Mina växter - Citronträd - Älskade primadonna

Citronträd 

När man skapar en del i trädgården som är inspirerad av medelhavet är det omöjligt att inte också skaffa ett citrusträd. För oss blev detta citrusträd ett citronträd. Detta är en växt som kommer att behöva flytta in i skjulet varje år, så därför fick det inte vara för stort, så det blev ett kompakt litet träd. Om jag får citroner? Det återstår att se, men två gröna fanns på trädet redan när de köptes och jag har hittan en miniatyr som börjat växa sedan dess. Det ser alltså lovande ut. 

Ett citronträd, även ett i miniatyr, har kraftiga glansiga gröna blad, vita blommor både på vår och sommar och naturligtvis citroner om den trivs. Det tar 10 månader från blomma till färdig citron, så självförsörjande på citroner lär jag knappast bli. Citronträd behöver mycket sol och trivs bäst på en plats som är skyddad från vinden, dessutom behöver det flyttas in till frostfri plats på vintern för att överleva.

För mig är det ett experiment med ett träd som ska in varje år. Jag försöker vanligtvis ha mest härdiga växter i min trädgård utifrån principen att om de inte överlever så är det inte meningen att de ska växa här. Men nu gör jag alltså ett avsteg från detta med citronträdet, samt några pelargoner och en lagerbuske. Det känns ju inte medelhav utan dessa växter och platsen i skjulet finns ju. I helgen rensade vi till och med det, så nu finns plats för alla växter och i förrgår kom första riktiga kalla natten som en rejäl överraskning, så hastigt och lustigt åkte trädet in i skjulet i går eftermiddag. Det var tur, i natt var det lika kallt igen, så idag är det dags för mig att skaffa det jag behöver för att ta hand om trädet ordentligt inför och under vintersäsongen. 

Det som ska köpas in är bubbelplast, juteväv samt en "fiberhätta" till trädet. Hättan ska bara på när det är riktigt kallt, men bubbelplasten och juteväven ska runt krukan hela vintersäsongen så att rötterna hålls varma. Det är den känsligaste delen av växten, och så länge som den håller 5-10 grader ska nog trädet också klara sig. Trädet står vid ett fönster i boden, för ljus vill den lilla primadonnan ha, även när det är kallt. När det gäller vattning är det sparsamt som gäller. Vi har införskaffat en fuktmätare, som ska hållas på nedre delen av grönt hela vintern. Dvs. inte rött, men aldrig rejält fuktigt heller. Så en skvätt då och då. Till våren ser vi om mina ansträngningar har gett resultat, då ska trädet beskäras, ges ny näring, lite ny jord och sen flyttas ut igen. Jag längtar redan. 

Växtinformation: 

Sort: citrus limon

Placering: Sol och vindskyddat, inomhus på vintern, men gärna ljust.

Skötsel: Planteras i medelhavsjord och gödslas med speciell citrusnäring som innehåller järn då de helst vill ha järnrik jord. Bör vattnas regelbundet under sommaren, minska kraftigt vattningen på vintern om du vattnar alls. Beskär långa grenar och korsande grenar på senvintern eller tidig vår. Akta citronämnen när du beskär. Blommorna kan behöva hjälp med pollinering. 

Skötselkalender (utifrån sydvästra Skånes klimat)

Månad	Plats & temperatur	Vattning (mätare)	Skötsel
Jan–Feb	Inne, svalt & ljust (5–12 °C)	Nedre delen av grön	Spraya bladen med ljummet vatten ca. en gång i veckan eller vid behov för att förhindra uttorkning. Kontrollera för skadedjur samtidigt. Täck kronan med fiberduk vid minusgrader i förråd.
Mars	Inne, ljust	Övre grön	Svag citrusgödsel 1×/mån. Lätt beskärning av döda/skadade grenar. Kontrollera rötterna för att se om trädet behöver omplantering (gräv lite i jorden och se om det ligger tjocka rötter högt upp i en cirkel runt krukan, samt kolla dräneringshål för att se om det kommer ut rötter underifrån). Vid behov, omplantera, annars toppdressa jorden.
April	Börja vänja ute dagtid	Jämn grön	Citrusgödsel varannan vecka (svag dos). Större beskärning vid behov. Avhärda försiktigt. Använd fiberduk vid stark sol.
Maj–Aug	Ute, skyddad plats / sol	Grön–blå vid värme (daglig vattning vid heta dagar)	Citrusgödsel 7–10 dagar. Kolla för skadedjur regelbundet.
			Lätt putsning av spretiga skott. Eventuell fruktgallring. Skugga vid extrem hetta.
			Fortsätt med citrusgödsel var 7–10:e dag. Håll jämn fukt. Ta bort döda blad.
			Gradvis mindre vattning mot slutet av augusti. Förbered vinterplats.
Sept–Dec	Börja ta in / Inne i förråd eller uterum	Nedre delen av grön, låt ytan torka mellan vattningarna	Sista gödseln i början av september. Ingen beskärning. Ta in vid natt­temp <8 °C.
			Oktober: Klipp skadade grenar före inflytt. Isolera krukan.
			Nov: Kolla skadedjur och duscha bladen.
			Dec: Håll temperaturen över +3 °C.

Mina växter - Praktlysing

 

Juni - 2025

Praktlysing är en gammaldags trädgårdsväxt med guldgula blommor. Den sprider sig kraftigt och är mycket härdig, och kan om den står i fel rabatt vara att betrakta snarast som ett ogräs. Här i hörnan har den stått sen innan vi flyttade in och här trivs den bra, sol på morgonen, skugga på eftermiddagen verkar passa den bra, men visst måste man hålla efter den så att den inte sprider sig in mellan rosor och hortensior. Det gör den gärna om den får. 

