Finns det något mer tillfredsställande än att gå ut i trädgården och hämta de ingredienser man behöver just nu? I mina trädgårdsdrömmar ingår en trädgård med massor av grönsaker, rotfrukter och annat ätbart, en trädgård som gör mig självförsörjande på de grönsaker jag äter. Verkligheten är långt ifrån dessa drömmar, men rabarbern - den är jag helt självförsörjande på.
Mina rabarberplantor fanns i huset när jag flyttade in. Då var plantorna relativt små och outvecklade, med tunna stjälkar oavsett väder och vind. De verkade helt enkelt inte trivas, utan mest överleva. Eftersom jag i min barndom har minnen av hur min mamma använde grönsakslandet bakom huset som avlastning för skräp, byggmaterial och sopsäckar, med resultatet att rabarbern var det ända som överlevde genom att de helt enkelt kröp fram under allt bråte, så förvånade det mig att mina egna rabarber inte var kraftigare.
Så en vinter dog en av vinbärsbuskarna som stod bredvid rabarbern. Året efter tog vi bort även buske nummer två som stod på andra sidan rabarbern - och vilken skillnad! Idag är mina rabarberplantor enorma. De kommer tidigt, redan i mars kan jag plocka de första och sen är det bara att plocka, plocka, plocka för annars tar den alldeles över. Jag har nu lärt mig att den trivs bäst utan för mycket konkurrens, och pallkragarna på vardera sida om rabarbern har ingen kontakt med jorden i marken, så näringen där får mina rabarberplantor alldeles för sig själv.
Se här för några av mina favoritrecept med rabarber.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar