Från död yta till en ljuvlig medelhavsoas

Så blev vi äntligen klara med vår medelhavshörna, vårt eget lilla "Toscana" och jag kunde inte vara mer nöjd. Vad som en gång var en död hörna som jag helst glömde bort i trädgården är nu den plats jag helst uppehåller mig på eller, för den delen, bara tittar på från verandan. 

Som en påminnelse, hur hörnan såg ut innan vi började:

 


Visst är det stor skillnad? Själv är vi hur nöjda som helst. Och ja, det finns säkert saker som inte är perfekta, som att vi fortfarande ser häcken som sticker upp bakom vindskyddet, men när var någonting någonsin perfekt i en liten krok i Toscana?

Så hur skapade vi då denna lilla oas? En del har jag skrivit om redan, som hur vi tog bort den döda häcken, satte upp staketet och målade om boden. Sen var det dags att gräva. Och gräva. Och gräva. Ofta kändes det ganska hopplöst, som om grävandet aldrig skulle ta slut. Det var definitivt den tråkigaste delen av jobbet.



Sen handlade om att föra tillbaka material, först bärlager som skulle krattas ut:




Katten inspekterar vårt arbete:



Sen stenen, vilket gick så snabbt eftersom vi hade vänner som hjälpte oss att jag inte alls han ta foton på själva processen. Ett lager av bärlagret tog oss två timmar, ett lager bärlager till plus all singel tog ungefär lika lång tid och då ska vi inkludera tiden det tog att köra och hämta lager två samt tiden för att platta ner bärlagret med en padda vi hyrt samt plantera pilträdet och få allt på plats. Nu kunde jag börja se vad det skulle bli av projektet.

Dagen efter byggde vi hyllan av en bräda och rester av den borttagna häcken. Den är överhuvudtaget inte rak, men det är definitivt en del av charmen, och att få upp växterna på höjden gör mycket för intrycket i hörnan. 

Brädorna sitter två centimeter isär, så hålet på krukorna kan få plats mellan, så när jag vattnar åker överblivet vatten ner på stenen och samlas inte upp på brädan. 

Stenen vi valde var natursingel 8-16. Funderade på den mörkare röd-svarta, men tror att det hade blivit för mörkt. Den här är också tumlad så man kan faktiskt gå barfota på den utan större problem om man vill det. 

Så vad kostar då ett sådant projekt? Det beror naturligtvis på vad man redan har och på vad man behöver köpa. Dyrast var vindskydden som totalt gick på strax under 8 000 kronor, men då tog vi tillräckligt för att täcka hela 8 meter av häcken och inte bara själva uteplatsen. Näst dyrast var den gigantiska krukan och pilträdet som tillsammans gick på lite mer än 3 000 kronor. Även andra krukor och växter har kostat en del, även om jag också försökt använda sådant som vi redan hade. Har man många krukor som står så blir det klart billigare. 

Möblerna hade vi inte heller, men de kostade inte så vansinnigt mycket. Bord och stolar gick tillsammans på ca 1 500 i allt. Andra kostnader inkluderade hyran av paddan och släpet, men det kostade inte så farligt mycket och sen stenen som inklusive bärlager kostade oss under 2 000. Inte så farligt med andra ord. Totalt tror jag att projektet kostat oss dryga 15 000 vilket ju inte är så mycket i förhållande till vad vi har fått för det och hur många år vi kommer att njuta av det. Ska man göra en budget version så skippar man staketet och använder möbler, krukor och växter man redan har eller som man kan få begagnat gratis, då kan man komma undan med betydligt mindre. Det är svårt att beräkna tiden det tog, för vi jobbade i ganska lugnt tempo och hade avbrott för både väder och en liten mini-semester mitt i allt arbete. En del dagar åkte vi bara runt till plantskolor och inspirerades och handlade växter. Men ca 4 veckor i lugnt tempo har det nog tagit. Nu återstår bara att njuta av platsen.