Nu har min praktlysing stått här ett bra tag, men ska man fundera på växter idag så är frågan om det är ett bra val. Planteras den fel så kan den lätt ta över och tränga ut andra växter, och enligt fritidsodlingens riksorganisation (FOR) så är den att betrakta som en invasiv främmande art. Enligt SLUs risklista är den att betrakta som en hög risk, som "bedöms utgöra ett visst hot mot svensk biologisk mångfald, även om spridning till nya platser främst är beroende av mänsklig aktivitet." Det bedöms också finnas en ökande risk för spridning med ökad värme. Dock har arten funnits i Sverige sedan 1800-talet så någon ny risk är det ju inte tal om. Med andra ord, kan det vara en idé att inte sprida den eller plantera in den i miljöer där den inte redan finns, men inte heller att få panik om den finns i trädgården. Jag njuter av min varje sommar (och drar rötter varje vår för att hålla den på plats).

Om växten: 

Släkte, färg och form: Upp till 1 m hög perenn ört med upp till 12 cm långa, brett lansettlika eller äggrunda blad vilka är håriga och sitter parvis eller 3-4 i krans på den skarpt fyrkantiga stjälken. De orange-gula, femtaliga blommorna (upp till 16 mm breda) sitter parvis i bladvecken mot toppen av stjälken. De breda kronbladen har tätt med glandler i kanten och de mycket smala foderbladen är helt gröna. Bildar täta bestånd genom korta utlöpare. Ingår i familjen viveväxter. 

Latinskt namn: Lysimachia punctata

Blomning: Juni-Augusti

Läge: halvskugga till skugga, gärna fuktig men väldränerad mullrik jord. 

Skötsel: Klipp ner på våren, ryck rötter för att förhindra spridning. Ta bort förvildade exemplar. 

Mina växter - Höstsilverax

Höstsilverax: Brunette någon vecka efter plantering 2025

Det har blivit en del omplanteringar i trädgården den här våren/sommaren. Höstanemonen som inte trivdes i skuggan där den växte samt julrosen som var så låg att den inte syntes fick flytta till en annan plats, och då uppstod frågan vad jag skulle ha i deras ställe. Jag kunde ju bara låta nävorna bre ut sig, men jag gillar att ha något som blommar i höst också, och då föll valet på höstsilverax.

Höstsilverax har mörkt purpurfärgade blad och blir ca 150 cm höga, så de borde sticka upp bakom nävorna så att de syns. Även stängel och knoppar är purpurröda men blommorna är vita, men på den här sorten först rosa innan de skiftar til vitt. Även om de individuella blommorna är små sitter de i långa täta ax på höga stjälkar. Blommans doft ska påminna om schersmin.

Oron är läget. Det är ett ganska skuggigt hörn av trädgården, under både buske och träd och här har informationen skilt sig åt en del. Vissa sidor säger att höstsilverax ska klara skugga, andra säger halvskugga, så det återstår att se om de trivs eller inte. Viss risk att den bleknar dock, för purpurfärgen kommer uppenbarligen med solen. Jag kan dock leva med att den är mer grön än röd.

Växtinformation:

Sort: Brunette
Latinskt namn: Actaea simplex
Planteringsdatum: Juni 2025
Beskrivning: En solitärväxt som passar i woodlandet eller i rabatten, gärna som kontrast mot limegröna och gröna växter. En växt som blommar med vita axliknande stånd lite senare på säsongen, när annat blommat över. Erbjuder höstblomning i skuggiga partier. Gillar en fuktig miljö i halvskuggiga lägen.
Behov: Skugga-halvskugga, mullrik jord, fuktigt.
Skötsel: Gillar inte att flyttas runt och kan ta tid att etableras. Klipp ner vissna stjälkar på våren. Bör vintertäckas de första åren efter plantering. Jordförbättra genom att täcka jorden eller mylla ner organiskt material.

Mina växter - Svarta vinbär

Idag var det dags för årets svarta vinbärsskörd, den första större skörden på några år efter att de gamla buskarna fick bytas ut mot nya pga. en kombination av hög ålder och skadedjursangrepp. Buskarna jag hade innan var enorma och växte flera meter upp på väggen. Den ena av de två var högre än den andra och gav frukt några veckor tidigare, och hade dessutom lite sötare bär än den andra. Det finns naturligtvis för- och nackdelar med detta, men för min del visade sig att det då finns en buske till mig och en till fåglarna. Eftersom jag mest gör gelé på bären blev det sällan av att jag plockade två gånger, utan istället så blev det buske ett som skördades, och buske två fick vara ifred. 

När jag nu var tvungen att byta ut buske ett mot en ny sort så fanns ju möjligheten att se över detta, men den möjligheten tog jag inte. Istället klippte jag helt ner buske två och försökte rädda den. Det gick inte så bra så året efter fick även den planteras om, och då hade jag naturligtvis varit slarvig nog att inte anteckna sorten på båda buskarna. Aj, aj. 

Nåja, den ena busken är en Polar. Glädjande är att båda buskarna kom med bär samtidigt - så det finns ju en möjlighet att båda är Polar, även om jag inte helt vet. I växtinformationen nedanför ger jag information om just Polar-busken eftersom det är den jag har koll på.

Som sagt, i år är första året efter nyplanteringen som jag får en skörd värd namnet. Visst har buskarna gett bär, men buskarna i sig själv har varit så små så att det inte varit tillräckligt för att göra något med det (utom att äta som de är förstås, men det gör jag direkt från busken). 

När det gäller gelé kör jag på Rutiga Kokbokens recept, och det har fungerat utmärkt tidigare. Ser fram emot att ha egen gelé i huset igen, framförallt eftersom det går åt en hel del. Inte bara är det gott i sig, men jag använder det även i brunsås för att ge lite syra och sötma i såsen. 

Växtinformation: 

Sort: Polar

Latinskt namn: Ribes Nigrum
Planteringsdatum: 2018-05-14 (den andra i 2019)

Beskrivning: Svensk, frisk sort med ett kraftigt växtsätt. Stora, söta, svarta bär i medellånga klasar. God motståndskraft mot mjöldagg.

Behov: Ger sötast bär i soligt läge men kan stå även i halvskugga och skugga (hos mig är det skugga hela dagen eftersom de står mot en vägg i norr.)
Skördetid: Juli  

Skötsel:  Gödsla vår och sommar med kvävefattig gödsel. Beskärs efter skörd genom att gallra ut äldre grenar på olika höjder. Detta görs med 2-3 års mellanrum. Klipp alltid bort skadade, korsade och inåtväxande grenar. Svarta vinbär tål beskärning året om men man bör undvika att beskära på våren. Äldre exemplar kan behöva stöd.

