Mina växter - Lammöron

Ända sen den dag jag först kände på bladen till lammöra har det varit en favorit. Den silvergrå färgen, de lena löven och den låga mattan som bildas är bara en underbar kombination. I min egen trädgård hittade jag lammöron i gräsmattan av alla ställen efter några år här. Där kunde de ju inte stå så de fick flytta till en rabatt jag höll på att göra i ordning. Men, till min förtvivlan ville de bara inte sprida sig. Någon matta var det definitivt inte tal om utan snarare så att plantorna blev lite mindre för varje år. Det var helt enkelt alldeles för lite sol där jag hade satt dem. 

När jag sen anlade en solskensrabatt, fick mina lammöron flytta igen och dessutom fick de sällskap av lammöron jag köpte på den lokala plantskolan. Redan efter några veckor hade de börjat bre ut sig och den första hösten delade jag alla plantorna och planterade om dem igen. Tanken var en enkel liten rad längst rabatten, som kantväxt, men den stormtrivs så nu har jag snarast problem med att hålla den tillbaka så att den inte tar över hela rabatten. Det gäller att gräva och plantera om (och snart ta bort) varje höst så att de inte tar över helt. I år använde jag helt sonika den stora spaden för att gräva, den lilla handspaden har ingen effekt på de kraftiga rötter som utvecklats. 

Så här små och oansenliga var de vid planteringen 2018

Mitt enda gissel nu (för att de trivs är ett relativt trevligt bekymmer) är att gräset gärna letar sig in i rabatten och med en så tät matta av lammöron som jag har så är det svårt att få upp gräset med rötterna så ibland ser det nästan skräpigt ut. Men det är väl som alltid med trädgården, att envist nöta ner motståndet. Lammöronen trivs i alla fall, och jag är lika förtjust i dem nu som när jag först bekantade mig med plantan för så många år sedan. 

Växtinformation: 

Sort: Silver Carpet
Latinskt namn: Stachys byzantina
Planteringsdatum: 2018-04-28
Beskrivning: Silvervita mjuka blad i täta mattor, bra marktäckare och kantväxt.
Växtplats: Full sol. 
Skötsel: Kan eventuellt beskäras ner till marknivå på våren, men för egen del brukar det inte behövas. Här vissnar bladen och täcks av nya fina blad snabbt nog ändå. Dela och plantera om när de växer sig för stora, annars ingen skötsel. 

Höstrensning, delning och omplanteringar

 Vilket väder dagen har att bjuda på! I alla fall här nere i Skåne. Helt underbart med sol och lagom mycket värme och den där klara höstluften som gör att man orkar så mycket utomhus. I alla fall jag har svårt att orka mycket i trädgården under högsommaren, det är varmt och fuktigt och jag blir trött jättefort. Tidig vår och tidig höst däremot har jag ofta mycket mer ork och lust att jobba i trädgården. 

Idag fick lavendeln äntligen få bli av med sina långa blomstjälkar så att de små grå kuddarna syns igen. Prydligt och passande inför hösten. Lagerhäggen fick också en beskärning och lite nervissnade blommor städades bort från nävorna gräskanten jämnades till. 

Vid fontänen tog jag större tag. Funkian som vuxit framför fontänen har tagit mycket av sikten, så nu fick den flytta lite åt sidan och samtidigt passade jag på att dela på den. Samtidigt passade jag på att dela på de största mina älskade skuggbräckor och sprida ut dem över ett större område. Jag ser fram emot att de bildar ett helt vintergrönt täcke framför fontänen om ett par år. Var jag ska plantera den kvarvarande halvan av funkian har jag däremot inte bestämt än, men det kommer jag nog på snart nog. 

En "ny" veranda, busken som vägrade dö del 3 och framssteg på framsidan

 Med hösten snabbt i antågande och ett par vänner som kommer på besök idag var det dags att fundera på möbleringen på verandan. Min veranda har halvtak, och normalt står matbordet under taket och soffan ute på den taklösa delen av verandan. Här älskar jag att sitta på sommaren för det fläktar mer än under taket (som är precis vid väggen och ger alldeles för bra lä). Nackdelen är naturligtvis att det är omöjligt att använda soffan när det regnar, något det ju som bekant gör ganska ofta nu för tiden. 

