Mina växter - Kaukasisk förgätmigej

Våren är en av mina favorittider i trädgården, och nu när värmen äntligen har kommit i år svarar trädgården med att leverera. En av mina favoriter så här års är den kaukastska förgätmigejen som lyser upp utanför matsalsfönstret. Jag har två sorter i min trädgård, en "vanliga" och den vitbrokiga "Jack Frost". Båda blommar för fullt just nu, den vanliga något mer intensivt, men det har jag märkt genom åren att den alltid gör. Den sprider sig också mer, och frörsår sig gärna till andra delar av trädgården. Det har jag inte märkt att Jack Frost gör på samma sätt. 

När jag först planterade dessa två 2015, planterade jag dem helt brevid varandra som ni kan se på bilden ovan. Min tanke var att deras likartade bladform men olika färger skulle konstratera varandra fint. Det gjorde de också onekligen, men Jack Frost-plantorna verkade aldrig riktigt ta sig. Efter nästan två år, när jag nästan gett upp om att lyckas med båda, fick berättat för mig att det var en riktigt dålig idé att plantera dem brevid varandra, just därför att den vanliga helt enkelt tar över rabatten då. Jack Frost har inte en chans mot den kraftigare vanliga plantan. Sagt och gjort så flyttade jag på Jack Frost-plantorna en liten bit och de trivs mycket, mycket bättre. Dock kommer de nog alrig att ta lika mycket för sig som den andra, men det är helt ok. Min personliga favorit, dock, blir den vanliga. Den intensiva blomningen och viljan att ta för sig är precis vad jag vill ha i mina rabatter.

Växtinformation: 

Sort: Vanlig + Jack Frost (bilden)

Latinskt namn: Brunnera macrophylla
Planteringsdatum: 2015 (omplantering Jack Frost 2017, och ett par nya plantor i april 2018)

Beskrivning:Perenn med marktäckande egenskaper. Bladen är stora och hjärtformade, aningen strävhåriga. Frörsår sig gärna om de trivs. 

Växtplats: Halvskugga till skugga
Blomtid: April-Maj (i zon 1)
Skötsel: Kan eventuellt beskäras ner till marknivå på våren, men för egen del brukar det inte behövas. Här vissnar bladen och täcks av nya fina blad snabbt nog ändå. Delas med fördel på våren för fler plantor. 

Vi planterar persikoträd

Ganska så länge har jag funderat på vad man skulle kunna utnyttja framsidan av huset till. Vi har en ganska rejält tilltagen bit trädgård på den sidan huset, och med direkt söderläge så är det ju prima odlingsland, men det är också en del av trädgården med full insyn från grannar och gatan och överlag ingen mysig plats att vara på. 

För några år sedan planterade jag ett körsbärsträd här, men det ensamt gör inte mycket för trivseln, inte heller min helt underbara lavendelrabatt som jag har här kan lyfta ytan till en mysig plats. En tanke som väcktes förra sommaren var att använda den delen av trädgården lite mer till odling - och därmed skapa insynsskydd till andra delar av trädgården utan att för den sakens skull behöva uppehålla oss så mycket på framsidan. En del av mina planer innefattade ett spaljerat fruktträd på den mest skyddade söderväggen vi har. Tankarna har växlat mellan plommon, mini-kiwi, fikon och just persika, men jag får erkänna att jag har haft svårt att bestämma mig för vilket. Men så förra helgen var det min födelsedag, och då fick jag ett persikoträd av sorten Frost i present. Så var det beslutet taget. Nu är det dags att få ner det i marken. 

Första steget var att ta reda på hur nära huset det ska stå, och hur långt ut från väggen en spalje ska sitta. Efter lite undersökningar hittade jag siffrorna 50-10 på nätet. Dvs. 50 cm från grunden, med spaljen ut 10 cm från väggen. Idag var vi iväg och köpte en spalje - en enkel i metall, gjord för att fästas direkt på väggen och med lite mer än 10 cm distans till väggen. Perfekt. Det fanns ingen grå som annars hade passat bra till husfärgen, så en svart fick duga. Spaljen i sig är inte vare sig vacker eller ful, utan ganska neutral, men så är det ju trädet som ska pryda väggen och inte spaljen. Naturligtvis hade vi inte rätt borr hemma, så det fick bli en tur till bygghandeln för att köpa murstensborr innan vi kunde sätta igång. Vi får se om vi ens hinner klart idag eller om det blir ett flerdagsprojekt. 