Katterna har redan hittat sin nya favoritplats i solen uppe på taket av boden:

 v

Växtlista:

• Dvärgsilvervide (pilträd)
• Citronträd
• Pelargoner (en vanlig, resterande doftpelargoner av olika arter, totalt 5 olika sorter)
• Citronmeliss
• Mynta
• Dragon
• Timjan
• Salvia
• Lagerblad

Det som uppenbart saknas är rosmarin och lavendel, men båda har jag i överflöd på framsidan av huset, så det nöjer jag mig med. Nu lite slutliga bilder på vår underbara lilla oas: 

Vår medelhavshörna - projektet som bara växer

 Visst har vi alla varit med om det ibland, vi ska "bara" men bara visar sig föda ett annat bara som föder ett annat... i all oändlighet. Så har vår medelhavshörna fortskridit. Vi skulle bara klippa häcken, sätta upp ett litet plank och slänga ut lite singel... men det visade sig inte vara så enkelt. Framförallt inte när de senaste åren har varit tuffa och trädgården har fått stå tillbaka för allt annat som har tagit energi och ork (vilket också är orsaken till att bloggen har varit så tyst.) Men vi tar det i ordning. 

Steg ett, att rensa upp i den döda häcken, gick över all förväntan, och vi fick flera kvadratmeter mer trädgård på kuppen. Syrenen som varit framknuffad av en död häck kan nu andas (och förhoppningsvis fylla i bakåt så vi kan pressa den framifrån där den börjat äta gräsmatta).

Men framförallt så fick vi massor av plats till vår nya sitthörna, minst en meter. Kvar blev massvis av döda grenar, men med vår nya kompostkvarn är nästan allt förvandlat till flis och ligger nu spritt i olika rabatter runt om i trädgården. Jättesnyggt och praktiskt. Jag använde det även som täckodling till jordgubbarna, billigare än att köpa halm för ändamålet. 

När vi sen stod och tittade på vår nya hörna så började vi ju se hur risig boden faktiskt ser ut. Och vips så hade projektet växt - vi behövde ju måla om boden! Färg hade vi faktiskt redan hemma, sen när vi målade om staketet på verandan (det var färgen på verandan, som fanns här när vi flyttade in, som gav boden sina färger från början). 

Sagt och gjort, vi började måla, först det gröna, sen det röda. Så här i efterhand kan jag önska att vi kanske köpt en annan nyans av röd färg, något som bättre passade medelhavskänslan vi är ute efter (den solblekta varianten var faktiskt bättre men också avsliten på sina platser och behövde verkligen målas om). Nåja, så har vi ett projekt till en annan gång istället. På bilderna ser ni före och efter målning.

Extra glad är jag för att vi valde att också måla staketet på sidan, vilket aldrig blev gjort från början. Så mycket snyggare! Överliggaren mot taket var däremot rutten och vips, växte projektet igen och vi fick bygga lite också. (Nu när boden är målad ser jag dock hur sliten verandaräcket är... nej, nu räcker det - nästa steg staket!)

Vi valde vindskydd istället för ett "riktigt" staket. Det håller kanske inte lika många år, men går snabbare och kräver inte bygglov (det är ju inte en permanent struktur utan kan tas bort enkelt). Vi gjuter ingenting utan använder vanliga stålspjut i marken, så det är lätt att göra om eller ta bort vid tillfälle. Vädret hjälpte till med vila, då det med jämna mellanrum tvingade oss att gå in istället för att fortsätta. Ingen av oss gillar att arbeta i tråkigt väder, då får jobbet vänta.

Jag är helt övertygad om att någon som kan något om byggen skulle ha massor att invända mot vårt staket, men vi är hur nöjda som helst! Genom jobbet fick vi ett nytt uttryck - Toscana-bra. När något är bra nog för att vara snyggt men långt ifrån perfekt. Så där som allt är i Toscana, lite skavt, lite snett, inte riktigt matchande men funkar fantastiskt ändå. En gamechanger för perfektionister som då kan slappna av lite.

Katterna inspekterar och godkänner det nya staketet.