Mina växter - nävor

Nävor har blivit något av en favorit i min trädgård. Den enda växten jag har lika många olika sorter av är i stort sett dagliljor.  Det finns många orsaker till att tycka om nävor. De blommar länge och kraftigt, kräver inte så mycket omsorg och brer lummigt ut sig i trädgården. Här nere i Skåne är en del dessutom i stort sett vintergröna. Ändå visar min erfarenhet att det inte alltid är så lätt som det verkar. Jag har gjort mina misstag genom åren och lärt mig med tiden vad som fungerar eller inte fungerar i min lilla näv-rabatt. För trots att jag har planterat så många olika slags nävor, så står de alla i samma rabatt. Det har också inneburit att en del sorter kommit och gått, eftersom de helt enkelt trängts ut av andra sorter som trivs bättre.

2020 - efter lite rensning. 

2025

Den främsta utmaningen för min näv-rabatt är bristen på sol. Visst ligger rabatten i väster, men med en garagevägg bakom sig, en stor skrymmande lagerhägg på ena sidan och Purpurapel och en stor paradisbuske på andra sidan så blir det mer skugga än sol över. Det ger en lummig och mysig atmosfär, men utmanande för växterna, framförallt eftersom stora buskar och träd också tar vatten.

De sorter som visat sig fungera bäst är flocknävor och kronnävor. Dessa brer nu ut sig över hela platsen och andra nävor har fått maka på sig eller försvunnit. Det dröjde dock ganska länge innan jag kom fram till detta, med många felsteg på vägen.

2013 - Efter planteringen av Max Frei.

Den första näva jag försökte odla här var blodnävan "Max Frei". Valet föll på denna för att den sas kunna sprida sig och vara marktäckande, vilket vid tiden var det jag var mest ute efter. Rabatten då var fylld av ogräs som jag spenderade några veckor på att rensa innan jag planterade och hällde ut kakaoflis för att förhindra nytt ogräs. Dock vågade jag inte lägga kakaoflis runt plantorna utan var rädd för att det skulle hindra dem från att sprida sig. Resultatet blev kanske inte vad jag hade velat ha idag, men då var jag otroligt nöjd.

Max Frei visade sig dock vara fel val för platsen, efter ett par år hade dem inte alls spridit sig - tvärt om hade de snarast blivit mindre. Inte så att de inte blommade rikligt, men de blev bara inte större och spred sig gjorde de inte alls. Under den här perioden köpte jag flera olika sorter och planterade för att testa, däribland Cambridge (liten flocknäva), Philippe Vapelle (nätnäva). De blommade och var vackra, men vägrade att sprida sig vidare. Cambridge kom inte ens tillbaka året efter utan förtynade helt. 

Istället var det kronnävan Claridge Druce som planterades 2017 som fick mig att inse att nävor faktiskt kan sprida sig precis så mycket som det sas. Här började jag också få mer koll på det där med att kolla att växterna trivs innan man köper dem och 2019 fick kronnävan sällskap av flocknävorna Czakor och Ignwersen's Variety som även dessa trivdes utmärkt. Nu är min plantering full av just dessa tre nävor även om någon liten rest av Max Frei fortfarande lever kvar. Just denna har jag funderat på att flytta till någon mer solrik plats när och om tillfälle ges. 

Växtinformation: 

Flocknävor: 

Sort: Flocknäva Czakor

Latinskt namn: Geranium macrorrhizum
Planteringsdatum: 2019-03-31

Czakor

Beskrivning: Snabbväxande perenn med utbrett växtsätt som tål det mesta, enligt min egen erfarenhet även torra, skuggiga lägen. Har grönt, flikigt och kraftigt doftande bladverk som senare på säsongen får vackra höstfärger. Blommar rikligt med rosa-lila blommor i början på sommaren, sprider sig lätt med utlöpare. Ca. 30 cm hög. 

Växtplats: Sol-halvskugga enligt de flesta plantskolor, men den klarar även tuffa lägen som mina med torra skuggpartier. 

Blomtid: Främst Juni hos mig, men kan komma med en andra blommning om den klipps ner. Blommorna ska vara ätliga, men jag har själv inte testat. 

Skötsel: Plantera och låt den vara ifred för det mesta. Klipp ner blomställningarna när de börjar se risiga ut. Dela och plantera om på hösten. 

Sort: Flocknäva Ingwersen's Variety

Latinskt namn: Geranium macrorrhizum
Planteringsdatum: 2019-06-02

Beskrivning: Liknande beskrivning som Czakor, men har något ljusare, skirare blommor i ljust rosa nyanser.  Sprider sig även den lätt med utlöpare. Ca. 30 cm hög. 

Växtplats: Se Czakor

Blomtid: Se Czakor

Skötsel: Se Czakor

Kronnäva:

Sort: Kronnäva Claridge Druce

Latinskt namn: Geranium oxonianum
Planteringsdatum: 2017

Beskrivning: Vacker, rikblommande näva med rosa blommor och lång blomningstid. Här börjar den blomma i juni och blommar fortfarande för fullt nu i juli. Kan ibland hålla på och blomma hela vägen in i augusti. Sprider sig lätt, även i torra skuggiga partier. Kan behöva stöttning om man vill att den ska växa uppåt, annars välter den lätt ner över andra perenner. Blir upp till 70 cm hög. 

Växtplats: Sol-skugga och klarar även torra lägen. 
Blomtid: Juni, Juli och ibland in i Augusti

Skötsel: Plantera och låt den vara ifred för det mesta. Klipp ner blomställningarna när de börjar se risiga ut. Stötta om du vill. Dela och plantera om på hösten. Klipp ner plantan på våren eller senhöst om den ser risig ut. 

