Mina växter - Praktlysing

 

Juni - 2025

Praktlysing är en gammaldags trädgårdsväxt med guldgula blommor. Den sprider sig kraftigt och är mycket härdig, och kan om den står i fel rabatt vara att betrakta snarast som ett ogräs. Här i hörnan har den stått sen innan vi flyttade in och här trivs den bra, sol på morgonen, skugga på eftermiddagen verkar passa den bra, men visst måste man hålla efter den så att den inte sprider sig in mellan rosor och hortensior. Det gör den gärna om den får. 

Nu har min praktlysing stått här ett bra tag, men ska man fundera på växter idag så är frågan om det är ett bra val. Planteras den fel så kan den lätt ta över och tränga ut andra växter, och enligt fritidsodlingens riksorganisation (FOR) så är den att betrakta som en invasiv främmande art. Enligt SLUs risklista är den att betrakta som en hög risk, som "bedöms utgöra ett visst hot mot svensk biologisk mångfald, även om spridning till nya platser främst är beroende av mänsklig aktivitet." Det bedöms också finnas en ökande risk för spridning med ökad värme. Dock har arten funnits i Sverige sedan 1800-talet så någon ny risk är det ju inte tal om. Med andra ord, kan det vara en idé att inte sprida den eller plantera in den i miljöer där den inte redan finns, men inte heller att få panik om den finns i trädgården. Jag njuter av min varje sommar (och drar rötter varje vår för att hålla den på plats).

Om växten: 

Släkte, färg och form: Upp till 1 m hög perenn ört med upp till 12 cm långa, brett lansettlika eller äggrunda blad vilka är håriga och sitter parvis eller 3-4 i krans på den skarpt fyrkantiga stjälken. De orange-gula, femtaliga blommorna (upp till 16 mm breda) sitter parvis i bladvecken mot toppen av stjälken. De breda kronbladen har tätt med glandler i kanten och de mycket smala foderbladen är helt gröna. Bildar täta bestånd genom korta utlöpare. Ingår i familjen viveväxter. 

Latinskt namn: Lysimachia punctata

Blomning: Juni-Augusti

Läge: halvskugga till skugga, gärna fuktig men väldränerad mullrik jord. 

Skötsel: Klipp ner på våren, ryck rötter för att förhindra spridning. Ta bort förvildade exemplar. 

Mina växter - Höstsilverax

Höstsilverax: Brunette någon vecka efter plantering 2025

Det har blivit en del omplanteringar i trädgården den här våren/sommaren. Höstanemonen som inte trivdes i skuggan där den växte samt julrosen som var så låg att den inte syntes fick flytta till en annan plats, och då uppstod frågan vad jag skulle ha i deras ställe. Jag kunde ju bara låta nävorna bre ut sig, men jag gillar att ha något som blommar i höst också, och då föll valet på höstsilverax.

Höstsilverax har mörkt purpurfärgade blad och blir ca 150 cm höga, så de borde sticka upp bakom nävorna så att de syns. Även stängel och knoppar är purpurröda men blommorna är vita, men på den här sorten först rosa innan de skiftar til vitt. Även om de individuella blommorna är små sitter de i långa täta ax på höga stjälkar. Blommans doft ska påminna om schersmin.

Oron är läget. Det är ett ganska skuggigt hörn av trädgården, under både buske och träd och här har informationen skilt sig åt en del. Vissa sidor säger att höstsilverax ska klara skugga, andra säger halvskugga, så det återstår att se om de trivs eller inte. Viss risk att den bleknar dock, för purpurfärgen kommer uppenbarligen med solen. Jag kan dock leva med att den är mer grön än röd.

Växtinformation:

Sort: Brunette
Latinskt namn: Actaea simplex
Planteringsdatum: Juni 2025
Beskrivning: En solitärväxt som passar i woodlandet eller i rabatten, gärna som kontrast mot limegröna och gröna växter. En växt som blommar med vita axliknande stånd lite senare på säsongen, när annat blommat över. Erbjuder höstblomning i skuggiga partier. Gillar en fuktig miljö i halvskuggiga lägen.
Behov: Skugga-halvskugga, mullrik jord, fuktigt.
Skötsel: Gillar inte att flyttas runt och kan ta tid att etableras. Klipp ner vissna stjälkar på våren. Bör vintertäckas de första åren efter plantering. Jordförbättra genom att täcka jorden eller mylla ner organiskt material.