Nästa steg är att gräva en grop - lite drygt en meter bred och nästan dubbelt så djup som plantans jordklump. Botten fylls med lekakulor och sen används den uppgrävda jorden för att plantera trädet. Genom att gräva upp jorden blir den tunga lerjorden som vi har här lite mer lucker vilket gör det enklare för trädet att etablera sig. Runt kanten på hålet sätter vi samma sorts kullerstenar som vi har runt alla andra rabatter och tanken är sen att fylla på med marktäckare som trivs i direkt sol men också drar nyttiga insekter till trädet. Gärna nyckelpigor, för körsbärsträdet har haft stora problem med löss så det vill vi helst inte att persikan också ska få. (Under körsbärsträdet har jag för övrigt sått nyckelpige-vänliga blommor så förhoppningsvis ska det problemet också vara löst i år). 

När rabatten är klar ska trädet spaljeras upp, vilket jag gör med mjuka uppbindningsband som jag skapar ringar av. Det får inte sitta för hårt för då kan barken skadas och grenarna ska också ha plats att växa. Nu återstår bara att vänta på att frukten ska börja växa. Hoppas sätta tänderna i mina alldeles egenodlade persikor om några månader. 

Växtinformation: 

Sort: Frost
Latinskt namn: Prunus persica
Planteringsdatum: 2021-05-09
Beskrivning: Härdig sort med god motståndskraft mot krussjuka. Blommar med rosa blommor tidigt på bar kvist. Frukten har gult, sött och mycket saftigt fruktkött. Självfertil. Mognar i slutet av sommaren. Klarar sig upp till zon 3.
Skörd: Mognar i Juli-Augusti, ät frukten direkt (går inte att förvara) 
Växtplats: Full sol. 
Skötsel: Beskär i JAS-månaderna genom att klippa bort skadade, korsade eller inåtväxande grenar. Vattna rikligt första åren, det ska vara fuktigt men aldrig stå blött. Plantera gärna så att det blir en liten kulle neråt från trädet så att regn och vatten kan rinna bort från stammen. Gallra så att det är ca en knytnäve mellan karten. 

Igår vår - idag vinter

Igår skrev jag ett långt inlägg om vårens ankomst - och idag gjorde sig vintern påmind med snöoväder. Notera att vi i någon månads tid emellanåt haft både 15 och 18 grader här i söder. Nåja, sådant är vädret. När jag var yngre brukade jag säga att våren inte kom på allvar förrän efter det snöat en sista gång i april. Jag får hoppas att detta är den sista snön för den här säsongen, för nu är jag redo för vårvärme. 

Vårvintern och våren - en tid för uppvaknande.

 

På våren vaknar både trädgården och mitt trädgårdsintresse upp. Jag är inte den som håller på hela vintern med planer och fröplanteringar. När det är kallt inreder jag hellre ute än inne, men när våren kommer - då blir jag intresserad igen. 

Snödropparna tittar upp i min trädgård redan tidigt i februari. De är de första blommorna som visar sig, och breder ut sig bland nävorna och de nervissnade höstanemonerna. Det är snödropparna som säger att "nu är det dags att börja jobba i trädgården" och som lyser upp vårvintern från mitt matsalsfönster. Den första rensningen är relativt enkel, jag klipper bort det som är visset och tråkigt och breder på täckbark för att hålla marken varm. 

Inga av snödropparna som jag har är köpta, utan alla är plockade från olika delar av trädgården, eller förökade på plats. Varje år tycker jag att det kommer fler och fler. Tyvärr är blomningen över redan i slutet på mars, men då börjar vårstjärnorna så smått sticka upp på ungefär samma ställe. Även nävorna växer snabbt så här års. En del är i stort sätt vintergröna här hos mig (som kan ses på bilden ovan) och nu i början på april så är de stora och tar rejält med plats. Perfekt att dölja nervissnande snödroppar i. 

En annan favorit hos mig är krokusarna. I solrabatten på baksidan tittar de upp redan i tidig mars och i några veckor är hela marken ett hav av olika lila nyanser, men enstaka gula och vita som bryter av. Någon enstaka vintergäck tittar också upp, men hos mig kommer de betydligt senare än både snödroppar och krokus. 

