Mycket har hänt i trädgården sen sist.

Det har varit en tuff vår och tidig sommar på många sätt och mest har bloggen varit lidande av det. Orken och lusten att skriva har inte riktigt funnits där, även om saker naturligtvis hänt i trädgården ändå. Mest har ogräset hänt, dvs. när tiden inte riktigt räcker till för mig, så räcker den mer än till för ogräset. Oj som jag har fått storrensa när tiden väl har funnits! Otroligt egentligen vilken växtkraft som finns i vår natur. 

Persikoträdet och malvorna

Men, men, även annat har ju näturligtvis hänt. Vårt persikoträd fortsätter att växa, och ännu mer fortsätter malvorna vi satte under att växa. De når halvägs upp på trädet i höjd just nu! Det hade jag inte riktigt räknat med när jag satte dem, men jag påminner mig själv om att trädet också kommer att växa så att det ser mer propertionerligt ut om några år. Ljuvligt nog innebär det också att det inte finns plats för ett endaste litet ogräs i rabatten. Helt underbart. Mer malvor till folket - och bina som verkar älska de öppna blommorna. 

Ätbart på framsidan - projektet framskrider

De två nya pallkragarna vid nyplantering.

I övrigt är det just på framsidan på huset som mycket sker. Det är ju här jag har en färdig projektplan att följa. En kruka har satts med tomater, och två stora pallkragar har tillkommit med sparris och jordärtskocka. Pallkragarna har målats i samma grå ton som trägaveln på huset och försätts med snigelkant. Det är precis så brett mellan dem att gräsklipparen lätt kan köra emellan och runt pallkragarnas bas ska jag också sätta kantsten så att gräset inte växer hela vägen fram utan tas av gräsklipparen. Här ska också till två likadana pallkragar till för rejäla odlingsmöjligheter och ett insyn in i trädgården. Det senare visar jordärtskockorna klara utmärkt redan, de växer också som ogräs. Helt otroligt vad höga de kan bli och ännu är de inte vid sin fulla höjd. Tre meter ska de kunna bli innan de börjar blomma i september-oktober. Jag ser så fram emot blommorna som ska vara stora, gula och vackra. Jag hoppas att sorten jag planterat (topstar) hinner blomma innan det blir för kallt. 

Jordärtskockorna börjar så smått börja fungera som insynskydd.

Tillsammans med sparrisen har jag satt persilja och oj vad den trivs. Kul att se. Även om sparrisen inte kan skördas förrän om några år så kan jag i alla fall njuta av persiljan i sommar. Vilken trevlig kombination. Jag funderar redan på vad jag kan plantera där nästa år, och var jag ska få persiljan att trivas lika bra då. Får ta några varv i huvudet innan jag beslutar mig där tänker jag. För mer information om sparrisen och jordärtskockan så kan ni läsa här: 

Tomatplantorna trivs. 

Mina växter - Sparris

Mina växter - Jordärtskocka

Samplantering försökte jag mig också med i min nya kruka med tomater, men här har det inte alls fungerat lika bra. Tomaterna stormtrivs i söderläge och slår ut allt annat i krukan. Salvia får jag helt enkelt plantera någon annanstans. Det finns inte plats för något mer än tomater i krukan. De blommar nu och det kommer fler och fler blommor på plantorna. Det är roligt att se. 

Av de fyra plantor jag fick planterade jag två här i söderläge, och två på varandan - och de på varandan är så små och försynta i jämförelse med dessa två på framsidan. Det ger bekräftelse på att verandan helt enkelt inte är solig nog och varm nog för tomater. Nästa år kommer jag nog att köpa en kruka till att ha fler tomater i här på framsidan. Två likadana brevid varandra skulle vara snyggt. Och så mycket tomater jag kan få!

Körsbär!

Något annat som glädjer mig är att jag i år äntligen kommer att få njuta av körsbär igen! Det blir bara andra året sedan trädet planterades, eftersom lössen år efter år tärt på trädet. Problemen har verkligen varit stora, hinkvis med nya blad har fått plockas bort och jag har sköljt bort tusentals löss med vattenslangen och sprayat med både hemmagjord såpalösning och köpt lusmedel - men ingenting har hjälpt. Lössen har varit för många och fått för mycket hjälp av myrorna som bor under trädet. Ingenting har fungerat. 

Sen i maj fick jag här på bloggen tipset av Villrose att sätta en limring för att hindra myrorna att komma åt lössen. Voila! Så var mitt problem löst. Så enkelt, så skötselfritt, så underbart. Efter limringen gjorde jag en rejäl rensning av lössen och efter det har jag bara behövt spruta en gång och bara lite grann. Lössen fick helt enkelt aldrig fäste igen - troligtvis äts de upp av andra insekter som sig bör och kan inte ta över igen utan stödet från myrorna, och som tack för hjälpen belönar trädet mig med fler körsbär än jag någonsin har sett på det. Några bär är redan smakade på och lite till behöver dem men inte mycket. Jag ser verkligen fram till att på allvar få skörda och njuta av mina bär. Så tack för ett underbart tips, det delar jag gärna med mig av till andra. 

Staket och ny brevlåda: 

Ytterligare en ny utveckling är att vi fick målat staketet vi byggde förra året så att det också matchar gaveln på huset. Så snyggt det blev i grått! När jag tittar ut från fönstret i köket ser jag den lila lavendeln avteckna sig mot det grå staketet och är så nöjd! Hela familjen hjälpte till att måla så snabbt gick det dessutom. Efter målning köpte vi också ny brevlåda (den första jag någonsin köpt själv, men någon gång ska man ju bli vuxen). Sammantaget är jag supernöjd varje gång jag tittar ut ur fönstret. I hörnan ska det anläggas rabatt med ett japanskt körsbärsträd och någonting jag inte bestämt mig för undertill, men just nu får det vänta. Jag kan njuta utan rabatten ett tag till innan jag sätter spaden i marken och planterar fler träd i år. 

Lavendeln gör sig fint mot det nya staketet. 

Hortensiarabatten på baksidan. Äntligen!

De som läser min blogg vet jag en av mina trädgårdsdrömmar är en hortensiarabatt på baksidan av verandan. Där har jag kämpat med två stora buskar som bara vägrade dö och som förfulade hela baksidan (och gav mig ett permanent dåligt samvete) innan jag äntligen fick bort dem förra året. Tyvärr var jag inte smart nog att täcka över jorden samtidigt som jag fick bort buskarna så i år har ogräset växt helt ohämmat. Jag har ärligt talat tittat bort varje gång jag gått förbi och haft fruktansvärt dåligt samvete för att jag helt enkelt inte orkat ta itu med oredan. Men, men, skam den som ger sig. Igår tog jag mig slutligen samman och började rensa. 

Bara ogräs och smultron. 

Det finns något nästan förlösande med att rensa en "omöjlig" del av trädgården. Inget ska sparas, allt ska bort, så all försiktighet kan lämnas därhän. Grepen åker i jorden, ogräset bänds upp, dras bort helt utan nåd eller gallring. Jag hatar normalt ogräsrensande, och allt jag gör i min trädgård syftar till att ha lättskötta växter som tar över och tränger ut ogräs så att jag inte ska behöva rensa för mycket. Men när jag får rensa på det här viset, bara dra upp och kasta - då finns det något otroligt skönt över rensningen. Kanske därför att det är så lätt att se vad jag har gjort efteråt? På ett par timmar var hela rabatten rensad och efter årets skönaste dusch kunde vi köra till en närliggande plantskola och köpa hem hortensior. 

Halvvägs klar. 

I mina ursprungliga planer fanns också en magnolia med i bilden, men nu blev det enbart hortensia som fick följa med hem och planteras. Jag valde sorten "The Bride", ibland också kallad "Blushing Bride" som är en så kallad "Endless summer"-variant. Det innebär att den blommar både på årsskotten och fjorårsskotten och därför får dubbelt så många blommor som andra hortensior. Dessa blommorna har dessutom egenskapen att de ska skifta färg. När blomman först kommer är den grön för att sen skifta till grönvit, till gräddvit, och slutligen rodna i svagt rosa (eller blått) mot slutet av blommans levnadstid. Sorten ska dessutom ha fantastiska höstfärger så det ser jag fram emot. Framförallt ser jag fram emot att se dem växa och ta över rabatten. Just nu är det mycket barmark, men damen på plantskolan varnade för att plantera för tätt. De kan bli 1-1,5 meter breda och lika höga, så fyra på fyra meter blir nog bra med tiden. 

Läs gärna mer om mina nya hortensior här. 

Efter plantering. 

Mina växter - Jordärtskocka - Topstar

Nyplanterade 2021-06-07

Jordärtskocka, Helianthus tuberosus, ingår i solrossläktet, Helianthus, och härstammar från Nordamerika. Jordärtskockans knölar bildar höga, bladbeströdda, strävhåriga stjälkar som kan bli över tre meter höga. Blomknopparna bildas under sensommaren på tidiga sorter. De varmgula prästkragelika blommorna blir cirka 7–10 cm i diameter. Dock är det ju knölarna man främst odlar dem för och personligen älskar jag smaken av jordärtskockor. Att de är vackra, perenna och lättskötta är bara en bonus. Allt du behöver göra för att få fler nästa år är att slarva med att ta upp alla - och eftersom jag är slarvig passar det mig utmärkt. 

Med förhoppning om lite insynsskydd

I mitt fall har jag planterat dem i en pallkrage på framsidan huset, på en plats där insynen från vägen utanför är stor. Min förhoppning är här att nyttja jordärtskockans höjd och skönhet som ett vackert insynsskydd under sommaren - samtidigt som jag får god mat till hösten. Ser redan fram emot jordärtskockssoppor och ugnsbakade jordärtskockor till middag. 

Efter en månad 2021-07-05

Växtinformation: 

Sort: Topstar

Latinskt namn: Helianthus Tuberosus
Planteringsdatum: 2021-06-07

Beskrivning: Högrest planta som påminner om solrosor med 7-10 cm stora gula blommor. Rötterna bildar smakrika knölar som är goda att äta. 

Växtplats: Full sol till halvskugga

Blomtid: September–oktober
Skörd: Senhöst–vår. Vänta med första skörden tills plantan gulnat och börjar vissna, skörda konternuerligt fram till våren. 

Skötsel: Ska vara relativt lättskött växt som nästan klarar sig själv. Vattna när det är torrt, gödsla då och då, skörda på hösten till våren och lämna inte kvar för många i pallkragen till nästa år (då blir det många plantor). 

Mina växter - Sparris - Gijnlim

 

Efter plantering 2021-06-06. Samplanterad med persilja.

Efter en månad 2021-07-05

Sparris är en fantastisk grönsak och åtminstone jag älskar sparris på grillen på sommaren. Att få tag på färsk, svensk, närodlad sparris är dock inte alltid så lätt (och ofta dyrt) så därför har jag länge drömt om att kunna odla sparris för eget bruk själv. Så nu har det blivit av.

Sparris är lite kinkig med vad den trivs med. Den vill ha gott om näring (grannen hävdar dock att hennes klarade urusla jordar men gödsel tog död på den så det återstår att se vad som ligger närmast sanningen) och massor av sol - men samtidigt inte torka ut, eller stå vått. Den ställer alltså vissa krav på jordmån och planteringsplats, men ger efter etablering skörd i 10-15 år utan att knota, så det kan det väl vara värt. 

Första året ger plantorna ingen skörd, andra kan man ta några skott (max under tio dagar), men efter tredje året kan man skörda maj-juni (ungefär till midsommar). Efter midsommar gödslar man och låter plantan vila till nästa år. 

Samplantering är omdiskuterad (tar ju näring från plantorna), men persilja ska vara en ganska god vän till sparrisen så det testar jag med i år. Kan rapportera att både persilja och sparris växer som ogräs hittills så det verkar inte vara några större problem med kombinationen. 

Växtåret 2022: 

I början på säsongen trodde jag inte att sparrisen överlevt. Det gick inte att hitta en planta i pallkragen, så jag förberedde mig på att köpa nya. Men så kom dem, lite efter hand, sen mer och mer, och nu växer sparrisen som ogräs i år igen. I år trängs den inte med något annat, men det verkar inte påverka den åt varken ena eller andra hållet. 

Stöd fick vi i alla fall byggt i år, så att den kan stå ordentligt. Det ska vi bygga vid jordärtskockorna också. 

Två ljuvligt goda sparris blev det i år. Resten sparade jag för att plantorna ska växa sig starka. Men nästa år, då blir det underbart hemodlad sparris fram till midsommar. 