Nästa steg borde ju naturligtvis vara singel, eller? Nej, för här är det jag som styr, och vem sa att man måste ta saker i ordning? Så mellan staket och målning och singel så åker vi skytteltrafik mellan plantskolor och affärer som säljer krukor och jord och helt plötsligt står det växter och krukor överallt i hela trädgården. Toscana-bra.


Till vänster: dvärgsilvervide och citronträd. I mitten: doftpelargoner. Till höger: lagerblad.

Dessutom har jag roat mig med att se vad jag kan göra av alla stammar som inte går ner i kompostkvarnen. Stöd till de svarta vinbären exempelvis:

Men förr eller senare måste vi ta itu med markarbetet. Bara en markduk och slänga på lite singel...eller. Männen på grusterminalen säger nej. Med bestämdhet. Beskedet är att gör det ordentligt eller inte alls, annars blir det dubbelt jobb nästa år. Så Toscana-bra fick stryka på foten den här gången och så växte projektet igen. Nu ska det grävas...(suck!)

Nåja, det är ju bara att gräva. Det kan väl inte vara så jobbigt? Jo, det kan det! Svetten lackar så att det rinner, stressen av ett hyrsläp som ska lämnas tillbaka i tid får pulsen att gå upp, Toscana-bra är långt, långt borta och så är även det roliga. Efter några timmar ser det ut så här...

Långt från klart, men släpet ska tillbaka och vi måste hinna till tippen, vilket innebär lika mycket jobb till när all grässvål och jord ska av släpet igen. "Vi kanske borde ha en kompost så vi kan ta det lite lugnare?" hör jag mig själv säga. För visst är det så, det känns onödigt att kasta massor av bra material, saker som kan användas. Men var ska vi ha en kompost? 

Självklart i den stökigaste, mest övervuxna, bortglömda (eller bortgömda?) hörnan av trädgården. Det där stället som man lägger allt som ska kastas på tippen "någon gång" på obestämd framtid. Och 1, 2, 3, så föds ett nytt projekt. Projekt rensa bakom garaget: 

Notera att bilderna är tagna efter det mesta är rensat redan! Så nästa steg? Anlägg kompost, fortsätt gräva, använd kompost till grässvålarna, sätt upp pallkragar som kan ta emot resten av jorden som blir över...

Sen kanske vi kan fixa singel efter vi kommer hem från semester. Jag som trodde jag skulle vara klar nu! Nåja, idag ska vi hämta vårt nya trädgårdsbord till hörnan där det ännu inte kan stå. Får väl stå på verandan så länge. Då har jag i alla fall tid att hitta bra stolar också. 

En medelhavsdröm i en hörna - nu kör vi!

I trädgården finns en hörna som inte alls är trevlig idag. Häcken mot grannen är död och alldeles för hög, syrenen breder sig mer än den ska, en buske som jag glömt namnet på trängs med ogräs och trädgårdsboden är inte speciellt dekorativ.

Samtidigt är det här den hörna i trädgården som har mest sol under morgon och förmiddag (öster-delvis söderläge) samtidigt som den är insynsskyddad. Annars är framsidan av trädgården i fullt söderläge, men där har grannarna också full insyn. Utmärkt till odling, sämre för att sitta och vila för sig själv. Den här lilla hörnan ligger dessutom nära altanen och är därmed också lätt att ta sig till med sitt morgonkaffe. Idealt för en liten utehörna alltså, om man bara kan göra den trivssam. Det är den knappast idag:

Men det ska den däremot bli. Först ska häcken bort. Ca 2 meter av den är död, men sen kommer frisk häck (har kanske inte skött det där med häckklippning som jag skulle genom åren...). Jag hoppas att den del av häcken som är kvar är kraftig nog för insynsskydd, men tänker också att man kan sätta upp ett tillfälligt insynsskydd i bambu mot häcken också om det behövs. Kanske något i den här stilen:

Marken ska, som på bilden ovan, täckas av singel, eftersom jag inte vill ha jobb med att flytta möbler för att klippa gräsmatta. På gott och ont tänker jag lösa det på det lata sättet, dvs. lägga duk över gräset och hälla singel ovanpå. Någon form av kant (sten? Trä?) får hålla gruset på plats och se till att gräsmattan utanför kan klippas utan att gräsklipparen skadas. Något i den här stilen som Sara Bäckmo använder (även om hon har flis och inte singel, principen är dock den samma).

