Blodlöss på äppleträdet!!!

Tills för ca. 20 minuter sedan var jag lyckligt ovetande om vad blodlöss var, men när jag efter en tur i trädgården googlade "vitt ludd på äppleträdet" är jag - tyvärr - mycket mer informerad. Usch! Ohyran kan uppenbarligen ta död på både enskilda grenar och hela träd! Mitt underbara äppleträd är lika gammalt som huset och om än vint och snett och kanske inte perfekt beskuret så är det trädgårdens bultande hjärta och stolthet.

Trädet är troligtvis av sorten Katja (en vän och kollega som är mycket kunnig på saken var i alla fall säker på det), och kommer tidigt med mycket söta och goda äpplen. Fantastiskt goda att äta som de är, och även god i pajer och andra rätter även om man där får dra ner på sockret en hel del för att hitta rätt smak. Själv tänker jag att det snarare är en fördel än en nackdel.

Många äpplen har det också blivit under åren. Ofta mer än jag kan hantera så mycket ges bort. Sonens förskola, skola, vänner och släkt får kassar med äpplen. Glada hästägare får till sina hästar och ibland går jag ner och matar korna med det på den närbelägna mossen där de går på sommarbete. En uppsamlare har jag också fått köpa in för att rädda gräsmattan och göra det enklare att samla in alla de äpplen jag inte hinner plocka. Den är jag nöjd med. Värd varenda krona. Som att dammsuga upp äpplena nästan. Fungerar galant.

Men nu är mitt underbara träd alltså drabbat av blodlöss. Några egna bilder på hur det ser ut har jag inte, eftersom jag var snabbt ute med rotborsten och borstade bort varenda liten luddig fläck jag kunde hitta, men jag hittade några på nätet (länk under bilden). Nu ska jag på med såpavatten och hoppas att jag kan rädda trädet. Är det någon som har fler tips på hur man får bort dem? Finns det några fåglar eller insekter som äter dem och hur lockar jag i så fall till mig dessa? Fy, vad jag avskyr löss och ohyra på mina växter!!

Odla.nu

Ätbart och vackert i kruka på verandan

När det regnar ute tycker jag att det kan vara kul att ägna sig åt verandan. Eftersom den är under halvtak, finns det alla möjligheter att vara ute och hålla sig torr samtidigt, och just idag "råkade" jag ha en ny kruka att fixa inför sommaren (som jag "råkade" få med mig från affären häromdagen). Med krukan tom på verandan så körde jag till plantskolan och köpte växter. En hög klättrande snacksgurka, härligt röda palettblad, lite dill, salvia och olika sallatssorter fick åka med mig hem, tillsammans med en tomatplanta för att ersätta den som dog i frosten i början på månaden.

Visst kan man odla upp dessa växter från frö, och både sallat och gurka brukar jag friså i mina pallkragar, men i år ville jag ha något som blev vackert direkt, och dessutom närmre köket och grillen, så att jag blir bättre på att plocka. Framförallt sallat har väldigt stor chans att gå i blom hos mig, eftersom jag konstant glömmer bort att jag har det. Gurka, morot och den sortens växter som man plockar lite då och då och större mängd har jag lättare för att komma ihåg. Men förhoppningsvis blir det ändring på det nu när jag ser det varje dag.  

Dillen valde med för att jag läst att det ska fungera jättebra med just gurka och att de ska gynna varandra. Jag har inte haft mycket tur med dill förut så jag hoppas verkligen att det ska stämma. Palettbladet var fullständigt på impuls för att färgen var så underbar och i så härlig kontrast till gurkans gula blommor och ljusa gröna blad. 

Som tur är hade jag jord över från påfyllnaden i mina pallkragar så det var lätt att sätta igång. Lekakulor i botten, jord på sen växterna. Jag blev själv väldigt nöjd med resultatet och hoppas att gurkan slingrar sig upp längst pelaren på verandan under sommaren. Visst blev det fint?

Tomatkrukan var näst på tur och fick börja med att jag tog bort den gamla tomaten. Den hade inte ens hunnit sprida rötterna utanför sin gamla "kruka" utan var bara att dra upp. Lite extra, ny, jord, och så i med den nya plantan. Den här är av en annan sort, och blir högre så den fick få lite stöd också. Med tomaten planterade jag salvia och blandade sallatssorter.