Så med tanke på att man kanske vill sitta ute ikväll, samtidigt som det kan hända att det regnar, fick bord och soffa byta plats. Det är intressant hur en ommöblering kan få det att kännas som om du har fått något helt nytt. Trots att det bara är samma möbler som du hade igår. Nöjd är jag i alla fall, och katten också som trivs på soffkuddarna nu när de inte längre ligger i en skyddad hög utan på sin plats. En vacker höstkruka på det och jag stortrivs. 

Medan jag höll på att möblera om på verandan upptäckte jag dock något. Busken som vägrade dö har - ja, vägrat att dö. Trots att jag grävde upp större delen av alla rötter, är det vissa delar som växt in under verandan, och det är nu dessa rötter som ser till att busken börjar komma fram igen. Hur ska jag kunna vinna mot detta monster till buske utan att behöva riva upp verandan? (vilket jag ju helst inte gör). Nåja, tre matcher så här långt och just nu leder busken med 2-1 och jag vet inte hur jag ska gå vidare. Men, omtag kommer att tas, när jag funderat på hur. Just nu klipper jag bara bort allt jag ser, utan solljus så måste väl monstret dö? Eller? Några tips?

På framsidan har sopskyddet fått en baksida och nu kan man börja ana hur det kommer att se ut inifrån huset när det blir klart. En liten sida kvar att ta, en ny brevlåda att köpa in och skruva upp på själva staketet och sen är vi klara för i år. Nästa år ska det målas och en rabatt anläggas, men det är då det. Snart kommer de nya (extremt fula) soptunnorna, och då är jag glad att jag inte kommer att se så mycket av dem. 

Tillbaka med framsteg på framsidan

 Nu var det riktigt länge sedan jag uppdaterade. Två veckors semester på underbara Bornholm följdes av ihållande regn innan byggare kom och la om taket (tack och lov hade solen bestämt sig för att visa sig då). I samma veva började jag jobba igen.  Så det har helt enkelt inte hänt speciellt mycket i trädgården sedan sist, med undantag för att äpplena mognat och gräsmattan fylls med fallfrukt. Just nu är det ut och plocka varje dag som gäller, för att det inte ska bli för mycket. Mycket äpplepaj blir det, men det är ett offer jag är villig att leva med. :)

Ett projekt vi arbetat hårt med när vädret tillåtit är framsidan som nu börjar arta sig. Eller rättare sagt, sopskyddet börjar arta sig, resten är fortfarande i planeringsstadiet och påbörjas nästa år. Våra nya fyrfackskärl (två stycken stora monster) levereras om några veckor och innan dess vill vi ha en bra plats att ha dem på så att vi slipper se dem från huset.

Skissen för hur skyddet skulle se ut gjorde jag i början på sommaren, och sen skaffade vi material efter uträkningar om virkestillgång. Inspiration till designen kom dels från mig själv, och dels från staket jag sett och tyckt var snygga. En blandning av bredare och smalare bräder för att skapa liv, och inte en helt rak kant där skyddet tar slut var önskemålen.

Den ursprungliga skissen, lite sned men idén bakom designen framgår ändå. 

Förberedelserna började vi för flera veckor sedan, första steget var att ta bort grässvålen från området och försöka rensa bort så mycket ogräs som vi kunde från jorden som blev kvar. Vi gjorde det första jobbet innan semestern, och tog ett tag till mot ogräset när vi kom hem. Då grävde vi också bort mer jord så att stenplattorna skulle få plats. 

Efter första grävomgången. Här är bara grässvålen borta. 

Vår ursprungliga tanke var inte alls att stensätta, utan att få tillverkat en plåt som passade. När vi hörde oss för om kostnad för detta drog vi dock snabbt öronen åt oss, det finns trots allt gränser för hur mycket jag vill betala för ett skydd för mina fula sopkärl. Istället började fundera på sten, och här hade vi däremot otrolig tur när vi av en ren slump såg att en granne gjorde sig av med massor av sten. En fråga senare så hade vi fått lov att komma och hämta så många vi ville ha, helt utan kostnad. Helt perfekt. Älskar som jag skrivit tidigare återbruk. Så mycket bättre än att köpa nytt, nytt, nytt hela tiden. Själva stenläggningen gick relativt smärtfritt. En del pill i början, men sedan löste sig resten smidigt. Nästan som att lägga pussel. Det knepiga var att få till lutningen så att det både passade med den lutande marken och så att vattenavrinning skulle fungera smidigt. Det senare har vi fått testat flera gånger seden stenen las, och jodå, vattenavrinningen fungerar som den ska.