Inspirationen är annars medelhavet. Grågröna blad, terrakottakrukor, ett bord i metall med mosaik som kan klara att stå ute oavsett väder. I stort vill jag fånga den här känslan (och så försöker vi glömma att bilden kommer från en sida som heter pensionärsliv, för riktigt där är jag väl inte än?)

Medelhavsväxter är ju dock inte alls så tåliga i Sverige, inte ens här i skåne, så därmed tänker jag anpassa växterna. Eftersom jag inte har något växthus (än) så kan jag inte övervintra växter "ljust och frostfritt" hur som helst även om några enstaka säkert kan stå i bodens fönster. Men de flesta växterna behöver vara sådana som kan tåla att stå ute året om, även i kruka. Lavendel har jag gott om redan på framsidan, men någon kruka kan väl få följa med här. Mynta, citronmeliss och timjan klarar sig ju också bra över vintern så det borde gå bra det med, och salvia har jag övervintrat förr och så kan man ju lägga till lite svenska örter, som gräslök. Rosmarin har jag hittills aldrig lyckats med att övervintra i kruka, så det testar jag nu i rabatt på framsidan istället och hoppas att det ska gå bättre.

Istället för olivträd, som ju är rekommendationen nummer 1 när man söker medelhavsträdgård så tänker jag något som liknar i färg och form, men som klarar klimatet. Det måste dock klara av att stå i en kruka också. Jag har läst om alpvide, vilket ju också ger söta videkissar på våren till pollinatörers glädje, men är också lite nyfiken på om ett klassiskt Skånskt pilträd kunde klara att vara i miniatyr i en kruka? Kanske ett silverpäron? Får funderas på.


Uppstammat alpvide

Någon växt som inte är lika härdig kan väl också få plats. Pelargoner är ju en vanlig syn runt medelhavet och ska vara relativt lätta att övervintra även på mörka platser. Jag vill dock välja de mer pollinerarvänliga vildsorterna då, och kanske någon doftpelargon som ska bidra till att hålla myggen borta. De får nog ha en liten hylla att stå på, så att katterna inte kommer åt dem. En kruka med lagerblad skulle också vara kul och kan ju stå i fönstret i boden på vintern. Vågar jag så vill jag gärna testa någon citrus också, och se om jag kan övervintra den.


Vildpelargoner har inte fyllda blommor, och producerar mer nektar än de "vanliga" så de är bättre för bin och humlor.

Krukor ska ju vara i terrakotta eller liknande. Idag gick jag på jakt i huset för att se vad jag har. Inte mycket, men lite småkrukor hittade jag allt:



Så, nu är tanken klar, då är det dags för nästa steg. Häcken måste bort, och igår köpte vi en kompostkvarn så att det blir mindre att köra bort och fint flis till odlingarna i trädgården. Om vädret inte blir för dåligt så kan vi alltså köra igång med steg 1 idag.

Drömmen om att vara självförsörjande

 Jag älskar tanken på att vara självförsörjande - inte på allt (långt ifrån) - men i alla fall på vissa råvaror. Igår tog jag upp vitlöken ur jorden, och just denna omgång är jag lite extra nöjd med eftersom jag kommit nära att vara just självförsörjande på denna råvara i år. 

Skörden igår var inte speciellt imponerande, för vitlöken har fått väl mycket "hjälp" av katten som kommit på att pallkragar kan grävas i och valt ut just denna för ändamålet. Inte desto mindre är jag lite stolt eftersom just den här skörden har sitt ursprung i förra årets skörd. Då tog jag topplökarna och planterade på hösten, och det är nu dessa lökar som jag har skördat. 