Om tomatplantan: 

Sort: "Dansk Export"

Beskrivning: Gammal sort ca 1 meter hög planta i behov av uppbindning som ger tidiga, medelstora, fasta, röda tomater. Behöver tjuvas.
Läge: Fungerar bra på friland, men gärna i soligt skyddat läge.

Busken som vägrade dö, del 2 och ett svårt beslut

Idag var det dags att få upp den sista busken ur rabatten så att planerna med hortensiarabatten kan fortsätta. Den här var lite krångligare då den stod närmre staketet och därmed var svårare att komma åt från alla håll. Men envishet lönar sig och nu är busken borta. Jag hoppas innerligt att rötterna som fortfarande är i jorden och de grenar so växt sig under verandan inte klarar sig utan den stora plantan.

Men framsteg leder också fram till behov av beslut. Vid verandan växer idag en stor rosa klätterros. Rosen fanns här när vi flyttade in och är otroligt vacker när den blommar, men den är inte riktigt vad jag själv skulle valt om jag skulle köpt en ros. Färgen är väl kraftigt rosa för min smak, samtidigt ger det onekligen en rejäl färgklick på verandan när den blommar.

Hade jag själv valt en ros skulle det ha blivit en New Dawn eller en annan vit/ljus rosa klätterros. Just New Dawn förälskade jag mig i redan som tonåring och har alltid velat ha. Så nu står jag i valet och kvalet - ska jag gräva upp den ros som finns och ersätta den med en som bättre passar in i det vita/ljusa tema som jag tänkt mig i rabatten eller låta den vara kvar som ett rosa utropstecken i en övrigt vit och grön rabatt? Sen finns ju också svårigheten med att plantera samma sorts växt på samma växtplats direkt efter varandra, men där tänker jag att det borde fungera om jag bara gräver upp den jord som finns idag och fyller hålet med ny rosjord istället medan resten av jorden sprids ut i rabatten.

Nåja, idag nöjer jag mig med att vara nöjd med dagens arbete. Rosen får stå ett tag till så kan jag fundera över den senare.

"New Dawn" bild från Svenska Rossällskapet

Trädgårdsdrömmar - En vacker framsida

Framsidan av vår trädgård har varit försummad länge, långt längre än jag har bott i huset. När vi flyttade in var hela framsidan övervuxen med barrväxter som fått växa och bre ut sig sedan de planterades på sent 60- eller tidigt 70-tal. Tuja, en och gran stod tätt och skapade i och för sig insynsskydd men också ganska mycket mörker inomhus. Därför var en av de första sakerna vi gjorde med trädgården att ta hit en firma som grävde upp alla barrväxter och anlade en gräsmatta runt en ensam sälg som fick stå kvar.

Varför bara en gräsmatta? Det enkla svaret är för att det kändes enklast just då. Inte så inspirerande kanske, men enkelt. Och vem vill vara på en gräsmatta ut mot gatan utan insynsskydd ändå, liksom? Och någon häck eller liknande ville vi inte ha, nu när vi hade ljus så ville vi för allt i världen inte förlora det igen.

I ganska många år förblev det på det viset, en tråkig gräsmatta med en övervuxen sälg i en hörna och ogräs som spred sig vitt och brett. Sen för några år sen så fick jag ett ryck och köpte in ett körsbärsträd och planterade mitt på gräsmattan. Min vision är naturligtvis ett träd som breder ut sin krona och skuggar marken under, men det tar ju tid och än så länge har det varit knapert med körsbär, men det ger sig när trädet växer.

Förra året var vi tvungna att ta bort sälgen efter den nästan vält i en höststorm, dessutom var den inte speciellt vacker längre - övervuxen som den var, och då anlade vi också en lavendelrabatt under fönstret. Jag har försökt odla lavendel förr, men haft svårt att hitta en plats utan allt för mycket skugga. Nu stormtrivs lavendeln i full sol i söderläge. Tänk så fort det kan gå på ett år om växterna bara trivs!