Claridge Druce

Mina växter - Jordärtskocka - Topstar

Nyplanterade 2021-06-07

Jordärtskocka, Helianthus tuberosus, ingår i solrossläktet, Helianthus, och härstammar från Nordamerika. Jordärtskockans knölar bildar höga, bladbeströdda, strävhåriga stjälkar som kan bli över tre meter höga. Blomknopparna bildas under sensommaren på tidiga sorter. De varmgula prästkragelika blommorna blir cirka 7–10 cm i diameter. Dock är det ju knölarna man främst odlar dem för och personligen älskar jag smaken av jordärtskockor. Att de är vackra, perenna och lättskötta är bara en bonus. Allt du behöver göra för att få fler nästa år är att slarva med att ta upp alla - och eftersom jag är slarvig passar det mig utmärkt. 

Med förhoppning om lite insynsskydd

I mitt fall har jag planterat dem i en pallkrage på framsidan huset, på en plats där insynen från vägen utanför är stor. Min förhoppning är här att nyttja jordärtskockans höjd och skönhet som ett vackert insynsskydd under sommaren - samtidigt som jag får god mat till hösten. Ser redan fram emot jordärtskockssoppor och ugnsbakade jordärtskockor till middag. 

Efter en månad 2021-07-05

Växtinformation: 

Sort: Topstar

Latinskt namn: Helianthus Tuberosus
Planteringsdatum: 2021-06-07

Beskrivning: Högrest planta som påminner om solrosor med 7-10 cm stora gula blommor. Rötterna bildar smakrika knölar som är goda att äta. 

Växtplats: Full sol till halvskugga

Blomtid: September–oktober
Skörd: Senhöst–vår. Vänta med första skörden tills plantan gulnat och börjar vissna, skörda konternuerligt fram till våren. 

Skötsel: Ska vara relativt lättskött växt som nästan klarar sig själv. Vattna när det är torrt, gödsla då och då, skörda på hösten till våren och lämna inte kvar för många i pallkragen till nästa år (då blir det många plantor). 

Mina växter - Sparris - Gijnlim

 

Efter plantering 2021-06-06. Samplanterad med persilja.

Efter en månad 2021-07-05

Sparris är en fantastisk grönsak och åtminstone jag älskar sparris på grillen på sommaren. Att få tag på färsk, svensk, närodlad sparris är dock inte alltid så lätt (och ofta dyrt) så därför har jag länge drömt om att kunna odla sparris för eget bruk själv. Så nu har det blivit av.

Sparris är lite kinkig med vad den trivs med. Den vill ha gott om näring (grannen hävdar dock att hennes klarade urusla jordar men gödsel tog död på den så det återstår att se vad som ligger närmast sanningen) och massor av sol - men samtidigt inte torka ut, eller stå vått. Den ställer alltså vissa krav på jordmån och planteringsplats, men ger efter etablering skörd i 10-15 år utan att knota, så det kan det väl vara värt. 

Första året ger plantorna ingen skörd, andra kan man ta några skott (max under tio dagar), men efter tredje året kan man skörda maj-juni (ungefär till midsommar). Efter midsommar gödslar man och låter plantan vila till nästa år. 

Samplantering är omdiskuterad (tar ju näring från plantorna), men persilja ska vara en ganska god vän till sparrisen så det testar jag med i år. Kan rapportera att både persilja och sparris växer som ogräs hittills så det verkar inte vara några större problem med kombinationen. 

Växtåret 2022: 

I början på säsongen trodde jag inte att sparrisen överlevt. Det gick inte att hitta en planta i pallkragen, så jag förberedde mig på att köpa nya. Men så kom dem, lite efter hand, sen mer och mer, och nu växer sparrisen som ogräs i år igen. I år trängs den inte med något annat, men det verkar inte påverka den åt varken ena eller andra hållet. 

Stöd fick vi i alla fall byggt i år, så att den kan stå ordentligt. Det ska vi bygga vid jordärtskockorna också. 

Två ljuvligt goda sparris blev det i år. Resten sparade jag för att plantorna ska växa sig starka. Men nästa år, då blir det underbart hemodlad sparris fram till midsommar. 

Växtinformation: 

Sort: Gijnlim

Latinskt namn: Asparagus officinalis
Planteringsdatum: 2021-06-06

Beskrivning: Gijnlim är en tidig sparris och är den mest odlade i norra Europa - både som vit och som grön sparris. Den är rikgivande och har tunna till medeltjocka skott.

Växtplats: Vill stå i full sol. Jorden bör vara djup och väldränerad med mycket sand och lite lera. Trädgårdsjord går fint till grön sparris, men till vit behövs mer sandrik jord.

Skördetid: Maj-Juni (fram till midsommar)

Skötsel: Vattna rikligt första året, sen sparsamt. Gödsla efter sista skörden (runt midsommar) och låt plantan växa till sig fram till hösten. Ge stöd om det behövs. Vill man ha vit sparris så ska jorden kupas runt skotten så att de aldrig nås av solljus. 

Mina växter - Hortensia - The Bride

 

De första gröna blommorna. (2021-07-06)

Växtinformation: 

Sort: The Bride

Latinskt namn: Hydrangea macrophylla 'The Bride' ('Blushing Bride')
Planteringsdatum: 2021-07-05

Beskrivning: En "endless summer"-hortensia som blommar på både årskott och fjorårsskått och därmed tät, rund, storbladig buske som får stora, vita blomklasar på sommaren. Blommorna är grönvita innan de slår ut helt, och övergår från vitt till svagt rosa med tiden. Busken blir 1-1,5 meter hög och ungefär lika bred. På hösten får den vackra höstfärger.

Växtplats: Sol-halvskugga, näringsrik, fuktig jord - helst inte kalkrik. 

Blomtid: Juli - September
Skötsel: Klipp tillbaka döda grenar på våren ner till en en ny knopp. Se till att den inte torkar ut på sommaren och täck växten med löv, kompost eller granris på senhösten (gärna 20-30 cm tjockt lager). 

Direkt efter plantering 2021-07-05. 

Mina växter - Kaukasisk förgätmigej

Våren är en av mina favorittider i trädgården, och nu när värmen äntligen har kommit i år svarar trädgården med att leverera. En av mina favoriter så här års är den kaukastska förgätmigejen som lyser upp utanför matsalsfönstret. Jag har två sorter i min trädgård, en "vanliga" och den vitbrokiga "Jack Frost". Båda blommar för fullt just nu, den vanliga något mer intensivt, men det har jag märkt genom åren att den alltid gör. Den sprider sig också mer, och frörsår sig gärna till andra delar av trädgården. Det har jag inte märkt att Jack Frost gör på samma sätt. 