Växtinformation: 

Sort: Gijnlim

Latinskt namn: Asparagus officinalis
Planteringsdatum: 2021-06-06

Beskrivning: Gijnlim är en tidig sparris och är den mest odlade i norra Europa - både som vit och som grön sparris. Den är rikgivande och har tunna till medeltjocka skott.

Växtplats: Vill stå i full sol. Jorden bör vara djup och väldränerad med mycket sand och lite lera. Trädgårdsjord går fint till grön sparris, men till vit behövs mer sandrik jord.

Skördetid: Maj-Juni (fram till midsommar)

Skötsel: Vattna rikligt första året, sen sparsamt. Gödsla efter sista skörden (runt midsommar) och låt plantan växa till sig fram till hösten. Ge stöd om det behövs. Vill man ha vit sparris så ska jorden kupas runt skotten så att de aldrig nås av solljus. 

Vi planterar persikoträd

Ganska så länge har jag funderat på vad man skulle kunna utnyttja framsidan av huset till. Vi har en ganska rejält tilltagen bit trädgård på den sidan huset, och med direkt söderläge så är det ju prima odlingsland, men det är också en del av trädgården med full insyn från grannar och gatan och överlag ingen mysig plats att vara på. 

För några år sedan planterade jag ett körsbärsträd här, men det ensamt gör inte mycket för trivseln, inte heller min helt underbara lavendelrabatt som jag har här kan lyfta ytan till en mysig plats. En tanke som väcktes förra sommaren var att använda den delen av trädgården lite mer till odling - och därmed skapa insynsskydd till andra delar av trädgården utan att för den sakens skull behöva uppehålla oss så mycket på framsidan. En del av mina planer innefattade ett spaljerat fruktträd på den mest skyddade söderväggen vi har. Tankarna har växlat mellan plommon, mini-kiwi, fikon och just persika, men jag får erkänna att jag har haft svårt att bestämma mig för vilket. Men så förra helgen var det min födelsedag, och då fick jag ett persikoträd av sorten Frost i present. Så var det beslutet taget. Nu är det dags att få ner det i marken. 

Första steget var att ta reda på hur nära huset det ska stå, och hur långt ut från väggen en spalje ska sitta. Efter lite undersökningar hittade jag siffrorna 50-10 på nätet. Dvs. 50 cm från grunden, med spaljen ut 10 cm från väggen. Idag var vi iväg och köpte en spalje - en enkel i metall, gjord för att fästas direkt på väggen och med lite mer än 10 cm distans till väggen. Perfekt. Det fanns ingen grå som annars hade passat bra till husfärgen, så en svart fick duga. Spaljen i sig är inte vare sig vacker eller ful, utan ganska neutral, men så är det ju trädet som ska pryda väggen och inte spaljen. Naturligtvis hade vi inte rätt borr hemma, så det fick bli en tur till bygghandeln för att köpa murstensborr innan vi kunde sätta igång. Vi får se om vi ens hinner klart idag eller om det blir ett flerdagsprojekt. 

Nästa steg är att gräva en grop - lite drygt en meter bred och nästan dubbelt så djup som plantans jordklump. Botten fylls med lekakulor och sen används den uppgrävda jorden för att plantera trädet. Genom att gräva upp jorden blir den tunga lerjorden som vi har här lite mer lucker vilket gör det enklare för trädet att etablera sig. Runt kanten på hålet sätter vi samma sorts kullerstenar som vi har runt alla andra rabatter och tanken är sen att fylla på med marktäckare som trivs i direkt sol men också drar nyttiga insekter till trädet. Gärna nyckelpigor, för körsbärsträdet har haft stora problem med löss så det vill vi helst inte att persikan också ska få. (Under körsbärsträdet har jag för övrigt sått nyckelpige-vänliga blommor så förhoppningsvis ska det problemet också vara löst i år). 

När rabatten är klar ska trädet spaljeras upp, vilket jag gör med mjuka uppbindningsband som jag skapar ringar av. Det får inte sitta för hårt för då kan barken skadas och grenarna ska också ha plats att växa. Nu återstår bara att vänta på att frukten ska börja växa. Hoppas sätta tänderna i mina alldeles egenodlade persikor om några månader. 

