordärtskocka, Helianthus tuberosus, ingår i solrossläktet, Helianthus, och härstammar från Nordamerika. Jordärtskockans knölar bildar höga, bladbeströdda, strävhåriga stjälkar som kan bli över tre meter höga. Blomknopparna bildas under sensommaren på tidiga sorter. De varmgula prästkragelika blommorna blir cirka 7–10 cm i diameter. Dock är det ju knölarna man främst odlar dem för och personligen älskar jag smaken av jordärtskockor. Att de är vackra, perenna och lättskötta är bara en bonus. Allt du behöver göra för att få fler nästa år är att slarva med att ta upp alla - och eftersom jag är slarvig passar det mig utmärkt. 

Med förhoppning om lite insynsskydd

I mitt fall har jag planterat dem i en pallkrage på framsidan huset, på en plats där insynen från vägen utanför är stor. Min förhoppning är här att nyttja jordärtskockans höjd och skönhet som ett vackert insynsskydd under sommaren - samtidigt som jag får god mat till hösten. Ser redan fram emot jordärtskockssoppor och ugnsbakade jordärtskockor till middag. 

Efter en månad 2021-07-05

Växtinformation: 

Sort: Topstar

Latinskt namn: Helianthus Tuberosus
Planteringsdatum: 2021-06-07

Beskrivning: Högrest planta som påminner om solrosor med 7-10 cm stora gula blommor. Rötterna bildar smakrika knölar som är goda att äta. 

Växtplats: Full sol till halvskugga

Blomtid: September–oktober
Skörd: Senhöst–vår. Vänta med första skörden tills plantan gulnat och börjar vissna, skörda konternuerligt fram till våren. 

Skötsel: Ska vara relativt lättskött växt som nästan klarar sig själv. Vattna när det är torrt, gödsla då och då, skörda på hösten till våren och lämna inte kvar för många i pallkragen till nästa år (då blir det många plantor). 

Mina växter - Sparris - Gijnlim

 

Efter plantering 2021-06-06. Samplanterad med persilja.

Efter en månad 2021-07-05

Sparris är en fantastisk grönsak och åtminstone jag älskar sparris på grillen på sommaren. Att få tag på färsk, svensk, närodlad sparris är dock inte alltid så lätt (och ofta dyrt) så därför har jag länge drömt om att kunna odla sparris för eget bruk själv. Så nu har det blivit av.

Sparris är lite kinkig med vad den trivs med. Den vill ha gott om näring (grannen hävdar dock att hennes klarade urusla jordar men gödsel tog död på den så det återstår att se vad som ligger närmast sanningen) och massor av sol - men samtidigt inte torka ut, eller stå vått. Den ställer alltså vissa krav på jordmån och planteringsplats, men ger efter etablering skörd i 10-15 år utan att knota, så det kan det väl vara värt. 

Första året ger plantorna ingen skörd, andra kan man ta några skott (max under tio dagar), men efter tredje året kan man skörda maj-juni (ungefär till midsommar). Efter midsommar gödslar man och låter plantan vila till nästa år. 

Samplantering är omdiskuterad (tar ju näring från plantorna), men persilja ska vara en ganska god vän till sparrisen så det testar jag med i år. Kan rapportera att både persilja och sparris växer som ogräs hittills så det verkar inte vara några större problem med kombinationen. 

Växtåret 2022: 

I början på säsongen trodde jag inte att sparrisen överlevt. Det gick inte att hitta en planta i pallkragen, så jag förberedde mig på att köpa nya. Men så kom dem, lite efter hand, sen mer och mer, och nu växer sparrisen som ogräs i år igen. I år trängs den inte med något annat, men det verkar inte påverka den åt varken ena eller andra hållet. 

Stöd fick vi i alla fall byggt i år, så att den kan stå ordentligt. Det ska vi bygga vid jordärtskockorna också. 

Två ljuvligt goda sparris blev det i år. Resten sparade jag för att plantorna ska växa sig starka. Men nästa år, då blir det underbart hemodlad sparris fram till midsommar. 

Växtinformation: 

Sort: Gijnlim

Latinskt namn: Asparagus officinalis
Planteringsdatum: 2021-06-06

Beskrivning: Gijnlim är en tidig sparris och är den mest odlade i norra Europa - både som vit och som grön sparris. Den är rikgivande och har tunna till medeltjocka skott.

Växtplats: Vill stå i full sol. Jorden bör vara djup och väldränerad med mycket sand och lite lera. Trädgårdsjord går fint till grön sparris, men till vit behövs mer sandrik jord.

Skördetid: Maj-Juni (fram till midsommar)

Skötsel: Vattna rikligt första året, sen sparsamt. Gödsla efter sista skörden (runt midsommar) och låt plantan växa till sig fram till hösten. Ge stöd om det behövs. Vill man ha vit sparris så ska jorden kupas runt skotten så att de aldrig nås av solljus. 

Mina växter - Hortensia - The Bride

 

De första gröna blommorna. (2021-07-06)

Växtinformation: 

Sort: The Bride

Latinskt namn: Hydrangea macrophylla 'The Bride' ('Blushing Bride')
Planteringsdatum: 2021-07-05

Beskrivning: En "endless summer"-hortensia som blommar på både årskott och fjorårsskått och därmed tät, rund, storbladig buske som får stora, vita blomklasar på sommaren. Blommorna är grönvita innan de slår ut helt, och övergår från vitt till svagt rosa med tiden. Busken blir 1-1,5 meter hög och ungefär lika bred. På hösten får den vackra höstfärger.

Växtplats: Sol-halvskugga, näringsrik, fuktig jord - helst inte kalkrik. 

Blomtid: Juli - September
Skötsel: Klipp tillbaka döda grenar på våren ner till en en ny knopp. Se till att den inte torkar ut på sommaren och täck växten med löv, kompost eller granris på senhösten (gärna 20-30 cm tjockt lager). 

Direkt efter plantering 2021-07-05.