Men trots körsbärsträd och lavendelrabatt så är framsidan mest en öppen gräsmatta utan något insynsskydd alls. Nu när vi fick den nya dörren på plats, känns det synd att lämna framsidan bortglömd. Dessutom saknar jag något vackert att titta på från mina köksfönster. Alltså, dags att drömma:

En sak vi planerat länge är ett skydd för soptunnorna, framförallt eftersom vi får nya, större och fulare tunnor snart. Det ska vi bygga så att det är lätt för sopåkarna att komma åt dem, utan att vi behöver komma ihåg att sätta ut dem. Bakom soptunneskyddet funderar jag nu på en rabatt. Herrarna i huset har länge tjatat om ett japanskt körsbärsträd, och varför inte? De är ju så vackra på våren! Under trädet en liten rabatt med något som trivs i vandrande skugga och som blommar när körsbärsträdet blommat över. Längre in i gräsmattan vill jag ha en stor rund rabatt där fjärilar och humlor trivs. Kanske några rosor? Mycket blå och lila blommor, det har jag inte på så många ställen. Några fler pallkragar skulle också få plats, kanske med sparris och jordärtskocka. Några spalierade växter längst trädgårdsväggen, kanske kiwi (skulle vara kul), plommon eller persika? Får fundera på den saken. Så mycket insynsskydd blir det ju inte i sig, men jag tänker att med några högre växter i pallkragar och fjärilsrabatt så blir det lite mer skyddat än nu, men framförallt mer trevligt att titta ut på.

Tidsplan får bli några år, en sak i taget så man hinner med att göra det ordentligt, och inte springer iväg och försöker allt på en gång. Skyddet till soptunnorna är högprioriterat i år, samt ett trappsteg framför den nya dörren så vi kan använda den enkelt. Rabatten bakom soptunneskyddet kanske kan anläggas i höst, och så pallkragarna till våren nästa år? Fjärilsrabatten får vänta ett tag till, så jag kan fundera ordentligt igenom vilka växter jag ska ha och hur den ska se ut. Tips tages tacksamt emot så länge. Den här gången ska jag göra saker i rätt ordning, dvs. planera före jag springer på plantskolan och handlar på impuls. Så kanske jag kan slippa dyra misstag den här gången. Framtiden får utvisa vad som sker.

Mina växter - Skuggbräcka

Min första erfarenhet av skuggbräcka kom sig helt av en slump. På norrsidan av trädgården, precis där huset garanterar total skugga dygnet runt växer idag två svart vinbärsbuskar och en väldig mängd funkia. På våren, innan funkian kommer till sin rätt, ser jorden tråkig ut - ofta översållad med ogräs, så jag längtade efter något att plantera som skulle blomma innan funkian slog ut. Sagt och gjort, jag gjorde det misstag jag envisas med att göra igen och igen. Jag åkte till plantskolan, tittade på skuggväxter, förälskade mig och köpte hem en massa plantor. Växten hette skuggbräcka, och visst var den förtjusande med sina små rosa blommor som nästan svävade över jorden, för att inte tala om hur vacker den var tillsammans med de spirande funkiorna.

Sen kom sommaren, och ja, det var ju det här med att tänka igenom innan man planterar. Jag hade ju inte riktigt räknat med just hur djup skuggan under en funkia blir. Skuggbräckorna hade inte en chans. De dog innan sommaren var slut. 

Men, är man förälskad så är man, och där och då bestämde jag mig för att skuggbräcka är något jag ska ha i min trädgård. Tyvärr var det inte så lätt. I en hel sommar letade jag förgäves på alla plantskolor jag känner till, men någon skuggbräcka hade de inte. Året efter började inte mycket bättre, och jag började titta på möjligheten att köra till Danmark för att leta. Men så kom genombrottet när jag fick reda på att den lokala plantskolan hade fått in ett parti. Någon timme senare hade jag med mig samtliga plantor hem. Varför snåla när man är förälskad? Nu växer mina skuggbräckor på en mycket mer gynnsam plats än tidigare, i rabatten framför fontänen, omgiven (men inte överskuggad) av funkior, dagliljor, vitsippor och större buskar. Och trivs gör dem, och blommorna börjar nu så smått slå ut i sin andra blomning. 

Om växten: 

Släkte, färg och form:Skuggbräcka ingår i Bräckesläktet som ingår i familjen stenbräckeväxter. Den är en vintergrön marktäckare av små mörkgröna bladrosetter som på försommaren och sommaren blommar med små rosa blomklasar som svävar ovanför bladen på långa tunna stänglar. Totalt blir den ca 20-30 cm hög när den blommar, men är nästan helt marknära innan och efter blomning.