Stenen är inte helt jämn, utan anpassad till markens lutning och till att få vattenavrinning att fungera.
Tunnorna är dock lätta att rulla på och står stabilt trots det ojämna underlaget. 

Nästa steg var att få ner stolparna och jordankare i jorden, ett jobb som krävde tålamod och en hel del styrka. Troligtvis en av de fysiskt mest utmanade delen av arbetet hittills. Eftersom vi tog det en stolpe i taget har det dock varit helt ok att ta en kväll efter jobb då och då.

Idag fick vi då äntligen möjlighet att börja skruva fast brädorna, och nu kan vi ju ana hur det kommer att se ut. En sida hann vi idag, resten får vänta till nästa helg, om vädret tillåter ska jag tillägga. Idag har vi hunnit med både brännande sol och störtregn, så det kan verkligen ändra sig snabbt. Men vi hoppas på det bästa och njuter över vad vi har hunnit idag. Jag är så nöjd med första sidan, precis vad jag visualiserade när jag ritade den första skissen. Fler bilder följer när det hela är klart.

Så här fint blev staketet på utsidan. En sida klar, två kvar. Jag är otroligt nöjd!

Skördeglädje och recept - Medelhavskyckling

Med högsommaren har skörden kommit, i alla fall på vissa av mina grödor. De sista potatisarna för i år plockades upp för några dagar sedan (ska sätta några senare sorter också nästa år så att skörden räcker längre) och vitlöken har varit uppe i ett par veckor nästan nu. När de sattes i höst gick de nästan i grodd omedelbart, och med den milda vintern och ett halmtäcke har de bara fortsatt att växa till sig så det var dags nu. Ljuvligt att kunna njuta redan. Örterna njuter jag dessutom av hela tiden. Massvis av persilja, gräslök, dill, salvia och rosmarin blir det under en sommarsäsong.

Idag tillagade jag ett av mina favoritrecept - Medelhavskyckling. En av de där enkla recepten med allt i en panna och så vips in i ugnen. Det är ett recept som ursprungligen kommer från Allt om Mat men jag har modifierat det så att det passar vår familj. Vi är t.ex. inte så förtjusta i oliver så det har jag uteslutit (kan ju lätt läggas till om man vill) och istället har jag ökat mängden tomater.

Innan tillagning

Just tomaterna är inte mogna än, så där fick jag handla, men vitlöken, potatisen och rosmarinen kom alla från trädgården den här gången. Helt underbart. Jag älskar känslan av att hämta i trädgården och tillreda. Ska försöka öka mängden grödor nästa år så det blir mer så.

Recept på Medelhavskyckling: 

Ingredienser: 

• Kycklingklubbor (ett paket med ca 900 g funkar här)
• 1 citron, saften (kan ersättas med koncentrat) 
• 1-2 paket körsbärstomater, fungerar med större delade tomater också, men jag älskar de små. 
• 1-2 hela vitlökar, klyftade. 
• 1 1/2 tsk salt (det verkar mycket, men det behövs)
• Olivolja (ringla rejält över)
• Rosmarin efter smak (hela kvistar eller torkad)

Gör så här: 

1. Sätt ugnen på 175 grader
2. Placera kycklingklubborna i en stor ugnssäker form (eller långpanna)
3. Dela vid behov potatisen och sprid ut denna också. 
4. Ringla rejält med olivolja över och se till att kyckling och potatis är rejält täckta
5. Salta, peppra
6. Lägg på tomaterna, de hela vitlöksklyftorna (med eller utan skal) och rosmarinen
7. Pressa citronsaft över, släng gärna ner halvorna också. 
8. Sätt in i ugnen i ca 1 1/2 timme eller tills potatisen och vitlöken är helt mjuk. (Hur lång tid det tar beror mycket på potatisen har jag lärt mig, allt från 1-2 timmar har gått hos mig.)
9. Njut! 

Sommarsådd - försök II

Nyplanterade vitkålsplantor väntar på sina kompisar i jorden.  

För ett par år sedan försökte jag mig på sommarsådd för första gången med grönkål och vintersallat, det hade begränsad framgång måste jag erkänna. Vad som inte fungerade det vet jag inte, men bra blev det inte. Därför har jag heller inte gett mig på fenomenet igen - förrän nu. Skam den som ger sig, eller hur?