När jag först planterade dessa två 2015, planterade jag dem helt brevid varandra som ni kan se på bilden ovan. Min tanke var att deras likartade bladform men olika färger skulle konstratera varandra fint. Det gjorde de också onekligen, men Jack Frost-plantorna verkade aldrig riktigt ta sig. Efter nästan två år, när jag nästan gett upp om att lyckas med båda, fick berättat för mig att det var en riktigt dålig idé att plantera dem brevid varandra, just därför att den vanliga helt enkelt tar över rabatten då. Jack Frost har inte en chans mot den kraftigare vanliga plantan. Sagt och gjort så flyttade jag på Jack Frost-plantorna en liten bit och de trivs mycket, mycket bättre. Dock kommer de nog alrig att ta lika mycket för sig som den andra, men det är helt ok. Min personliga favorit, dock, blir den vanliga. Den intensiva blomningen och viljan att ta för sig är precis vad jag vill ha i mina rabatter.

Växtinformation: 

Sort: Vanlig + Jack Frost (bilden)

Latinskt namn: Brunnera macrophylla
Planteringsdatum: 2015 (omplantering Jack Frost 2017, och ett par nya plantor i april 2018)

Beskrivning:Perenn med marktäckande egenskaper. Bladen är stora och hjärtformade, aningen strävhåriga. Frörsår sig gärna om de trivs. 

Växtplats: Halvskugga till skugga
Blomtid: April-Maj (i zon 1)
Skötsel: Kan eventuellt beskäras ner till marknivå på våren, men för egen del brukar det inte behövas. Här vissnar bladen och täcks av nya fina blad snabbt nog ändå. Delas med fördel på våren för fler plantor. 

Vi planterar persikoträd

Ganska så länge har jag funderat på vad man skulle kunna utnyttja framsidan av huset till. Vi har en ganska rejält tilltagen bit trädgård på den sidan huset, och med direkt söderläge så är det ju prima odlingsland, men det är också en del av trädgården med full insyn från grannar och gatan och överlag ingen mysig plats att vara på. 

För några år sedan planterade jag ett körsbärsträd här, men det ensamt gör inte mycket för trivseln, inte heller min helt underbara lavendelrabatt som jag har här kan lyfta ytan till en mysig plats. En tanke som väcktes förra sommaren var att använda den delen av trädgården lite mer till odling - och därmed skapa insynsskydd till andra delar av trädgården utan att för den sakens skull behöva uppehålla oss så mycket på framsidan. En del av mina planer innefattade ett spaljerat fruktträd på den mest skyddade söderväggen vi har. Tankarna har växlat mellan plommon, mini-kiwi, fikon och just persika, men jag får erkänna att jag har haft svårt att bestämma mig för vilket. Men så förra helgen var det min födelsedag, och då fick jag ett persikoträd av sorten Frost i present. Så var det beslutet taget. Nu är det dags att få ner det i marken. 

Första steget var att ta reda på hur nära huset det ska stå, och hur långt ut från väggen en spalje ska sitta. Efter lite undersökningar hittade jag siffrorna 50-10 på nätet. Dvs. 50 cm från grunden, med spaljen ut 10 cm från väggen. Idag var vi iväg och köpte en spalje - en enkel i metall, gjord för att fästas direkt på väggen och med lite mer än 10 cm distans till väggen. Perfekt. Det fanns ingen grå som annars hade passat bra till husfärgen, så en svart fick duga. Spaljen i sig är inte vare sig vacker eller ful, utan ganska neutral, men så är det ju trädet som ska pryda väggen och inte spaljen. Naturligtvis hade vi inte rätt borr hemma, så det fick bli en tur till bygghandeln för att köpa murstensborr innan vi kunde sätta igång. Vi får se om vi ens hinner klart idag eller om det blir ett flerdagsprojekt. 

Nästa steg är att gräva en grop - lite drygt en meter bred och nästan dubbelt så djup som plantans jordklump. Botten fylls med lekakulor och sen används den uppgrävda jorden för att plantera trädet. Genom att gräva upp jorden blir den tunga lerjorden som vi har här lite mer lucker vilket gör det enklare för trädet att etablera sig. Runt kanten på hålet sätter vi samma sorts kullerstenar som vi har runt alla andra rabatter och tanken är sen att fylla på med marktäckare som trivs i direkt sol men också drar nyttiga insekter till trädet. Gärna nyckelpigor, för körsbärsträdet har haft stora problem med löss så det vill vi helst inte att persikan också ska få. (Under körsbärsträdet har jag för övrigt sått nyckelpige-vänliga blommor så förhoppningsvis ska det problemet också vara löst i år). 

När rabatten är klar ska trädet spaljeras upp, vilket jag gör med mjuka uppbindningsband som jag skapar ringar av. Det får inte sitta för hårt för då kan barken skadas och grenarna ska också ha plats att växa. Nu återstår bara att vänta på att frukten ska börja växa. Hoppas sätta tänderna i mina alldeles egenodlade persikor om några månader. 

Växtinformation: 

Sort: Frost
Latinskt namn: Prunus persica
Planteringsdatum: 2021-05-09
Beskrivning: Härdig sort med god motståndskraft mot krussjuka. Blommar med rosa blommor tidigt på bar kvist. Frukten har gult, sött och mycket saftigt fruktkött. Självfertil. Mognar i slutet av sommaren. Klarar sig upp till zon 3.
Skörd: Mognar i Juli-Augusti, ät frukten direkt (går inte att förvara) 
Växtplats: Full sol. 
Skötsel: Beskär i JAS-månaderna genom att klippa bort skadade, korsade eller inåtväxande grenar. Vattna rikligt första åren, det ska vara fuktigt men aldrig stå blött. Plantera gärna så att det blir en liten kulle neråt från trädet så att regn och vatten kan rinna bort från stammen. Gallra så att det är ca en knytnäve mellan karten. 