Växtinformation: 

Sort: Frost
Latinskt namn: Prunus persica
Planteringsdatum: 2021-05-09
Beskrivning: Härdig sort med god motståndskraft mot krussjuka. Blommar med rosa blommor tidigt på bar kvist. Frukten har gult, sött och mycket saftigt fruktkött. Självfertil. Mognar i slutet av sommaren. Klarar sig upp till zon 3.
Skörd: Mognar i Juli-Augusti, ät frukten direkt (går inte att förvara) 
Växtplats: Full sol. 
Skötsel: Beskär i JAS-månaderna genom att klippa bort skadade, korsade eller inåtväxande grenar. Vattna rikligt första åren, det ska vara fuktigt men aldrig stå blött. Plantera gärna så att det blir en liten kulle neråt från trädet så att regn och vatten kan rinna bort från stammen. Gallra så att det är ca en knytnäve mellan karten. 

En "ny" veranda, busken som vägrade dö del 3 och framssteg på framsidan

 Med hösten snabbt i antågande och ett par vänner som kommer på besök idag var det dags att fundera på möbleringen på verandan. Min veranda har halvtak, och normalt står matbordet under taket och soffan ute på den taklösa delen av verandan. Här älskar jag att sitta på sommaren för det fläktar mer än under taket (som är precis vid väggen och ger alldeles för bra lä). Nackdelen är naturligtvis att det är omöjligt att använda soffan när det regnar, något det ju som bekant gör ganska ofta nu för tiden. 

Så med tanke på att man kanske vill sitta ute ikväll, samtidigt som det kan hända att det regnar, fick bord och soffa byta plats. Det är intressant hur en ommöblering kan få det att kännas som om du har fått något helt nytt. Trots att det bara är samma möbler som du hade igår. Nöjd är jag i alla fall, och katten också som trivs på soffkuddarna nu när de inte längre ligger i en skyddad hög utan på sin plats. En vacker höstkruka på det och jag stortrivs. 

Medan jag höll på att möblera om på verandan upptäckte jag dock något. Busken som vägrade dö har - ja, vägrat att dö. Trots att jag grävde upp större delen av alla rötter, är det vissa delar som växt in under verandan, och det är nu dessa rötter som ser till att busken börjar komma fram igen. Hur ska jag kunna vinna mot detta monster till buske utan att behöva riva upp verandan? (vilket jag ju helst inte gör). Nåja, tre matcher så här långt och just nu leder busken med 2-1 och jag vet inte hur jag ska gå vidare. Men, omtag kommer att tas, när jag funderat på hur. Just nu klipper jag bara bort allt jag ser, utan solljus så måste väl monstret dö? Eller? Några tips?

På framsidan har sopskyddet fått en baksida och nu kan man börja ana hur det kommer att se ut inifrån huset när det blir klart. En liten sida kvar att ta, en ny brevlåda att köpa in och skruva upp på själva staketet och sen är vi klara för i år. Nästa år ska det målas och en rabatt anläggas, men det är då det. Snart kommer de nya (extremt fula) soptunnorna, och då är jag glad att jag inte kommer att se så mycket av dem. 

Tillbaka med framsteg på framsidan

 Nu var det riktigt länge sedan jag uppdaterade. Två veckors semester på underbara Bornholm följdes av ihållande regn innan byggare kom och la om taket (tack och lov hade solen bestämt sig för att visa sig då). I samma veva började jag jobba igen.  Så det har helt enkelt inte hänt speciellt mycket i trädgården sedan sist, med undantag för att äpplena mognat och gräsmattan fylls med fallfrukt. Just nu är det ut och plocka varje dag som gäller, för att det inte ska bli för mycket. Mycket äpplepaj blir det, men det är ett offer jag är villig att leva med. :)

Ett projekt vi arbetat hårt med när vädret tillåtit är framsidan som nu börjar arta sig. Eller rättare sagt, sopskyddet börjar arta sig, resten är fortfarande i planeringsstadiet och påbörjas nästa år. Våra nya fyrfackskärl (två stycken stora monster) levereras om några veckor och innan dess vill vi ha en bra plats att ha dem på så att vi slipper se dem från huset.

Skissen för hur skyddet skulle se ut gjorde jag i början på sommaren, och sen skaffade vi material efter uträkningar om virkestillgång. Inspiration till designen kom dels från mig själv, och dels från staket jag sett och tyckt var snygga. En blandning av bredare och smalare bräder för att skapa liv, och inte en helt rak kant där skyddet tar slut var önskemålen.