På tal om förra årets vitlöksskörd så tog jag "hål" på sista vitlöken där för några dagar sedan, vilket innebär att jag faktiskt varit helt självförsörjande sen förra hösten efter att skörden torkat. Denna skörden är mindre och kommer troligtvis inte att räcka lika länge, men skam den som ger sig. Det får bli inköp av ett par sättlökar i höst och bättre skydd för pallkragen mot katten så kan jag kanske bli helt självförsörjande på vitlök på ett par års sikt. 

Sista vitlöken av förra årets skörd. 

Det jag redan är helt själförsöjande på är rabarber och krusbär. Vare sig det ena eller det andra har jag köpt på flera år. Mina rabarber här växer som ogräs tills de är stora och kraftiga. Ska man ha dem mjälla och fina får man vara ute i tid. I år hittade jag dessutom ett nytt "recept" att göra. Enkel rabarberdryck: Skrivade rabarber, skivad citron, socker efter smak och kallt vatten - dra i två dygn, smaka av och njut. Tack och lov går detta att göra även på grövre stjälkar. Lite socker ger något som mest liknar friskt smaksatt vatten, mer socker något som liknar mer saft. Löjligt enkelt och fantastiskt läskande. 

Bilden är tagen redan i maj månad. 

Krusbären är bara på gång än så länge, så ännu måste jag vänta lite till. Sen blir det kräm och kanske lite marmelad. Det är det jag gillar mest med bären. Räcker det (och i år ser det ut att bli en rejäl skörd) så kanske vi testar något annat också. Och vem vet, om några år kanske jag är självförsörjande på fler grödor. Min förhoppning ligger på sparris och jordärtskockor, men den som lever får se vad det blir. 

Mycket har hänt i trädgården sen sist.

Det har varit en tuff vår och tidig sommar på många sätt och mest har bloggen varit lidande av det. Orken och lusten att skriva har inte riktigt funnits där, även om saker naturligtvis hänt i trädgården ändå. Mest har ogräset hänt, dvs. när tiden inte riktigt räcker till för mig, så räcker den mer än till för ogräset. Oj som jag har fått storrensa när tiden väl har funnits! Otroligt egentligen vilken växtkraft som finns i vår natur. 

Persikoträdet och malvorna

Men, men, även annat har ju näturligtvis hänt. Vårt persikoträd fortsätter att växa, och ännu mer fortsätter malvorna vi satte under att växa. De når halvägs upp på trädet i höjd just nu! Det hade jag inte riktigt räknat med när jag satte dem, men jag påminner mig själv om att trädet också kommer att växa så att det ser mer propertionerligt ut om några år. Ljuvligt nog innebär det också att det inte finns plats för ett endaste litet ogräs i rabatten. Helt underbart. Mer malvor till folket - och bina som verkar älska de öppna blommorna. 

Ätbart på framsidan - projektet framskrider

De två nya pallkragarna vid nyplantering.

I övrigt är det just på framsidan på huset som mycket sker. Det är ju här jag har en färdig projektplan att följa. En kruka har satts med tomater, och två stora pallkragar har tillkommit med sparris och jordärtskocka. Pallkragarna har målats i samma grå ton som trägaveln på huset och försätts med snigelkant. Det är precis så brett mellan dem att gräsklipparen lätt kan köra emellan och runt pallkragarnas bas ska jag också sätta kantsten så att gräset inte växer hela vägen fram utan tas av gräsklipparen. Här ska också till två likadana pallkragar till för rejäla odlingsmöjligheter och ett insyn in i trädgården. Det senare visar jordärtskockorna klara utmärkt redan, de växer också som ogräs. Helt otroligt vad höga de kan bli och ännu är de inte vid sin fulla höjd. Tre meter ska de kunna bli innan de börjar blomma i september-oktober. Jag ser så fram emot blommorna som ska vara stora, gula och vackra. Jag hoppas att sorten jag planterat (topstar) hinner blomma innan det blir för kallt. 

Jordärtskockorna börjar så smått börja fungera som insynskydd.

