Mina växter - Lammöron

Ända sen den dag jag först kände på bladen till lammöra har det varit en favorit. Den silvergrå färgen, de lena löven och den låga mattan som bildas är bara en underbar kombination. I min egen trädgård hittade jag lammöron i gräsmattan av alla ställen efter några år här. Där kunde de ju inte stå så de fick flytta till en rabatt jag höll på att göra i ordning. Men, till min förtvivlan ville de bara inte sprida sig. Någon matta var det definitivt inte tal om utan snarare så att plantorna blev lite mindre för varje år. Det var helt enkelt alldeles för lite sol där jag hade satt dem. 

När jag sen anlade en solskensrabatt, fick mina lammöron flytta igen och dessutom fick de sällskap av lammöron jag köpte på den lokala plantskolan. Redan efter några veckor hade de börjat bre ut sig och den första hösten delade jag alla plantorna och planterade om dem igen. Tanken var en enkel liten rad längst rabatten, som kantväxt, men den stormtrivs så nu har jag snarast problem med att hålla den tillbaka så att den inte tar över hela rabatten. Det gäller att gräva och plantera om (och snart ta bort) varje höst så att de inte tar över helt. I år använde jag helt sonika den stora spaden för att gräva, den lilla handspaden har ingen effekt på de kraftiga rötter som utvecklats. 

Så här små och oansenliga var de vid planteringen 2018

Mitt enda gissel nu (för att de trivs är ett relativt trevligt bekymmer) är att gräset gärna letar sig in i rabatten och med en så tät matta av lammöron som jag har så är det svårt att få upp gräset med rötterna så ibland ser det nästan skräpigt ut. Men det är väl som alltid med trädgården, att envist nöta ner motståndet. Lammöronen trivs i alla fall, och jag är lika förtjust i dem nu som när jag först bekantade mig med plantan för så många år sedan. 

Växtinformation: 

Sort: Silver Carpet
Latinskt namn: Stachys byzantina
Planteringsdatum: 2018-04-28
Beskrivning: Silvervita mjuka blad i täta mattor, bra marktäckare och kantväxt.
Växtplats: Full sol. 
Skötsel: Kan eventuellt beskäras ner till marknivå på våren, men för egen del brukar det inte behövas. Här vissnar bladen och täcks av nya fina blad snabbt nog ändå. Dela och plantera om när de växer sig för stora, annars ingen skötsel. 

Höstrensning, delning och omplanteringar

 Vilket väder dagen har att bjuda på! I alla fall här nere i Skåne. Helt underbart med sol och lagom mycket värme och den där klara höstluften som gör att man orkar så mycket utomhus. I alla fall jag har svårt att orka mycket i trädgården under högsommaren, det är varmt och fuktigt och jag blir trött jättefort. Tidig vår och tidig höst däremot har jag ofta mycket mer ork och lust att jobba i trädgården. 

Idag fick lavendeln äntligen få bli av med sina långa blomstjälkar så att de små grå kuddarna syns igen. Prydligt och passande inför hösten. Lagerhäggen fick också en beskärning och lite nervissnade blommor städades bort från nävorna gräskanten jämnades till. 

Vid fontänen tog jag större tag. Funkian som vuxit framför fontänen har tagit mycket av sikten, så nu fick den flytta lite åt sidan och samtidigt passade jag på att dela på den. Samtidigt passade jag på att dela på de största mina älskade skuggbräckor och sprida ut dem över ett större område. Jag ser fram emot att de bildar ett helt vintergrönt täcke framför fontänen om ett par år. Var jag ska plantera den kvarvarande halvan av funkian har jag däremot inte bestämt än, men det kommer jag nog på snart nog. 

En "ny" veranda, busken som vägrade dö del 3 och framssteg på framsidan

 Med hösten snabbt i antågande och ett par vänner som kommer på besök idag var det dags att fundera på möbleringen på verandan. Min veranda har halvtak, och normalt står matbordet under taket och soffan ute på den taklösa delen av verandan. Här älskar jag att sitta på sommaren för det fläktar mer än under taket (som är precis vid väggen och ger alldeles för bra lä). Nackdelen är naturligtvis att det är omöjligt att använda soffan när det regnar, något det ju som bekant gör ganska ofta nu för tiden. 

Så med tanke på att man kanske vill sitta ute ikväll, samtidigt som det kan hända att det regnar, fick bord och soffa byta plats. Det är intressant hur en ommöblering kan få det att kännas som om du har fått något helt nytt. Trots att det bara är samma möbler som du hade igår. Nöjd är jag i alla fall, och katten också som trivs på soffkuddarna nu när de inte längre ligger i en skyddad hög utan på sin plats. En vacker höstkruka på det och jag stortrivs. 