Tyvärr är solrabatten på baksidan av huset och det är inte så ofta som man njuter av blomsterprakten (eller rättare sagt, det är inte så ofta som jag gör det, bina njuter i fulla drag och svärmar över blommorna). Men eftersom jag gärna vill se mina blommor, så kommer jag i höst också att plantera några brevid alla mina snödroppar. I den rabatten finns ett avsnitt som är grönt och fint på sommaren, men ganska bart så här års. Blir perfekt med krokusar även där. 

u i vår har jag nöjt mig att plantera vårblommorna i krukorna på varandan. De blommorna blir perfekta att plantera ut senare. Krukorna innehåller både tulpaner, irisar, krokusar och ett flertal andra växter som gör sig vackert i krukan på våren. Men varje växt har också en tänkt plats i trädgården senare, så efter blomning får de flytta ut på sin permanenta plats. Så blir det inte bara slit och släng i vårkrukorna. Bilden till höger är från planteringsdagen och bilden nedanför är från idag. 

Påsklijorna står hos mig i norrläge, det fördröjer onekligen deras blomning, men det börjar se lovande ut nu. De flesta påskliljorna planterades förra året, och jag hoppas att de ska sprida sig. Mot sommaren kommer funkiorna att fullständigt ta över rabatten så då är det bra med något som inte behöver solljus på sommaren. 

En annan vårfavorit i min trädgård är mina underbara tulpaner. De första har redan slagit ut sedan någon vecka nu. Det är en Kaufman-tulpan som heter Showwinner och den kommer med fler lökar varje vår. Inte nog med att den är tidig och gärna sprider sig, den blommar dessutom länge och bladen är vackert dekorativa även efter blomningen. Helt perfekt. Av de olika tulpaner jag har är nog denna min favorit. Jag hade tänkt plantera fler i höstas, men då gick den inte att få tag på. Jag hoppas på bättre tur i år. 

Slutligen en liten uppmaning. Glöm inte att fortsätta mata fåglarna. Det är nu, i april, när de ska sätta bo och få ungar som de bäst behöver maten. Det dröjer ännu flera veckor innan insekter och annat ätbart finns i tillräckligt stor mängd. Tyvärr tar fågelmaten ofta slut i butiker så här års, men har du tur hittar du en butik med ett lager kvar. Dessutom brukar fågelmat vara på rea så här års. Perfekt att köpa på sig så att man har åtminstonde till slutet av april. Min erfarenhet är att man snart märker när det inte längre behövs, fåglarna äter helt enkelt inte så mycket längre för godare mat finns att tillgå. 

Mina växter - Lammöron

Ända sen den dag jag först kände på bladen till lammöra har det varit en favorit. Den silvergrå färgen, de lena löven och den låga mattan som bildas är bara en underbar kombination. I min egen trädgård hittade jag lammöron i gräsmattan av alla ställen efter några år här. Där kunde de ju inte stå så de fick flytta till en rabatt jag höll på att göra i ordning. Men, till min förtvivlan ville de bara inte sprida sig. Någon matta var det definitivt inte tal om utan snarare så att plantorna blev lite mindre för varje år. Det var helt enkelt alldeles för lite sol där jag hade satt dem. 

När jag sen anlade en solskensrabatt, fick mina lammöron flytta igen och dessutom fick de sällskap av lammöron jag köpte på den lokala plantskolan. Redan efter några veckor hade de börjat bre ut sig och den första hösten delade jag alla plantorna och planterade om dem igen. Tanken var en enkel liten rad längst rabatten, som kantväxt, men den stormtrivs så nu har jag snarast problem med att hålla den tillbaka så att den inte tar över hela rabatten. Det gäller att gräva och plantera om (och snart ta bort) varje höst så att de inte tar över helt. I år använde jag helt sonika den stora spaden för att gräva, den lilla handspaden har ingen effekt på de kraftiga rötter som utvecklats. 

Så här små och oansenliga var de vid planteringen 2018

Mitt enda gissel nu (för att de trivs är ett relativt trevligt bekymmer) är att gräset gärna letar sig in i rabatten och med en så tät matta av lammöron som jag har så är det svårt att få upp gräset med rötterna så ibland ser det nästan skräpigt ut. Men det är väl som alltid med trädgården, att envist nöta ner motståndet. Lammöronen trivs i alla fall, och jag är lika förtjust i dem nu som när jag först bekantade mig med plantan för så många år sedan. 