Tillsammans med sparrisen har jag satt persilja och oj vad den trivs. Kul att se. Även om sparrisen inte kan skördas förrän om några år så kan jag i alla fall njuta av persiljan i sommar. Vilken trevlig kombination. Jag funderar redan på vad jag kan plantera där nästa år, och var jag ska få persiljan att trivas lika bra då. Får ta några varv i huvudet innan jag beslutar mig där tänker jag. För mer information om sparrisen och jordärtskockan så kan ni läsa här: 

Tomatplantorna trivs. 

Mina växter - Sparris

Mina växter - Jordärtskocka

Samplantering försökte jag mig också med i min nya kruka med tomater, men här har det inte alls fungerat lika bra. Tomaterna stormtrivs i söderläge och slår ut allt annat i krukan. Salvia får jag helt enkelt plantera någon annanstans. Det finns inte plats för något mer än tomater i krukan. De blommar nu och det kommer fler och fler blommor på plantorna. Det är roligt att se. 

Av de fyra plantor jag fick planterade jag två här i söderläge, och två på varandan - och de på varandan är så små och försynta i jämförelse med dessa två på framsidan. Det ger bekräftelse på att verandan helt enkelt inte är solig nog och varm nog för tomater. Nästa år kommer jag nog att köpa en kruka till att ha fler tomater i här på framsidan. Två likadana brevid varandra skulle vara snyggt. Och så mycket tomater jag kan få!

Körsbär!

Något annat som glädjer mig är att jag i år äntligen kommer att få njuta av körsbär igen! Det blir bara andra året sedan trädet planterades, eftersom lössen år efter år tärt på trädet. Problemen har verkligen varit stora, hinkvis med nya blad har fått plockas bort och jag har sköljt bort tusentals löss med vattenslangen och sprayat med både hemmagjord såpalösning och köpt lusmedel - men ingenting har hjälpt. Lössen har varit för många och fått för mycket hjälp av myrorna som bor under trädet. Ingenting har fungerat. 

Sen i maj fick jag här på bloggen tipset av Villrose att sätta en limring för att hindra myrorna att komma åt lössen. Voila! Så var mitt problem löst. Så enkelt, så skötselfritt, så underbart. Efter limringen gjorde jag en rejäl rensning av lössen och efter det har jag bara behövt spruta en gång och bara lite grann. Lössen fick helt enkelt aldrig fäste igen - troligtvis äts de upp av andra insekter som sig bör och kan inte ta över igen utan stödet från myrorna, och som tack för hjälpen belönar trädet mig med fler körsbär än jag någonsin har sett på det. Några bär är redan smakade på och lite till behöver dem men inte mycket. Jag ser verkligen fram till att på allvar få skörda och njuta av mina bär. Så tack för ett underbart tips, det delar jag gärna med mig av till andra. 

Staket och ny brevlåda: 

Ytterligare en ny utveckling är att vi fick målat staketet vi byggde förra året så att det också matchar gaveln på huset. Så snyggt det blev i grått! När jag tittar ut från fönstret i köket ser jag den lila lavendeln avteckna sig mot det grå staketet och är så nöjd! Hela familjen hjälpte till att måla så snabbt gick det dessutom. Efter målning köpte vi också ny brevlåda (den första jag någonsin köpt själv, men någon gång ska man ju bli vuxen). Sammantaget är jag supernöjd varje gång jag tittar ut ur fönstret. I hörnan ska det anläggas rabatt med ett japanskt körsbärsträd och någonting jag inte bestämt mig för undertill, men just nu får det vänta. Jag kan njuta utan rabatten ett tag till innan jag sätter spaden i marken och planterar fler träd i år. 

Lavendeln gör sig fint mot det nya staketet. 

Hortensiarabatten på baksidan. Äntligen!

De som läser min blogg vet jag en av mina trädgårdsdrömmar är en hortensiarabatt på baksidan av verandan. Där har jag kämpat med två stora buskar som bara vägrade dö och som förfulade hela baksidan (och gav mig ett permanent dåligt samvete) innan jag äntligen fick bort dem förra året. Tyvärr var jag inte smart nog att täcka över jorden samtidigt som jag fick bort buskarna så i år har ogräset växt helt ohämmat. Jag har ärligt talat tittat bort varje gång jag gått förbi och haft fruktansvärt dåligt samvete för att jag helt enkelt inte orkat ta itu med oredan. Men, men, skam den som ger sig. Igår tog jag mig slutligen samman och började rensa. 

