Om fåglar, katter, blommor och bin

Inatt kom min katt ihåg att han egentligen är en född jägare. 12 år gammal är det nu bara enstaka möss han kommer hem med och flera år sedan han lyckats med att ta hem en fågel. Fåglarna i trädgården vet om det och är inte ens rädda för honom längre. De sitter lugnt kvar i träden när han sitter nedanför och tittar på dem, utan att ens ge ifrån sig minsta varningsrop och han har sedan länge slutat att försöka jaga dem.  Tills inatt då. 

Kvällen började med att en mycket nöjd våldsverkare kom in med en levande mus som vi sen fick jaga ut ur huset. Vi var stressade, musen var oerhört stressad men katten var nöjd - i alla fall tills musen var ute ur huset och han var snuvad på leken. 

Men, men, skam den som ger sig tänkte katten och gav sig ut på nytt kidnappningsuppdrag. Resultatet av hans nya brott var en fullständigt utmattad och vettskrämd liten fågel som jag hittade kippandes efter luft i morse. Jag hade inte ens sett den förrän den försökte flyga ut genom våra fönster. Stackars liten. Den var så medtagen att jag kunde plocka upp den på andra försöket och sätta ut den på locket av soptunnan. Där låg den sedan och kippade efter andan så illa att jag var rädd för att den var så skadad att jag skulle behöva ta livet av den. Katten? Han tittade bara nöjt på. 

Jag bestämde mig ändå för att avvakta och efter någon halvtimme kunde jag se att fågeln satt sig upp och tittade sig omkring. Nästa gång jag tittade till den var den borta. Jag hoppas att den har det bra och kom hem till sin familj igen. Kidnapparen ifråga har spenderat dagen med att lojt lata sig. Han är säkert mycket nöjd med nattens eskapader. Jag hoppas att det inte ger honom mersmak, jag föredrar min lite för late kisse som mest pratar med fåglarna genom fönsterrutan och sover på verandan. 

I övrigt frodas djurlivet i trädgården. Regelbundet har vi besök av ekorrar och bin har byggt bo i vår fågelholk. Runt min lavendel fladdrar fjärilar och ett konstant surrande kan höras från alla hummlor som trivs bland de lila blommorna. I videon kan ni höra hur det låter. 

Mina nyplanterade hortensior har börjat blomma nu, och jag är så otroligt nöjd med hur det blev. Ännu är ju inte buskarna så stora, men jag ser framför mig hur stora de kommer att bli om några år. 

Jag är verkligen nöjd med att ha valt en vit. Jag var lite nervös för att det skulle bli för enkelt, för tråkigt. Men det blir vackert mot den kraftigt rosa rosen och det röda träet på verandan. Vitt blir sällan fel. 

Igår besökte jag plantskolan för något att ersätta vitlöken med i pallkragen. Det ser ju så tråkigt ut om det blir tomt. Lite sallad, någon planta med ärtor och salvia fick följa med hem tillsammans med några sommarblommor bara för skönhetens skull. Men någon plantering blev det inte av igår - innan jag han ut välte regnet ner. Det kom helt vansinnigt mycket regn på ingen tid alls. Efter jag fått ut fågeln idag tog jag dock tag i planteringen. Trots allt regn igår var jorden i pallkragen snustorr. Det fick vattnas en hel del. Men blommor och grönsaker kom i jorden och jag är ganska nöjd med resultatet. 

Annars är det här dagliljornas tid i min trädgård. Jag älskar dagliljor och har flera sorter. De tidigaste blommar redan i juni, men de flesta är som vackrast nu. Någon gång snart kommer jag att skriva en post om vilka sorter jag har och hur jag valt dem, men just nu är jag för upptagen med att njuta av dem där de står och lyser upp min rabatt.