Medan jag höll på att möblera om på verandan upptäckte jag dock något. Busken som vägrade dö har - ja, vägrat att dö. Trots att jag grävde upp större delen av alla rötter, är det vissa delar som växt in under verandan, och det är nu dessa rötter som ser till att busken börjar komma fram igen. Hur ska jag kunna vinna mot detta monster till buske utan att behöva riva upp verandan? (vilket jag ju helst inte gör). Nåja, tre matcher så här långt och just nu leder busken med 2-1 och jag vet inte hur jag ska gå vidare. Men, omtag kommer att tas, när jag funderat på hur. Just nu klipper jag bara bort allt jag ser, utan solljus så måste väl monstret dö? Eller? Några tips?

På framsidan har sopskyddet fått en baksida och nu kan man börja ana hur det kommer att se ut inifrån huset när det blir klart. En liten sida kvar att ta, en ny brevlåda att köpa in och skruva upp på själva staketet och sen är vi klara för i år. Nästa år ska det målas och en rabatt anläggas, men det är då det. Snart kommer de nya (extremt fula) soptunnorna, och då är jag glad att jag inte kommer att se så mycket av dem. 

Tillbaka med framsteg på framsidan

 Nu var det riktigt länge sedan jag uppdaterade. Två veckors semester på underbara Bornholm följdes av ihållande regn innan byggare kom och la om taket (tack och lov hade solen bestämt sig för att visa sig då). I samma veva började jag jobba igen.  Så det har helt enkelt inte hänt speciellt mycket i trädgården sedan sist, med undantag för att äpplena mognat och gräsmattan fylls med fallfrukt. Just nu är det ut och plocka varje dag som gäller, för att det inte ska bli för mycket. Mycket äpplepaj blir det, men det är ett offer jag är villig att leva med. :)

Ett projekt vi arbetat hårt med när vädret tillåtit är framsidan som nu börjar arta sig. Eller rättare sagt, sopskyddet börjar arta sig, resten är fortfarande i planeringsstadiet och påbörjas nästa år. Våra nya fyrfackskärl (två stycken stora monster) levereras om några veckor och innan dess vill vi ha en bra plats att ha dem på så att vi slipper se dem från huset.

Skissen för hur skyddet skulle se ut gjorde jag i början på sommaren, och sen skaffade vi material efter uträkningar om virkestillgång. Inspiration till designen kom dels från mig själv, och dels från staket jag sett och tyckt var snygga. En blandning av bredare och smalare bräder för att skapa liv, och inte en helt rak kant där skyddet tar slut var önskemålen.

Den ursprungliga skissen, lite sned men idén bakom designen framgår ändå. 

Förberedelserna började vi för flera veckor sedan, första steget var att ta bort grässvålen från området och försöka rensa bort så mycket ogräs som vi kunde från jorden som blev kvar. Vi gjorde det första jobbet innan semestern, och tog ett tag till mot ogräset när vi kom hem. Då grävde vi också bort mer jord så att stenplattorna skulle få plats. 

Efter första grävomgången. Här är bara grässvålen borta. 

Vår ursprungliga tanke var inte alls att stensätta, utan att få tillverkat en plåt som passade. När vi hörde oss för om kostnad för detta drog vi dock snabbt öronen åt oss, det finns trots allt gränser för hur mycket jag vill betala för ett skydd för mina fula sopkärl. Istället började fundera på sten, och här hade vi däremot otrolig tur när vi av en ren slump såg att en granne gjorde sig av med massor av sten. En fråga senare så hade vi fått lov att komma och hämta så många vi ville ha, helt utan kostnad. Helt perfekt. Älskar som jag skrivit tidigare återbruk. Så mycket bättre än att köpa nytt, nytt, nytt hela tiden. Själva stenläggningen gick relativt smärtfritt. En del pill i början, men sedan löste sig resten smidigt. Nästan som att lägga pussel. Det knepiga var att få till lutningen så att det både passade med den lutande marken och så att vattenavrinning skulle fungera smidigt. Det senare har vi fått testat flera gånger seden stenen las, och jodå, vattenavrinningen fungerar som den ska.

Stenen är inte helt jämn, utan anpassad till markens lutning och till att få vattenavrinning att fungera.
Tunnorna är dock lätta att rulla på och står stabilt trots det ojämna underlaget. 

Nästa steg var att få ner stolparna och jordankare i jorden, ett jobb som krävde tålamod och en hel del styrka. Troligtvis en av de fysiskt mest utmanade delen av arbetet hittills. Eftersom vi tog det en stolpe i taget har det dock varit helt ok att ta en kväll efter jobb då och då.

Idag fick vi då äntligen möjlighet att börja skruva fast brädorna, och nu kan vi ju ana hur det kommer att se ut. En sida hann vi idag, resten får vänta till nästa helg, om vädret tillåter ska jag tillägga. Idag har vi hunnit med både brännande sol och störtregn, så det kan verkligen ändra sig snabbt. Men vi hoppas på det bästa och njuter över vad vi har hunnit idag. Jag är så nöjd med första sidan, precis vad jag visualiserade när jag ritade den första skissen. Fler bilder följer när det hela är klart.

Så här fint blev staketet på utsidan. En sida klar, två kvar. Jag är otroligt nöjd!