Bara ogräs och smultron. 

Det finns något nästan förlösande med att rensa en "omöjlig" del av trädgården. Inget ska sparas, allt ska bort, så all försiktighet kan lämnas därhän. Grepen åker i jorden, ogräset bänds upp, dras bort helt utan nåd eller gallring. Jag hatar normalt ogräsrensande, och allt jag gör i min trädgård syftar till att ha lättskötta växter som tar över och tränger ut ogräs så att jag inte ska behöva rensa för mycket. Men när jag får rensa på det här viset, bara dra upp och kasta - då finns det något otroligt skönt över rensningen. Kanske därför att det är så lätt att se vad jag har gjort efteråt? På ett par timmar var hela rabatten rensad och efter årets skönaste dusch kunde vi köra till en närliggande plantskola och köpa hem hortensior. 

Halvvägs klar. 

I mina ursprungliga planer fanns också en magnolia med i bilden, men nu blev det enbart hortensia som fick följa med hem och planteras. Jag valde sorten "The Bride", ibland också kallad "Blushing Bride" som är en så kallad "Endless summer"-variant. Det innebär att den blommar både på årsskotten och fjorårsskotten och därför får dubbelt så många blommor som andra hortensior. Dessa blommorna har dessutom egenskapen att de ska skifta färg. När blomman först kommer är den grön för att sen skifta till grönvit, till gräddvit, och slutligen rodna i svagt rosa (eller blått) mot slutet av blommans levnadstid. Sorten ska dessutom ha fantastiska höstfärger så det ser jag fram emot. Framförallt ser jag fram emot att se dem växa och ta över rabatten. Just nu är det mycket barmark, men damen på plantskolan varnade för att plantera för tätt. De kan bli 1-1,5 meter breda och lika höga, så fyra på fyra meter blir nog bra med tiden. 

Läs gärna mer om mina nya hortensior här. 

Efter plantering. 

Trädgårdsdrömmar - En vacker framsida

Framsidan av vår trädgård har varit försummad länge, långt längre än jag har bott i huset. När vi flyttade in var hela framsidan övervuxen med barrväxter som fått växa och bre ut sig sedan de planterades på sent 60- eller tidigt 70-tal. Tuja, en och gran stod tätt och skapade i och för sig insynsskydd men också ganska mycket mörker inomhus. Därför var en av de första sakerna vi gjorde med trädgården att ta hit en firma som grävde upp alla barrväxter och anlade en gräsmatta runt en ensam sälg som fick stå kvar.

Varför bara en gräsmatta? Det enkla svaret är för att det kändes enklast just då. Inte så inspirerande kanske, men enkelt. Och vem vill vara på en gräsmatta ut mot gatan utan insynsskydd ändå, liksom? Och någon häck eller liknande ville vi inte ha, nu när vi hade ljus så ville vi för allt i världen inte förlora det igen.

I ganska många år förblev det på det viset, en tråkig gräsmatta med en övervuxen sälg i en hörna och ogräs som spred sig vitt och brett. Sen för några år sen så fick jag ett ryck och köpte in ett körsbärsträd och planterade mitt på gräsmattan. Min vision är naturligtvis ett träd som breder ut sin krona och skuggar marken under, men det tar ju tid och än så länge har det varit knapert med körsbär, men det ger sig när trädet växer.

Förra året var vi tvungna att ta bort sälgen efter den nästan vält i en höststorm, dessutom var den inte speciellt vacker längre - övervuxen som den var, och då anlade vi också en lavendelrabatt under fönstret. Jag har försökt odla lavendel förr, men haft svårt att hitta en plats utan allt för mycket skugga. Nu stormtrivs lavendeln i full sol i söderläge. Tänk så fort det kan gå på ett år om växterna bara trivs!