En medelhavsdröm i en hörna - nu kör vi!

I trädgården finns en hörna som inte alls är trevlig idag. Häcken mot grannen är död och alldeles för hög, syrenen breder sig mer än den ska, en buske som jag glömt namnet på trängs med ogräs och trädgårdsboden är inte speciellt dekorativ.

Samtidigt är det här den hörna i trädgården som har mest sol under morgon och förmiddag (öster-delvis söderläge) samtidigt som den är insynsskyddad. Annars är framsidan av trädgården i fullt söderläge, men där har grannarna också full insyn. Utmärkt till odling, sämre för att sitta och vila för sig själv. Den här lilla hörnan ligger dessutom nära altanen och är därmed också lätt att ta sig till med sitt morgonkaffe. Idealt för en liten utehörna alltså, om man bara kan göra den trivssam. Det är den knappast idag:

Men det ska den däremot bli. Först ska häcken bort. Ca 2 meter av den är död, men sen kommer frisk häck (har kanske inte skött det där med häckklippning som jag skulle genom åren...). Jag hoppas att den del av häcken som är kvar är kraftig nog för insynsskydd, men tänker också att man kan sätta upp ett tillfälligt insynsskydd i bambu mot häcken också om det behövs. Kanske något i den här stilen:

Marken ska, som på bilden ovan, täckas av singel, eftersom jag inte vill ha jobb med att flytta möbler för att klippa gräsmatta. På gott och ont tänker jag lösa det på det lata sättet, dvs. lägga duk över gräset och hälla singel ovanpå. Någon form av kant (sten? Trä?) får hålla gruset på plats och se till att gräsmattan utanför kan klippas utan att gräsklipparen skadas. Något i den här stilen som Sara Bäckmo använder (även om hon har flis och inte singel, principen är dock den samma).

Inspirationen är annars medelhavet. Grågröna blad, terrakottakrukor, ett bord i metall med mosaik som kan klara att stå ute oavsett väder. I stort vill jag fånga den här känslan (och så försöker vi glömma att bilden kommer från en sida som heter pensionärsliv, för riktigt där är jag väl inte än?)

Medelhavsväxter är ju dock inte alls så tåliga i Sverige, inte ens här i skåne, så därmed tänker jag anpassa växterna. Eftersom jag inte har något växthus (än) så kan jag inte övervintra växter "ljust och frostfritt" hur som helst även om några enstaka säkert kan stå i bodens fönster. Men de flesta växterna behöver vara sådana som kan tåla att stå ute året om, även i kruka. Lavendel har jag gott om redan på framsidan, men någon kruka kan väl få följa med här. Mynta, citronmeliss och timjan klarar sig ju också bra över vintern så det borde gå bra det med, och salvia har jag övervintrat förr och så kan man ju lägga till lite svenska örter, som gräslök. Rosmarin har jag hittills aldrig lyckats med att övervintra i kruka, så det testar jag nu i rabatt på framsidan istället och hoppas att det ska gå bättre.

Istället för olivträd, som ju är rekommendationen nummer 1 när man söker medelhavsträdgård så tänker jag något som liknar i färg och form, men som klarar klimatet. Det måste dock klara av att stå i en kruka också. Jag har läst om alpvide, vilket ju också ger söta videkissar på våren till pollinatörers glädje, men är också lite nyfiken på om ett klassiskt Skånskt pilträd kunde klara att vara i miniatyr i en kruka? Kanske ett silverpäron? Får funderas på.


Uppstammat alpvide

Någon växt som inte är lika härdig kan väl också få plats. Pelargoner är ju en vanlig syn runt medelhavet och ska vara relativt lätta att övervintra även på mörka platser. Jag vill dock välja de mer pollinerarvänliga vildsorterna då, och kanske någon doftpelargon som ska bidra till att hålla myggen borta. De får nog ha en liten hylla att stå på, så att katterna inte kommer åt dem. En kruka med lagerblad skulle också vara kul och kan ju stå i fönstret i boden på vintern. Vågar jag så vill jag gärna testa någon citrus också, och se om jag kan övervintra den.


Vildpelargoner har inte fyllda blommor, och producerar mer nektar än de "vanliga" så de är bättre för bin och humlor.