Latinskt namn: Saxifraga 

Sort: Clarance Elliott

Blomning: maj-juni

Läge: halvskugga till skugga, gärna fuktig men väldränerad mullrik jord. 

Mina växter - Ljuva Syren

Finns det någon växt som i lika hög utsträckning är förknippad med sommaravslutning och ljuva doftande sommarkvällar som just syren? Och detta trots att syrenen ofta har blommat över både innan sommaravslutningarna och de ljumma sommarkvällarna tar vid - i alla fall här hos oss nere i Skåne. Här är istället maj syrenernas tid - eller möjligtvis månadsskiftet maj-juni. Just i år håller mina syrener på att slå ut just nu, men det är ovanligt sent och beror på den kyla som svept ner över oss på sistone. Andra år är syrenerna som vackrast just nu i slutet av maj. Men kanske har kylan något gott med sig? Kanske kommer syrenen att blomma lite längre just i år?

Syren har jag älskat så länge jag kan minnas, men en egen syren fick jag inte förrän jag flyttade in i huset. Den syren som stod här då, var dock lite gles och i dåligt skick. Kanske hade en föryngringsbeskärning varit tillräckligt, men sådant kände jag inte till då så syrenen åkte upp ur jorden och en ny planterades på ungefär samma plats (att inte plantera saker på samma plats direkt efter varandra hade jag inte heller koll på då). Trots mina misstag har min nya syren tagit sig fint och är buskig och bred och växer precis som jag vill att den ska göra. Kanske är det för att det är en enkel bondsyren, de är ju tåliga gamla växter och verkar tåla en del.

Hos mig står syrenen i väster, men bakom en hög tujahäck som jag helst vill bli av med. Den får sol på morgonen och vandrande skugga under dag vilket ger lite senare blomning än hos andra i området. Inte för att det gör något, jag vill helst inte att den ska blomma innan det blir dags att använda verandan ordentligt. Man vill ju njuta av den blomning man har i sin trädgård. Från verandan har jag perfekt utsikt över syrenen och kan lätt gå och plocka klasar och sätta in på bordet. Beskär den gör jag ibland, men inte för ofta för jag vill inte riskera de vackra blommorna. Hellre en och annan gren som sticker iväg eller verkar sliten medan resten får vara.

Om växten: 

Blomfärg: Blålila
Blomningstid: Maj/juni
Bladfärg: Mörkgrönt
Storlek fullvuxen: 5-6 meter hög. (fast så stor får den inte växa sig hos mig)
Läge: Sol/halvskugga
Jordmån: Näringsrik/kalkhaltig

På väg mot en ny trädgårdsdörr

Idag har vi äntligen fått en ny trädgårdsdörr mot framsidan för att ersätta den gamla som i min mening hade ett lite udda utseende. Utifrån såg det ut som en typisk halvfönsterdörr, med trä nertill och glas upptill, men inifrån hade den blyglas hela vägen ner - även där det finns trä utifrån. Dörren var sedan länge igensatt, utan handtag och pluggad för att undvika drag. Dock fick vi reda på idag att man hade glömt att låsa den innan man pluggade igen den, så i princip har huset varit olåst i 10 år utan att vi visste om det!

Men den främsta anledningen till att vi skaffat ny dörr var för att dörren inte var i gott skick. Glaset hade en stor spricka på insidan från när sonen körde in i den med gåstolen och någon mer spricka finns i blyglaset sedan tidigare. Värre är dock att träet hade börjat ruttna utifrån. När jag häromveckan skulle titta på hur illa det var ställt stod jag plötsligt med en bit ruttet trä i handen. Inte en ideal situation på något sätt. 

Men idag är det slut. Dörren är borta (eller nåja, ligger på gräsmattan), och en ny vit öppningsbar (och låsbar) dörr finns i dess ställe. Som jag längtat efter att kunna öppna dörren varje sommar! Vi har inte öppningsbara fönster i vardagsrummet (fråga mig inte varför när fönstren ligger i söder- och västerläge), och det har varit nästan omöjligt att få till tvärdrag i huset. Nu hoppas jag att den nya dörren ska lösa en del av detta. Jag ser fram emot en vacker dörr, som kan stå öppen och släppa in luft och skapa tvärdrag genom huset. Framförallt ser jag fram emot mer ljus! 

Nu återstår bara att sätta på dörrfoder och att måla om alla fönsterkarmar så att de matchar den nya dörren...