Men trots körsbärsträd och lavendelrabatt så är framsidan mest en öppen gräsmatta utan något insynsskydd alls. Nu när vi fick den nya dörren på plats, känns det synd att lämna framsidan bortglömd. Dessutom saknar jag något vackert att titta på från mina köksfönster. Alltså, dags att drömma:

En sak vi planerat länge är ett skydd för soptunnorna, framförallt eftersom vi får nya, större och fulare tunnor snart. Det ska vi bygga så att det är lätt för sopåkarna att komma åt dem, utan att vi behöver komma ihåg att sätta ut dem. Bakom soptunneskyddet funderar jag nu på en rabatt. Herrarna i huset har länge tjatat om ett japanskt körsbärsträd, och varför inte? De är ju så vackra på våren! Under trädet en liten rabatt med något som trivs i vandrande skugga och som blommar när körsbärsträdet blommat över. Längre in i gräsmattan vill jag ha en stor rund rabatt där fjärilar och humlor trivs. Kanske några rosor? Mycket blå och lila blommor, det har jag inte på så många ställen. Några fler pallkragar skulle också få plats, kanske med sparris och jordärtskocka. Några spalierade växter längst trädgårdsväggen, kanske kiwi (skulle vara kul), plommon eller persika? Får fundera på den saken. Så mycket insynsskydd blir det ju inte i sig, men jag tänker att med några högre växter i pallkragar och fjärilsrabatt så blir det lite mer skyddat än nu, men framförallt mer trevligt att titta ut på.

Tidsplan får bli några år, en sak i taget så man hinner med att göra det ordentligt, och inte springer iväg och försöker allt på en gång. Skyddet till soptunnorna är högprioriterat i år, samt ett trappsteg framför den nya dörren så vi kan använda den enkelt. Rabatten bakom soptunneskyddet kanske kan anläggas i höst, och så pallkragarna till våren nästa år? Fjärilsrabatten får vänta ett tag till, så jag kan fundera ordentligt igenom vilka växter jag ska ha och hur den ska se ut. Tips tages tacksamt emot så länge. Den här gången ska jag göra saker i rätt ordning, dvs. planera före jag springer på plantskolan och handlar på impuls. Så kanske jag kan slippa dyra misstag den här gången. Framtiden får utvisa vad som sker.

Trädgårdsdrömmar - hortensiarabatt

PHOTO: MATTHEW BENSON found here

En av mina återkommande trädgårdsdrömmar handlar om en stor ljuvlig rabatt med vita hortensior där de stora tunga vita blommorna nästan välter ner på gräsmattan i bulliga kullar. En rabatt som blommar från tidig vår till sen höst och ger lummig grönska och lyser upp bakom verandan. Bilderna tagna från Better Homes (till vänster) and Gardens och Balcony Garden Web (längst ner på sidan) ger en bra bild av hur jag föreställer mig effekten av hortensiorna.

För att få den blommande från tidig vår till sen höst behöver dock hortensiorna sällskap i rabatten. I mina fantasier ser jag framför mig ett stort ståtligt magnoliaträd, som det här som vi såg i Paris när vi var där för några år sedan. Magnolior tar naturligtvis lång tid på sig att bli så stora, men tanken är att en praktmagnolia ska få ta plats i rabatten bland hortensiorna och ge den tidigaste blomningen. Andra växter som får göra hortensiorna sällskap är kaprifolen som redan växer och klättrar vid verandan och en klätterros. Kanske en "New Dawn", eller möjligtvis den som redan växer på platsen. Det dilemmat återkommer jag till en annan gång.

Det jag också funderar på är om det behövs marktäckare under hortensian, och vad det i så fall skulle bestå av. Hasselört är ju alltid vackert och trivs i skuggan, men en annan möjlighet är något som faktiskt blommar på våren. Idag växer smultron som ogräs på platsen, ska de kanske få fortsätta göra det under hortensiorna? Eller är marktäckare onödigt med så fylliga buskar? Så många frågor som behöver besvaras innan jag kan sätta igång.

Picture found here