Busken som vägrade dö

En växt som varit med mig länge är lagerhäggen. Tre buskar fanns totalt på tomten vid inflytt och dessa har med tiden växt sig allt större och högre. Den ena av de tre är jag ganska nöjd med, även om den är i stort behov av en rejäl beskärning och tyvärr inte alltid har beskurits på bästa sätt och därmed är lite fyrkantig i formen. Tänker ändå att några års försiktig beskärning kommer att ge en mer lämplig form och den passar där den står.

De två andra buskarna då, de vill jag ta bort. På baksidan om verandan drömmer jag om en ståtlig magnolia omgiven av vitt blommande hortensior med klätterros och kaprifol som höjer sig över rabatten. Lagerhäggen var helt enkelt i vägen för min dröm. Sagt och gjort, när det ändå var dags att måla om verandastaketet sågades buskarna ner nästan helt. Samtliga kvistar med blad togs bort tills bara stubben stack upp. Detta skulle väl få död på dem så att de blev enkla att gräva upp? Men se, så enkelt skulle det inte bli. Buskarna ville leva, och levde gjorde dem - envist. Trots att jag lika envist klippte bort varje antydan till blad så envisades de med att komma med fler. Tills jag gav upp - i alla fall för stunden.

Match ett: Buskarna 1 - Jag 0.

Spola fram två år till idag och buskarna stod envist i jorden, nu mer buskar än stubbar. Men skam den som ger sig. Efter allehanda funderingar om stubbfräsning (för dyrt), gifter (ogillar tanken) och att såga ner dem ännu mer (troligtvis verkningslöst) så fick den enkla, billiga men tuffa lösningen bli - grävning.

Så idag, efter mycket om och men så gick grävarbetet igång. Rötter klipptes av, grenar som växt in under (!) verandan sågades av och jord grävdes bort tills busken slutligen kunde dras ur jorden.

Match 2: Jag 1 - Busken 0

Nu är busken på tippen och hålet är i alla fall hjälpligt utjämnat. Nästa vecka är det nästa buskes tur, men för idag nöjer jag mig med en seger (och hoppas att det inte finns några rötter som ligger och gror).