Växtinformation: 

Sort: Silver Carpet
Latinskt namn: Stachys byzantina
Planteringsdatum: 2018-04-28
Beskrivning: Silvervita mjuka blad i täta mattor, bra marktäckare och kantväxt.
Växtplats: Full sol. 
Skötsel: Kan eventuellt beskäras ner till marknivå på våren, men för egen del brukar det inte behövas. Här vissnar bladen och täcks av nya fina blad snabbt nog ändå. Dela och plantera om när de växer sig för stora, annars ingen skötsel. 

Höstrensning, delning och omplanteringar

 Vilket väder dagen har att bjuda på! I alla fall här nere i Skåne. Helt underbart med sol och lagom mycket värme och den där klara höstluften som gör att man orkar så mycket utomhus. I alla fall jag har svårt att orka mycket i trädgården under högsommaren, det är varmt och fuktigt och jag blir trött jättefort. Tidig vår och tidig höst däremot har jag ofta mycket mer ork och lust att jobba i trädgården. 

Idag fick lavendeln äntligen få bli av med sina långa blomstjälkar så att de små grå kuddarna syns igen. Prydligt och passande inför hösten. Lagerhäggen fick också en beskärning och lite nervissnade blommor städades bort från nävorna gräskanten jämnades till. 

Vid fontänen tog jag större tag. Funkian som vuxit framför fontänen har tagit mycket av sikten, så nu fick den flytta lite åt sidan och samtidigt passade jag på att dela på den. Samtidigt passade jag på att dela på de största mina älskade skuggbräckor och sprida ut dem över ett större område. Jag ser fram emot att de bildar ett helt vintergrönt täcke framför fontänen om ett par år. Var jag ska plantera den kvarvarande halvan av funkian har jag däremot inte bestämt än, men det kommer jag nog på snart nog. 

En "ny" veranda, busken som vägrade dö del 3 och framssteg på framsidan

 Med hösten snabbt i antågande och ett par vänner som kommer på besök idag var det dags att fundera på möbleringen på verandan. Min veranda har halvtak, och normalt står matbordet under taket och soffan ute på den taklösa delen av verandan. Här älskar jag att sitta på sommaren för det fläktar mer än under taket (som är precis vid väggen och ger alldeles för bra lä). Nackdelen är naturligtvis att det är omöjligt att använda soffan när det regnar, något det ju som bekant gör ganska ofta nu för tiden. 

Så med tanke på att man kanske vill sitta ute ikväll, samtidigt som det kan hända att det regnar, fick bord och soffa byta plats. Det är intressant hur en ommöblering kan få det att kännas som om du har fått något helt nytt. Trots att det bara är samma möbler som du hade igår. Nöjd är jag i alla fall, och katten också som trivs på soffkuddarna nu när de inte längre ligger i en skyddad hög utan på sin plats. En vacker höstkruka på det och jag stortrivs. 

Medan jag höll på att möblera om på verandan upptäckte jag dock något. Busken som vägrade dö har - ja, vägrat att dö. Trots att jag grävde upp större delen av alla rötter, är det vissa delar som växt in under verandan, och det är nu dessa rötter som ser till att busken börjar komma fram igen. Hur ska jag kunna vinna mot detta monster till buske utan att behöva riva upp verandan? (vilket jag ju helst inte gör). Nåja, tre matcher så här långt och just nu leder busken med 2-1 och jag vet inte hur jag ska gå vidare. Men, omtag kommer att tas, när jag funderat på hur. Just nu klipper jag bara bort allt jag ser, utan solljus så måste väl monstret dö? Eller? Några tips?

På framsidan har sopskyddet fått en baksida och nu kan man börja ana hur det kommer att se ut inifrån huset när det blir klart. En liten sida kvar att ta, en ny brevlåda att köpa in och skruva upp på själva staketet och sen är vi klara för i år. Nästa år ska det målas och en rabatt anläggas, men det är då det. Snart kommer de nya (extremt fula) soptunnorna, och då är jag glad att jag inte kommer att se så mycket av dem.