Krukor ska ju vara i terrakotta eller liknande. Idag gick jag på jakt i huset för att se vad jag har. Inte mycket, men lite småkrukor hittade jag allt:



Så, nu är tanken klar, då är det dags för nästa steg. Häcken måste bort, och igår köpte vi en kompostkvarn så att det blir mindre att köra bort och fint flis till odlingarna i trädgården. Om vädret inte blir för dåligt så kan vi alltså köra igång med steg 1 idag.

Pallkragar 2023 - en tidig planering

Förra året blev det inte någon höstplantering och pallkragarna skötte jag relativt illa. I år hoppas jag på ett bättre år både när det gäller ork och vilja. 

Sparrisen ser jag fram emot att äta i år och jordärtskockorna tog sig till sist förra året, så det hoppas jag att de gör igen. Några jordgubbar fick jag aldrig planterat förra året, men i år hoppas jag på det och i sista pallkragen - som inte ens kom upp förra året tänker jag antingen potatis eller tomater. Det har jag inte bestämt mig för än. 

Potatis blir det oavsett. Sorten Princess är inköpt och står i fönstret och väntar på att gro. På baksidan har jag inte bestämt mig vad det blir än, annat än jordgubbarna som ju har ett par år kvar att gro. 

Framsidan: 

 

Pallkragar år 2022

Nu är våren här och det är hög tid att se över höstplaneringarna och komplettera dessa, samt ordna med det som ska planteras nu på vårkanten.

Från förra årets perenner (sparris, jordgubbar, jordärtskockor) så är det sparris och jordgubbar som överlevt. Några jordärtskockor ser jag inte alls till, så det blir att försöka igen med dessa. 

Från höstplaneringarna har det mesta överlevt. Morötterna har börjat komma, blommorna jag planterat mellan raderna med morötter har blivit stora (de som överlevt vintern) och här har jag också planterat in några fler där det glesats ut. Vitlöken kommer fint, men av gulbetorna är det många plantor som dött så där har jag nu sått nya frön som jag hoppas tar sig. 

Det innebär två nu tomma pallkragar att plantera i, och två till som håller på att iordningställas. I år kommer jag alltså att vara uppe i totalt 8 stycken pallkragar - fyra på baksidan av huset och fyra på framsidan. 

Växtordningen kommer troligen att se ut som följer (även om sådant alltid ändras i slutändan ändå): 

Framsidan: 

 

Baksidan: 

Potatisen på baksidan är av sorten Maris Bard enligt Klostra en "prisbelönt tidig potatis och en traditionell färskpotatis med dess typiska smak. Den ger stora skördar och har god motståndskraft mot sjukdomar."

På framsidan blir det istället sorten Maria som enligt Plantagen är "en omtyckt, gammalsvensk sort av färskpotatis, med fast, gult kött och ljusgult skal. Sorten är mycket tidig med hög resistens mot potatiskräfta men dålig motståndskraft mot nematoder." Ett litet risktagande alltså, men vi får se hur det går.

Rensning och höstplanering

När jag loggade in idag så hittade jag det här inlägget som jag aldrig publicerade - delvis därföra att jag inte hunnit med att ta bilder, och delvis därför att det varit en tung höst rent personligt. Dock passade det bra eftersom mycket av det som jag skrev om här passar väl med dagens uppgifter. 

När denna skrevs var det en underbart vacker septemberdag, då när hösten är som allra bäst, och då var det dags för höstrensning i trädgården, samt fixande av ett par av pallkragarna. Jag gillar att så på den här tiden på året - det blir så mycket tidigare skörd då. I september var det det betor, vitlök och morötter samt vårlökar med i planeringen. 

I pallkrage 1, som nu äntligen blivit dubbel, testade jag igen med det egna utsädet från vitlöken, och höll tummarna att det fungerar. Genom att plantera i September kunde jag hinna se om det slog rot och kan vid misslyckande hinna ner med några köpta lökar istället. Det visade sig också vara det jag fick göra. Medan gulbetorna jag planterat samtidigt tagit sig fint, har bara två ynka vitlöksklyftor slagit rot. Så idag (oktober) köpte jag ny utplanteringslök och planterade mellan de begynnande gulbetsplantorna. 

Det blev sorten Sagagold som planterades av vitlöken i år. Jag hoppas att den ger lika goda skörderesultat som utlovas av skylten. 