Den ursprungliga skissen, lite sned men idén bakom designen framgår ändå. 

Förberedelserna började vi för flera veckor sedan, första steget var att ta bort grässvålen från området och försöka rensa bort så mycket ogräs som vi kunde från jorden som blev kvar. Vi gjorde det första jobbet innan semestern, och tog ett tag till mot ogräset när vi kom hem. Då grävde vi också bort mer jord så att stenplattorna skulle få plats. 

Efter första grävomgången. Här är bara grässvålen borta. 

Vår ursprungliga tanke var inte alls att stensätta, utan att få tillverkat en plåt som passade. När vi hörde oss för om kostnad för detta drog vi dock snabbt öronen åt oss, det finns trots allt gränser för hur mycket jag vill betala för ett skydd för mina fula sopkärl. Istället började fundera på sten, och här hade vi däremot otrolig tur när vi av en ren slump såg att en granne gjorde sig av med massor av sten. En fråga senare så hade vi fått lov att komma och hämta så många vi ville ha, helt utan kostnad. Helt perfekt. Älskar som jag skrivit tidigare återbruk. Så mycket bättre än att köpa nytt, nytt, nytt hela tiden. Själva stenläggningen gick relativt smärtfritt. En del pill i början, men sedan löste sig resten smidigt. Nästan som att lägga pussel. Det knepiga var att få till lutningen så att det både passade med den lutande marken och så att vattenavrinning skulle fungera smidigt. Det senare har vi fått testat flera gånger seden stenen las, och jodå, vattenavrinningen fungerar som den ska.

Stenen är inte helt jämn, utan anpassad till markens lutning och till att få vattenavrinning att fungera.
Tunnorna är dock lätta att rulla på och står stabilt trots det ojämna underlaget. 

Nästa steg var att få ner stolparna och jordankare i jorden, ett jobb som krävde tålamod och en hel del styrka. Troligtvis en av de fysiskt mest utmanade delen av arbetet hittills. Eftersom vi tog det en stolpe i taget har det dock varit helt ok att ta en kväll efter jobb då och då.

Idag fick vi då äntligen möjlighet att börja skruva fast brädorna, och nu kan vi ju ana hur det kommer att se ut. En sida hann vi idag, resten får vänta till nästa helg, om vädret tillåter ska jag tillägga. Idag har vi hunnit med både brännande sol och störtregn, så det kan verkligen ändra sig snabbt. Men vi hoppas på det bästa och njuter över vad vi har hunnit idag. Jag är så nöjd med första sidan, precis vad jag visualiserade när jag ritade den första skissen. Fler bilder följer när det hela är klart.

Så här fint blev staketet på utsidan. En sida klar, två kvar. Jag är otroligt nöjd!

Projekt sopskydd igång!

Äntligen! Precis så känns det nu. Äntligen kom vi igång med vårt projekt att bygga ett skjul till de nya sopkärlen som kommer i höst. Materialet har legat och väntat ett tag nu, men regn och blåst har gjort det omöjligt att komma igång och många dagar har gått åt till att bara konstatera "inte idag heller". Så idag var det då äntligen både uppehåll och rimligt vindstilla.

Brevlådan ligger på gräset och väntar på ny placering. Hela hörnan kommer att fyllas av det nya skjulet.

Första delen av projektet var att flytta brevlådan till en ny, tillfällig, placering så att vi fortfarande får post under tiden vi bygger, och sen få upp kantstenarna mot gräsmattan så att vi kan göra en liten ramp för att få upp sopkärlen.

Här är kantstenen upptagen, en ny mindre kommer att ersätta den yttersta för att stadga upp muren.

Sist för dagen var att ta bort gräset, ett jobb som tog nog så lång tid. Nu är det grävt, krattat och utjämnat. Nästa steg blir stolpar och "golvet" och till sist brädor. Nästa år ska det målas och en rabatt anläggas bakom så att jag får lite trevligt att titta på från köksfönstren.

Där sladden ligger ska gränsen för den nya rabatten gå (på ett ungefär). Men den är ett projekt för nästa år, efter vi målat allt.

Så här ser det ut just nu efter vi krattat och satt ny yttre kantsten. Nu är det dags för mig att slappna av, ta det lugnt och belöna oss med ett glas Sangria för vårt hårda arbete.