Mina grödor för årets försök till sommarsådd är pak choi, salladslök och sockerärtor. Sen lade jag till ett par uppdrivna plantor av vitkål också, bara på försök (och för att de var så vackra i sig själv). Kål i alla former är ju oftast just det, vackra. Kål och lök ska ju vara goda kompisar i  jorden, och ärtorna kan säkert tillföra lite näring i jorden. Dock har det ju varit potatis i pallkragen tidigare, så risken finns naturligtvis att ärtorna inte trivs av den anledningen - men ibland får man chansa och se hur det går. Just nu är ju dessutom fröer ofta på rea så det är ju ingen stor ekonomisk förlust om det går åt skogen, men då blir man väl förhoppningsvis en läxa rikare på kuppen.

För att hålla kålfjärilen stången har jag täckt odlingen, med undantag för en liten del baktill där sockerärtorna kan få sticka upp. Det ordnade jag med några blomsterpinnar. Möjligtvis kommer jag att behöva lägga några stenar på duken för att den ska hålla helt tätt men det borde inte vara för svårt. Med allt klart för idag är det bara att vänta, och hoppas, på skörd framåt hösten.

Mina växer - Älskade Krusbär

Jag har alltid älskat krusbär, eller om jag ska vara helt ärlig, krusbärskräm. Mina första minnen av krusbär kommer från dagis, som det då kallades, där jag plockade av de buskar som växte på gården och från mormor som någon gång ibland kokte kräm på bär hon fått av någon med trädgård. För det är ju så med krusbär, visst går de att få tag i på torg ibland, men det är sällan du ser krusbär i matbutiken. Därför var det självklart att jag skulle ha en egen krusbärsbuske i trädgården när jag fick en sådan.


Ändå dröjde det ända till 2017 innan jag planterade en buske. Det finns det många orsaker till, men en bidragande faktor var hur oöverskådligt jag ibland upplevde trädgården då. Men 2017 fick jag hjälp att städa upp och börja rensa. Då anlade jag också en ny rabatt i vad som tidigare varit en stökig hörna fylld med ogräs, sly och förvuxen rabarber. Nu växer här daggkåpa, mossflox, vintergröna och citrontimjan, och i mitten mitt "krusbärsträd", dvs. en uppbunden buske. I rabatten finns också trampsten för att man ska kunna komma åt att plocka, fast ett par har hamnat väl nära och andra får jag kämpa för att hålla fria från vintergröna, timjan och mossflox som gärna väller ut över dem.


En sak som förvänat mig mycket är hur mycket bär jag får varje år. Mycket mer än jag faktiskt gör av med, men även fåglar behöver äta så det är väl inte någon fara. Igår var det dags för första skörden i år. En hel liter plockade jag, mer än jag behöver till kräm, men det finns fortfarande jättemycket bär kvar på busken. Eftersom den inte är helt jämn innebär detta dessutom att den lutar en hel del bakåt, framförallt när der är mycket bär på busken, detta trots två stöttor. Måste nog beskära den en hel del för att komma tillrätta med det tror jag.



Men för idag är jag mest nöjd med min krusbärskräm och sitter och väntar på att den ska bli kall och god. Jag har ett mycket enkelt recept som går att slänga ihop på en kvart/20 minuter (beroende på hur snabbt du rensar bären):

Krusbärskräm: 

ca 6 dl vatten till ca lika många dl bär, 1 - 1 1/2 dl socker, 3 msk potatismjöl.

1. Snoppa och skölj bären. 
2. Koka upp vatten och socker och tillsätt bären
3. Koka på låg värme i några minuter tills bären är mjuka. Mosa några mot kanten av kastrullen men lämna andra nästan hela. Smaka av så att mängden socker är lagom. 
4. Blanda potatismjölet med lite kallt vatten, ta av kastrullen från värmen och häll i redningen under kraftig omrörning. Låt precis koka upp. 
5. Häll krämen i en skål, strö över lite socker och låt kallna.

Slutligen, lite information om den krusbärsbuske som jag har valt att ha:

Växtinformation: 

Sort: Hinnonmäki Green
Beskrivning: Medelstora, gröna söt-syrliga bär. Ganska motståndskraftig mot mjöldagg.
Växtplats: Full sol. Hos mig står busken i full sol och på ganska torr mark, och klarar sig mycket bra. Till och med 2018, med den extrema torka som var då, gav busken massor av frukt.
Skötsel: Beskär genom att ta bort skadade, korsade och äldre grenar på vårvintern. För min uppstammade buske tar jag även in grenar så att de inte blir för långa och tunga

Om du har några favoritrecept med krusbär får du gärna dela med dig. Jag behöver fler saker att göra med mina bär.