Mina växter - Lammöron

Ända sen den dag jag först kände på bladen till lammöra har det varit en favorit. Den silvergrå färgen, de lena löven och den låga mattan som bildas är bara en underbar kombination. I min egen trädgård hittade jag lammöron i gräsmattan av alla ställen efter några år här. Där kunde de ju inte stå så de fick flytta till en rabatt jag höll på att göra i ordning. Men, till min förtvivlan ville de bara inte sprida sig. Någon matta var det definitivt inte tal om utan snarare så att plantorna blev lite mindre för varje år. Det var helt enkelt alldeles för lite sol där jag hade satt dem. 

När jag sen anlade en solskensrabatt, fick mina lammöron flytta igen och dessutom fick de sällskap av lammöron jag köpte på den lokala plantskolan. Redan efter några veckor hade de börjat bre ut sig och den första hösten delade jag alla plantorna och planterade om dem igen. Tanken var en enkel liten rad längst rabatten, som kantväxt, men den stormtrivs så nu har jag snarast problem med att hålla den tillbaka så att den inte tar över hela rabatten. Det gäller att gräva och plantera om (och snart ta bort) varje höst så att de inte tar över helt. I år använde jag helt sonika den stora spaden för att gräva, den lilla handspaden har ingen effekt på de kraftiga rötter som utvecklats. 

Så här små och oansenliga var de vid planteringen 2018

Mitt enda gissel nu (för att de trivs är ett relativt trevligt bekymmer) är att gräset gärna letar sig in i rabatten och med en så tät matta av lammöron som jag har så är det svårt att få upp gräset med rötterna så ibland ser det nästan skräpigt ut. Men det är väl som alltid med trädgården, att envist nöta ner motståndet. Lammöronen trivs i alla fall, och jag är lika förtjust i dem nu som när jag först bekantade mig med plantan för så många år sedan. 

Växtinformation: 

Sort: Silver Carpet
Latinskt namn: Stachys byzantina
Planteringsdatum: 2018-04-28
Beskrivning: Silvervita mjuka blad i täta mattor, bra marktäckare och kantväxt.
Växtplats: Full sol. 
Skötsel: Kan eventuellt beskäras ner till marknivå på våren, men för egen del brukar det inte behövas. Här vissnar bladen och täcks av nya fina blad snabbt nog ändå. Dela och plantera om när de växer sig för stora, annars ingen skötsel. 

Mina växer - Älskade Krusbär

Jag har alltid älskat krusbär, eller om jag ska vara helt ärlig, krusbärskräm. Mina första minnen av krusbär kommer från dagis, som det då kallades, där jag plockade av de buskar som växte på gården och från mormor som någon gång ibland kokte kräm på bär hon fått av någon med trädgård. För det är ju så med krusbär, visst går de att få tag i på torg ibland, men det är sällan du ser krusbär i matbutiken. Därför var det självklart att jag skulle ha en egen krusbärsbuske i trädgården när jag fick en sådan.


Ändå dröjde det ända till 2017 innan jag planterade en buske. Det finns det många orsaker till, men en bidragande faktor var hur oöverskådligt jag ibland upplevde trädgården då. Men 2017 fick jag hjälp att städa upp och börja rensa. Då anlade jag också en ny rabatt i vad som tidigare varit en stökig hörna fylld med ogräs, sly och förvuxen rabarber. Nu växer här daggkåpa, mossflox, vintergröna och citrontimjan, och i mitten mitt "krusbärsträd", dvs. en uppbunden buske. I rabatten finns också trampsten för att man ska kunna komma åt att plocka, fast ett par har hamnat väl nära och andra får jag kämpa för att hålla fria från vintergröna, timjan och mossflox som gärna väller ut över dem.


En sak som förvänat mig mycket är hur mycket bär jag får varje år. Mycket mer än jag faktiskt gör av med, men även fåglar behöver äta så det är väl inte någon fara. Igår var det dags för första skörden i år. En hel liter plockade jag, mer än jag behöver till kräm, men det finns fortfarande jättemycket bär kvar på busken. Eftersom den inte är helt jämn innebär detta dessutom att den lutar en hel del bakåt, framförallt när der är mycket bär på busken, detta trots två stöttor. Måste nog beskära den en hel del för att komma tillrätta med det tror jag.



Men för idag är jag mest nöjd med min krusbärskräm och sitter och väntar på att den ska bli kall och god. Jag har ett mycket enkelt recept som går att slänga ihop på en kvart/20 minuter (beroende på hur snabbt du rensar bären):

Krusbärskräm: 

ca 6 dl vatten till ca lika många dl bär, 1 - 1 1/2 dl socker, 3 msk potatismjöl.

1. Snoppa och skölj bären. 
2. Koka upp vatten och socker och tillsätt bären
3. Koka på låg värme i några minuter tills bären är mjuka. Mosa några mot kanten av kastrullen men lämna andra nästan hela. Smaka av så att mängden socker är lagom. 
4. Blanda potatismjölet med lite kallt vatten, ta av kastrullen från värmen och häll i redningen under kraftig omrörning. Låt precis koka upp. 
5. Häll krämen i en skål, strö över lite socker och låt kallna.

Slutligen, lite information om den krusbärsbuske som jag har valt att ha:

Växtinformation: 

Sort: Hinnonmäki Green
Beskrivning: Medelstora, gröna söt-syrliga bär. Ganska motståndskraftig mot mjöldagg.
Växtplats: Full sol. Hos mig står busken i full sol och på ganska torr mark, och klarar sig mycket bra. Till och med 2018, med den extrema torka som var då, gav busken massor av frukt.
Skötsel: Beskär genom att ta bort skadade, korsade och äldre grenar på vårvintern. För min uppstammade buske tar jag även in grenar så att de inte blir för långa och tunga

Om du har några favoritrecept med krusbär får du gärna dela med dig. Jag behöver fler saker att göra med mina bär.