Pallkrage 2 har ingen ny jord, men istället en liten påfyllnad - här var det potatis förra året. Jag chansade här med morötter och hoppades att det finns näring nog i jorden och samplanterade med en blomsterblandning av blåklint, riddarsporre och enkla ringblommor för lite vacker fägring bland morötterna. Redan nu är plantorna igång, så nu gäller det nog att hoppas på en ganska mild vinter. Ska dock köpa in lite halm och lägga runt plantorna för säkerhets skull. 

I resterande pallkragar växte och frodades det fortfarande så dessa fickvänta lite till på tillsyn, och fortfarande nu i oktober är sparrisen mestadels grön även om den har börjat vissna ner något. Jordärtskockan är dock upptagen. En mindre skörd än jag hoppades på, men kanske blir det bättre nästa år? Jag hoppas också på att få tag i några pallkragar till som jag kan sätta brevid sparrisen och jordärtskockan på framsidan, men har inte letat riktigt hårt än. Det får bli ett vårprojekt. 

Till resten av trädgården har jag köpt nya lökar. Blandade tulpaner i röda toner planterades mellan mina daggkåpneplantor som ofta ser så tråkiga ut på vårkanten innan de kommer igång. Ni ser vilken sort här till höger. 

Under hösten har jag också planterat in fler krokus in i min lilla vårlund, eftersom växterna där inte kommer igång förrän på sommaren, och några nya höga vita tulpaner planterades bland nävorna. Några fanns redan, men här vill jag ha fler så att jag har någon blommning mellan snödropparna och nävorna.  

Nu är det mest rensning kvar till resten av hösten, och en häck och ett äppleträd att beskära. Det tror jag dock att jag anlitar någon till i år. 

Mina växter - Svarta vinbär

Idag var det dags för årets svarta vinbärsskörd, den första större skörden på några år efter att de gamla buskarna fick bytas ut mot nya pga. en kombination av hög ålder och skadedjursangrepp. Buskarna jag hade innan var enorma och växte flera meter upp på väggen. Den ena av de två var högre än den andra och gav frukt några veckor tidigare, och hade dessutom lite sötare bär än den andra. Det finns naturligtvis för- och nackdelar med detta, men för min del visade sig att det då finns en buske till mig och en till fåglarna. Eftersom jag mest gör gelé på bären blev det sällan av att jag plockade två gånger, utan istället så blev det buske ett som skördades, och buske två fick vara ifred. 

När jag nu var tvungen att byta ut buske ett mot en ny sort så fanns ju möjligheten att se över detta, men den möjligheten tog jag inte. Istället klippte jag helt ner buske två och försökte rädda den. Det gick inte så bra så året efter fick även den planteras om, och då hade jag naturligtvis varit slarvig nog att inte anteckna sorten på båda buskarna. Aj, aj. 

Nåja, den ena busken är en Polar. Glädjande är att båda buskarna kom med bär samtidigt - så det finns ju en möjlighet att båda är Polar, även om jag inte helt vet. I växtinformationen nedanför ger jag information om just Polar-busken eftersom det är den jag har koll på.

Som sagt, i år är första året efter nyplanteringen som jag får en skörd värd namnet. Visst har buskarna gett bär, men buskarna i sig själv har varit så små så att det inte varit tillräckligt för att göra något med det (utom att äta som de är förstås, men det gör jag direkt från busken). 

När det gäller gelé kör jag på Rutiga Kokbokens recept, och det har fungerat utmärkt tidigare. Ser fram emot att ha egen gelé i huset igen, framförallt eftersom det går åt en hel del. Inte bara är det gott i sig, men jag använder det även i brunsås för att ge lite syra och sötma i såsen. 

Växtinformation: 

Sort: Polar

Latinskt namn: Ribes Nigrum
Planteringsdatum: 2018-05-14 (den andra i 2019)

Beskrivning: Svensk, frisk sort med ett kraftigt växtsätt. Stora, söta, svarta bär i medellånga klasar. God motståndskraft mot mjöldagg.

Behov: Ger sötast bär i soligt läge men kan stå även i halvskugga och skugga (hos mig är det skugga hela dagen eftersom de står mot en vägg i norr.)
Skördetid: Juli  

Skötsel:  Gödsla vår och sommar med kvävefattig gödsel. Beskärs efter skörd genom att gallra ut äldre grenar på olika höjder. Detta görs med 2-3 års mellanrum. Klipp alltid bort skadade, korsade och inåtväxande grenar. Svarta vinbär tål beskärning året om men man bör undvika att beskära på våren. Äldre exemplar kan behöva stöd.