Mina växter - Underbara lavendel

Jag har länge önskat mig en riktig lavendelrabatt, så för några år sedan planterade jag ett antal plantor vid en nyanlagd rabatt vid sidan av redskapsboden. Det visade sig vara ett dåligt ställe. Trots teoretiskt söderläge så var delar av rabatten i konstant skugga av större träd och buskar och lavendelplantorna antingen dog (de i djup skugga) eller växte sig rangliga när de sökte sig efter ljuset. Efter några år såg rabatten verkligen bedrövlig ut.

Det var då jag bestämde mig för att anlägga en ny lavendelrabatt på framsidan i stället, i full sol så som lavendeln gärna vill ha. (Jag har tidigare skrivit om mina framtida planer för framsidan här). Första steget var att klippa ner de existerande buskarna helt, och ta så många sticklingar som möjligt. En del dog, men många klarade sig också och blev till sommaren utplanterade i den nya rabatten tillsammans med nyinköpta plantor. De gamla grävdes upp och komposterades.

Den nya rabatten grävdes upp och fick kantsten i samband med att vi drog upp en gammal övervuxen sälg som var på väg att ramla och som dessutom ofta orsakade problem med luft-vattenpumpen. På bilden är det på väg ner och lutar på den, men den stod inte alls långt ifrån den positionen innan vi började gräva heller. Dessutom lutade den mer och mer åt det hållet för varje höststorm som kom, så det var hög tid att få bort den.

Rabatten anlades hela vägen framför köksfönstret i en bågform så att den inte blev för rak och tråkig. De nya plantorna sattes längre bak och de små sticklingarna längst fram och ut i sidorna.

Så här såg rabatten ut nyplanterad. 

I år har rabatten överträffat alla våra förväntningar. Inte nog med att lavendeln trivs och frodas, den har blivit mycket högre än vi räknade med och omsluter nu våra sollampor helt så att de lyser igenom lavendeln istället för att synas "på riktigt". Det ger en oväntad men mycket trevlig effekt i vår mening. Just nu blommar lavendeln för fullt och jag älskar det, även om det inte är i en del av trädgården där jag är så mycket. Mest för att vår framsida i dagsläget inte rymmer något insynsskydd eller någonting trevligt att se på förutom just lavendelrabatten. Men det ska det bli ändring på, ge det några år bara så kommer framsidan vara helt förvandlad och lavendelrabatten en del av en större helhet.

Mina växter - Luktpion

Sommaren och hösten 2017 bestämde jag mig för att anlägga en ny rabatt. Eller, ny och ny, där fanns en liten remsa rabatt med några guldkorn till växter, men dessa guldkorn försvann i havet av ogräs och en alldeles för ovårdad häck.

Rabatten är ett ämne i sig, men en av växterna jag valde att plantera hösten 2017 var en luktpion av sorten Buckeye Belle. En ovanligt mörkröd pion (betydligt mörkare än bilden ger sken av) med halvfyllda blommor som blommar nu i juni. Min egen slog ut för några dagar sedan.

Våren 2018

Än så länge är min pion relativt blygsam i storleken och förra året var första den blommade, så de få blommor jag har i år glädjer jag mig åt. Jag hoppas att den med tiden kommer att trivas och ta mer plats i rabatten, och blomma med fler blommor. Men pioner kräver tid har jag förstått, så jag får ha tålamod. Trots allt har den växt en hel del på de här få åren. första våren kom inte mer än några få stjälkar, men nu tar den betydligt större plats.

Växtfakta: 

Latinskt namn: Paeonia lactiflora

Sort: Buckeye Belle

Blomform: Halvfylld

Blomningstid: Juni

Höjd: 60-80 cm

Jordmån: Djup näringsrik fuktig väldränerad jord, gärna kalkrik och lerig. (planteras grunt)

Beskärning: Helt ner till marken på våren

Växtplats: Sol

Mina växter - Skuggbräcka

Min första erfarenhet av skuggbräcka kom sig helt av en slump. På norrsidan av trädgården, precis där huset garanterar total skugga dygnet runt växer idag två svart vinbärsbuskar och en väldig mängd funkia. På våren, innan funkian kommer till sin rätt, ser jorden tråkig ut - ofta översållad med ogräs, så jag längtade efter något att plantera som skulle blomma innan funkian slog ut. Sagt och gjort, jag gjorde det misstag jag envisas med att göra igen och igen. Jag åkte till plantskolan, tittade på skuggväxter, förälskade mig och köpte hem en massa plantor. Växten hette skuggbräcka, och visst var den förtjusande med sina små rosa blommor som nästan svävade över jorden, för att inte tala om hur vacker den var tillsammans med de spirande funkiorna.

Sen kom sommaren, och ja, det var ju det här med att tänka igenom innan man planterar. Jag hade ju inte riktigt räknat med just hur djup skuggan under en funkia blir. Skuggbräckorna hade inte en chans. De dog innan sommaren var slut. 

Men, är man förälskad så är man, och där och då bestämde jag mig för att skuggbräcka är något jag ska ha i min trädgård. Tyvärr var det inte så lätt. I en hel sommar letade jag förgäves på alla plantskolor jag känner till, men någon skuggbräcka hade de inte. Året efter började inte mycket bättre, och jag började titta på möjligheten att köra till Danmark för att leta. Men så kom genombrottet när jag fick reda på att den lokala plantskolan hade fått in ett parti. Någon timme senare hade jag med mig samtliga plantor hem. Varför snåla när man är förälskad? Nu växer mina skuggbräckor på en mycket mer gynnsam plats än tidigare, i rabatten framför fontänen, omgiven (men inte överskuggad) av funkior, dagliljor, vitsippor och större buskar. Och trivs gör dem, och blommorna börjar nu så smått slå ut i sin andra blomning. 

Om växten: 

Släkte, färg och form:Skuggbräcka ingår i Bräckesläktet som ingår i familjen stenbräckeväxter. Den är en vintergrön marktäckare av små mörkgröna bladrosetter som på försommaren och sommaren blommar med små rosa blomklasar som svävar ovanför bladen på långa tunna stänglar. Totalt blir den ca 20-30 cm hög när den blommar, men är nästan helt marknära innan och efter blomning.

Latinskt namn: Saxifraga 

Sort: Clarance Elliott

Blomning: maj-juni

Läge: halvskugga till skugga, gärna fuktig men väldränerad mullrik jord. 

Mina växter - Ljuva Syren

Finns det någon växt som i lika hög utsträckning är förknippad med sommaravslutning och ljuva doftande sommarkvällar som just syren? Och detta trots att syrenen ofta har blommat över både innan sommaravslutningarna och de ljumma sommarkvällarna tar vid - i alla fall här hos oss nere i Skåne. Här är istället maj syrenernas tid - eller möjligtvis månadsskiftet maj-juni. Just i år håller mina syrener på att slå ut just nu, men det är ovanligt sent och beror på den kyla som svept ner över oss på sistone. Andra år är syrenerna som vackrast just nu i slutet av maj. Men kanske har kylan något gott med sig? Kanske kommer syrenen att blomma lite längre just i år?

Syren har jag älskat så länge jag kan minnas, men en egen syren fick jag inte förrän jag flyttade in i huset. Den syren som stod här då, var dock lite gles och i dåligt skick. Kanske hade en föryngringsbeskärning varit tillräckligt, men sådant kände jag inte till då så syrenen åkte upp ur jorden och en ny planterades på ungefär samma plats (att inte plantera saker på samma plats direkt efter varandra hade jag inte heller koll på då). Trots mina misstag har min nya syren tagit sig fint och är buskig och bred och växer precis som jag vill att den ska göra. Kanske är det för att det är en enkel bondsyren, de är ju tåliga gamla växter och verkar tåla en del.

Hos mig står syrenen i väster, men bakom en hög tujahäck som jag helst vill bli av med. Den får sol på morgonen och vandrande skugga under dag vilket ger lite senare blomning än hos andra i området. Inte för att det gör något, jag vill helst inte att den ska blomma innan det blir dags att använda verandan ordentligt. Man vill ju njuta av den blomning man har i sin trädgård. Från verandan har jag perfekt utsikt över syrenen och kan lätt gå och plocka klasar och sätta in på bordet. Beskär den gör jag ibland, men inte för ofta för jag vill inte riskera de vackra blommorna. Hellre en och annan gren som sticker iväg eller verkar sliten medan resten får vara.

Om växten: 

Blomfärg: Blålila
Blomningstid: Maj/juni
Bladfärg: Mörkgrönt
Storlek fullvuxen: 5-6 meter hög. (fast så stor får den inte växa sig hos mig)
Läge: Sol/halvskugga
Jordmån: Näringsrik/kalkhaltig

Mina växter - Mossflox

En av de växter jag är riktigt nöjd med att ha planterat i min trädgård är mossflox. Jag har några olika sorter samplanterade och ska jag vara ärlig är det svårt att se skillnad utan att gå riktigt nära. De sorter jag har är Benita och Emerald cushion Blue (samt eventuellt någon annan form). Samtliga är ljust lila, men den ena möjligtvis lite mer rosa än de andra. Oerhört vackra är de när de blommar oavsett. Ett hav av blommor som varar i veckor på våren och är som vackrast just nu i maj.


När de inte blommar så är de små gröna bladen nästan barrlika och i alla fall här i söder nästan vintergröna, även om växten ser lite risig ut på vårvintern. Första året trodde jag knappt att den överlevt, men jodå, den trivs och frodas och breder ut sig i en bred matta där de olika plantorna växer in i varandra och även ut över trampstenarna där jag fick lyfta bort stora sjok från stenen i våras. Dessa har jag planterat och hoppas att de tar sig.

På bilden till höger hade jag precis anlagt rabatten. En uppstammad krusbärsbuske i mitten, omringad av mossflox, daggkåpor, vintergröna och citrontimjan. Mossfloxen är det som syns längst bak i bilden (i hörnan), vilket var lite av ett misstag eftersom daggkåporna vissa år skymmer blommorna. I år har jag utökat planteringen med några plantor till som jag hoppas ska växa ner på slänten som ett ljust lila vattenfall av blommor ner på slänten. Jag har också dragit ner på mängden timjan, så att den inte tar över fullt så mycket och stensatt kanten så att den blir prydligare.

Om växten: 

Läge: Mossflox vill helst stå i full sol, och trivs i väldränerad (och även torr) mark. Bland annat passar den bra i stenpartier och som kantväxt. När den trivs behöver den inte mycket skötsel, bara hållas efter lite på vårvintern. 

Blomningstid: officiellt i maj-juni, hos mig i södra Skåne oftare april-maj. Ofta har den blommat över när juni börjar. 

Höjd: 15 cm

Växtsätt: mattbildande tuvor

Mina växter - Rabarber

Finns det något mer tillfredsställande än att gå ut i trädgården och hämta de ingredienser man behöver just nu? I mina trädgårdsdrömmar ingår en trädgård med massor av grönsaker, rotfrukter och annat ätbart, en trädgård som gör mig självförsörjande på de grönsaker jag äter. Verkligheten är långt ifrån dessa drömmar, men rabarbern - den är jag helt självförsörjande på.

Mina rabarberplantor fanns i huset när jag flyttade in. Då var plantorna relativt små och outvecklade, med tunna stjälkar oavsett väder och vind. De verkade helt enkelt inte trivas, utan mest överleva. Eftersom jag i min barndom har minnen av hur min mamma använde grönsakslandet bakom huset som avlastning för skräp, byggmaterial och sopsäckar, med resultatet att rabarbern var det ända som överlevde genom att de helt enkelt kröp fram under allt bråte, så förvånade det mig att mina egna rabarber inte var kraftigare.

Så en vinter dog en av vinbärsbuskarna som stod bredvid rabarbern. Året efter tog vi bort även buske nummer två som stod på andra sidan rabarbern - och vilken skillnad! Idag är mina rabarberplantor enorma. De kommer tidigt, redan i mars kan jag plocka de första och sen är det bara att plocka, plocka, plocka för annars tar den alldeles över. Jag har nu lärt mig att den trivs bäst utan för mycket konkurrens, och pallkragarna på vardera sida om rabarbern har ingen kontakt med jorden i marken, så näringen där får mina rabarberplantor alldeles för sig själv.

Se här för några av mina favoritrecept med rabarber.